Efter nästan 50 sidor intressant läsning har jag galet mycket jag skulle vilja bubbla av mig, så varning för mastodontinlägg!
Citat:
Så debatten borde nästan särskiljas till att handla antingen om dålig restaurangkultur och dålig inhemsk mat då dessa inte följer hand i hand. Har ätit på ruskigt dåliga krogar i t.e.x. Frankrike, Spanien, Italien o.s.v...
Håller med till 100 %. Vad är då egentligen matkultur, och eller restaurangkultur? Och hur mäter man den egentligen?
Matkultur borde ju vara någon typ generellt intresse hos landets befolkning.
Inte endast gällande bevarandet och eventuellt utvecklingen av nationella rätter, utan även om exprimentlusta inför internationella kök och crossovertänk.
Sverige har ju de sista åren haft ett galet uppsving t.ex., där kockarna fått status igen, det visat fler matlagningsprogram än någonsin i svensk TV.
Den utvecklingen hade vi aldrig haft om det inte var så att dessa program hade hög rating, vilket jag tycker pekar på en stor ökning av matintresset hos svenne banan. Detta återspeglas ju matvaruaffärerna, där utbudet är större än någonsin av obskyra kryddor och råvaror. (Vem trodde att man skulle hitta fisksås, citrongräs eller panchetta i varenda butik för tio år sedan?)
Det bildas gastronomiska föreningar till höger och vänster. Kockarna som älskar sitt hantverk och verkligen bryr sig om vad de skickar till luckan har ökat drastiskt. Samtidigt finns det ju tillgång och efterfågan. Att öppna en finkrog i Getböle eller Knäckebröhult är kanske ingen lysande affärsidé, även om exempel finns.
I alla länder, där utbudet, ekomonin och möjligheten finns, äts det snabbmat av alla de slag. Med högre levnadsstandard ökar utbudet, och människor är ju lata av naturen.
Så, ett mått på matkultur i NULÄGET tycker jag kan speglas av ovanstående ingredienser.
Det är ju galet svårt att jämföra ett fattigt land i exempelvis afrika med ett rikt västerland. I det fattiga landet handlar det sannolikt om att ens få maten att räcka till för en familj, medan det i det stressade I-landet handlar mer om tid och ork. Kan man jämföra Estland, där man nyligen köade för en brödbit, med Danmark som länge haft tillgång till skapliga råvaror?
Hursomhelt, känns det som att matkultur kanske skulle mätas i hur stor andel som verkligen bryr sig om mat?