Citat:
Ursprungligen postat av Morton
Lagar motverkar generellt inte sitt eget syfte (däremot kan de förstås ha andra oönskade effekter!). För om de gjorde det, skulle de upphävas. En sådan lag skulle, i maktens/statens/politikernas (välj själv igen) ögon, ha förlorat sitt existensberättigande. Om en lag inte upphävs, så står det inte helt klart att den motverkar sitt eget syfte. Det kan exempelvis finnas politisk oenighet kring den saken. Verkar inte detta rimligt?
Nej. Motexempel: minimilön. Meningen är att lågavlönade ska få högre löner. Istället blir de arbetslösa och får en lön på exakt noll. Och minimilöner finns i många länder. Eller: titta på Zimbabwe! Mugabe försöker tvinga fram billigare varor med prisgolv och genom att arrestera butiksägare samtidigt som prisinflationen är på över 4000%. Resultat? Inga varor alls. Medelpriset = (totala intäkter)/(tillgång). Om tillgången är noll blir medelpriset oändligt. (Oändligheten är inte ett tal, men det kan ändå vara rimligt att tala om ett oändligt pris i meningen att det är högre än varje ändligt pris: hur mycket du än betalar får du inte varan i fråga, eftersom den inte säljs.)
Eller varför inte socialism över huvud taget? Meningen sägs vara välstånd, men socialism är kanske det sämsta sättet att producera välstånd. (Keynesianismen är undantagen, den går ju inte ens ut på att producera något. Gräva ner flaskor med pengar i, bara för att gräva upp dem direkt. Så skapar man välstånd enligt Keynes. )
Alla interventionistiska lagar motverkar sina påstådda syften. Antitrustlagstiftning ska främja konkurrens, men är i själva verket inhemska tullmurar. Subventioner ska göra projekt billigare och effektivare, men ger upphov till enorma byråkratier och möjligheter för korruption (läs om de amerikanska järnvägarna på 1860-talet, eller Lincolns ekonomiska politik i allmänhet). Fiatpengar ska göra valutan stabilare, men är upphovet till prisinflation och konjunkturcykler. Staten ska minska brottsligheten men är själv den största brottslingen.
Citat:
Dessutom, om lagar inte uppmuntrade ett visst beteende bättre än frivillighet, hur skulle då deras existens förklaras? Är det inte så att man faktiskt har lyckats att uppmuntra eller tvinga fram ett visst beteende genom lagar? Hur ser du/ni som libertarianer på detta?
En lag kan tvinga fram beteendet att dö på ett mycket effektivare sätt än frivillighet, se bara på Gulag. Det étatister tror är att staten inte lyder under några naturlagar alls, men det går inte att komma ifrån orsak och verkan.
Citat:
1. Det är en moralisk skyldighet att hjälpa andra. Alla kanske har moraliska rättigheter utöver de negativa rättigheter libertarianer tillskriver människor. Att få hjälp att leva med sitt handikapp kan vara en sådan rättighet.
Rättigheter kan inte vara motsägelsefulla. A kan inte ha en rättighet som motsäger B:s rättighet (A:s "rättighet" till skola, vård, etc, B:s rätt till sin egendom), eftersom hela poängen med rättigheter är att lösa konflikter. Om det inte fanns ett enda tillfälle för konflikt skulle alla rättigheter vara onödiga. Rättigheten är en moralisk princip som ger en person företräde över en annan när en konflikt uppstår.
Specifikt är äganderätter rättigheter som ger en person företräde över alla andra vad gäller nyttjandet av någon
vara. Columbus-argumentet undanbedes. Det handlar om vem som kan göra starkast anspråk, och den som kan det är den som först nyttjar varan (eller den som denne har överlåtit varan till). Om det skulle vara någon annan skulle frågan direkt bli: varför just den personen? Om vi tar handikappexemplet: varför just den handikappade personen A och inte den dito personen B? Om handikapp är ett starkare argument än att ha varit först behöver man ytterligare ett kriterium för att få en slutlig ägare.
Citat:
Fallen är inte analoga. I ditt fall skjuter rånaren mig om jag inte ger honom pengarna. Jag blir alltså garanterat straffad om jag inte följer hans uppmaning. Bryter jag mot en lag blir jag inte garanterat straffad. Jag tar bara en viss risk att bli straffad. Hur stor den risken är beror på vilken lag jag bryter mot. Jag kan välja att ta den risken, om jag bedömer att vinsten jag gör genom att bryta mot lagen är värt det. Vad är fel på detta resonemang?
Ett hot är ett hot.