Citat:
Ursprungligen postat av
Sempor12
Tror det är svårt att välja en eftersom en sport inte är lika jobbigt för alla.
Gillar man simning så är det förmodligen inga problem att spendera stora delar av tiden ensam och i vattnet.
Men om vi bara kollar fysisk prestation och vad som krävs för att nå toppen så säger jag längdskidåkning, landsvägcykling, triathlon, eller marathon.
Där krävs stora mängder träning i många många år.
Långa pass varvat med stenhårda intervaller.
Sen tävlingarna kräver mental styrka också, att verkligen kunna pusha sig själv till max stora delar av tävlingen.
Att springa 400m allt vad man har är såklart jobbigt det med men det blir nåt helt annorlunda att kämpa i 1-3 timmar jämfört med 45 sekunder.
Kampsport är jobbigt det med, men det är inte samma typ av utmattning.
Går ju att diskutera hur ont det gör att bli slagen också
Många som tränat tål ju att bli knockad eller få ett knä i huvet och sen fortsätta som ingenting.
Finns ju också ganska många exempel på fighters som inte alls varit i så bra fysisk form men ändå varit ganska framgångsrika.
Håller med om det mesta.
Tränade mycket konditionsidrott tills jag var kring 16 och sen testade jag ganska många kampsporter efter.
Tror faktiskt det finns namn för de olika typerna av kondition men kommer inte på vad det heter just nu.
I kampsport tränar man mycket explosivitet och max belastning under några sekunder, vila, sen ge fullt blås igen.
Det är ju ganska få matcher där det är fullt ös hela tiden.
Jag tyckte personligen detta va mycket jobbigare än att tex springa 10km i maxtempo.
Får man dessutom slag och sparkar på en medans man är slutkörd så blir det ju inte bättre.
De med högst syreupptagningsförmåga är väl just cyklister, löpare, triatleter, och längdskidåkare.
