Mina tankar kring frihetens filosofi

Jag har funderat en hel del kring detta.

För att vara helt helt fri så måste man frigöra sig från alla sociala och materiella begär (diskutera gärna om ni instämmer med detta påstående eller inte), vilket innebär att man inte skall bry sig överhuvudtaget över att ha den där nya HDTV:n, om de gamla klasskamraterna inser att man lyckas i livet eller att brudarna man träffar anser att man är en lyckad människa, man skall inte bry sig om de krav ens föräldrar och de som bryr sig om en ställer på en (egentligen borde man inte ha några som bryr sig om en överhuvudtaget) egentligen skall man inte ens bry sig om hur man klär sig eller se ut.

Dock är ju detta omöjligt att uppnå. Men en tanke jag har kring detta är ju att det är ju så djupt inbäddat i vår natur att vara respektabel fysiskt. Vet man att man ser jävligt grym ut, så får man bättre självförtroende och känner sig mindre uttittad - kan detta i själva verket innebära mer frihet?

Det är lite av en paradox och hela denna filosofi är väldigt krånglig och det går inte att uppnå total frihet om man inte emigrerar ut i en skog och lever utan någonting utöver det nödvändigaste som någon slags jävla bohem - dock tänker jag göra allt jag kan för att bli så fri som möjligt.

Har planerat att flytta till USA, dvs jävligt långt borta från alla jag idag känner. Jag tänker inte köpa några prylar - mitt boende skall vara helt pryltomt. Det enda jag fortfarande kommer bry mig om är mitt utséende - då det känns som något som jag inte kan komma ifrån - man måste ju duscha och se bra ut och så vidare om man inte vill bli utskrattad (socialt begär, jag vet, men det är ett väldigt naturligt socialt begär som inte går att komma ifrån och som sagt, om man vet att man inte ser bra ut så behöver man inte längre tänka på det). Dessutom tänker jag göra allt jag kan för att helt skita i vad folk tänker om vad jag gör, hur jag gör det och så vidare.

Vad är era tankar kring detta?

Vad säger att du måste ha nya prylar, Marknaden?? Vad är problemet ingen är påtvingad prylar och matriel välfärd.
Att förlora alla ägodelar är inte svårt att uppnå. Vad har matriella ägodelar med självförtoende att göra?
Frihet är olika för olika personer men man kan ju alltid fråga sig om det är mer frihet att bo ute i skogen. Kallt och dåligt med mat på vintern och myggigt och trist på sommaren.
Det är ganska svårt att få greencard i usa men inget stoppar dig från att ta hand om ditt utseende och leva utan prylar i sverige heller. Jag vet ärligt talat inte vad du vill komma med det du skriver.
Du låter vänster i alla fall.

Människan är en social varelse och behöver vänner, och dessa vänner kanske kräver lite av dig, ska du sticka då?
Anpassa dig lite grann eller bli eremit.

Man är påtvingad av sitt egna materiella begär! Man har intalat sig själv att man skall ha den där nya TV:n, att man måste ha den där DVD-samlingen trots att man redan sett filmerna och att man måste ha det fint och snyggt med en massa prylar hemma. Det är det jag vill bli fri från! Jag vill bo någonstans där jag kan slå sönder vad jag vill, sparka hål i väckar om jag så känner för det och som jag bara kan lämna på två sekunder med inte mer än kläderna jag bär med mig!

Det är svårt att förstå tankesättet när man själv inte har kommit med dessa insikter.

[/quote]Att förlora alla ägodelar är inte svårt att uppnå. Vad har matriella ägodelar med självförtoende att göra?[/quote]

Du läser fel. Jag syftade på begäret att se bra, fräsch och "korrekt" ut. Dvs vara attraktiv utåt, att det begäret är ett naturligt begär då det bl a inger ett större självförtroende om man vet med sig att man är attraktiv.


Det jag syftade på var friheten från materiella och sociala begär, förstås. Min uppfattning är att man inte är totalt fri utan att man är fri från alla materiella och sociala begär, dvs att man bl a inte känner att man måste göra succé i livet för att göra sig ett namn hos de man gick i grundskolan med eller för att tjäna en massa pengar och skaffa en sjysst volvo S80 och därmed gå hela livet igenom med en massa press och bekymmer på sig angående det hela, vilket väldigt många (eller snarare de allra flesta) idag gör!


För att här kan jag inte bli fri från alla sociala begär. Jag har ett rykte, jag måste sköta mig. Mina föräldrar har krav på mig, mina bekanta, vänner och flickvänner har krav på mig. Jag kan inte göra vad jag vill och därför måste jag komma så långt bort ifrån allt detta som jag bara kan för att i princip starta mitt liv på nytt (du kan förövrigt bortse från den sista meningen då du ändå bara kommer tycka att det är svammel).

Självklart förstår du inte då du inte själv är inne på samma spår och inte kommit till de insikter jag har gjort.

Jag är så långt ifrån vänster man kan vara. Tror helt enkelt på total frihet, som sagt.

Nu vet jag inte din bakgrund men går det inte bara pröva flytta till större stad vilket ger anonymitet och bosätta dig i en avskalad lägenhet? Sedan när du "uppnått" friheten till den graden att du känner att du vill gå vidare, då drar du en USA-tripp?

Kändes väl att gå från ingenting till extremen liksom Jag förstod inte heller ditt slutgiltiga mål, vad ska du göra när du uppnått detta? Meditera?

Känns som om du har sett Fight Club och läst ett par rader om buddhism. Vad är det egentligen du vill uppnå genom att bli fri från alla begär? Buddhister vill på detta sätt sluta återfödas och uppnå nirvana, men vad har du för tanke med det? Om du inte vill uppnå någon form av nirvana så har jag svårt att förstå vad som får dig att vilja befria dig från begär. Jag tror du har en något romantiserad bild av det du kallar frihet.

Men visst är Brad Pitt tuff i Fight Club. Jag tycker du ska kolla Easy Rider ett par gånger och skaffa motorcykel istället, det är bra mycket lättare.

I min mening existerar den absoluta friheten endast i tanken- en illusion som man inte kan nå ända fram till.


Men vi är fria att sträva efter total frihet. Vilket du gör.

Jag kan förstå vad du menar, jag hade liknande tankar som dig för ca 6år sedan. Idag ser jag på saken på ett annat sätt. Som någon skrev före mig så sitter friheten mest i skallen. Som jag känner idag så bry jag mig varken om mitt utseende, vikt eller sosial "status" vilket har gjort mig till den människa som jag är idag på både gott och ont så klart.
Jag tror helt klart att problemen som du beskriver kommer försvinna med åren när man börjar lär sig mer och mer att leva i nuet och inte grubblar så mycket över vad andra tycker.

Bra tråd för en fråga. Någon här som läst John Stuart Mills bok "Om friheten" och vad tyckte ni?

http://www.adlibris.se/product.aspx?...0118&checked=1

118 kr på adlibris. Nästan ett måste för trådskaparen känner jag!

Du talar alltså om frihet från din egen natur, alltså dina genetiska dispositioner att eftersträva säker materiell försörjning och gott socialt anseende. De har ju mejslats fram genom årmiljonerna och är bevfisligen ett framgångskoncept för överlevnad och fortplantning. Bokstavligt taget så är sån "frihet" du eftersträvar dödlig eftersom du behöver material i form av näring och t.ex. rimlig temperatur för att överleva. Jag har svårt att ens kalla det för frihet. Du menar nästan "frihet från att vilja någonting" och utan vilja är ju frihet meningslös.

Liberalism talar ju om frihet som rätten att slipa utsättas för tvång från andra människor. Det är en mer konsekvent och jordnära definition av frihetsbegreppet. Du kanske eftersträvar "nirvana"?

Det är en skön känsla att vara fri. Räcker inte det?

Om man uppnår total frihet enligt min definition så blir man ju i princip pånyttfödd.

På vilket sätt är man pånyttfödd menar du?

Om du definierar frihet som ”frihet från begär” så har du ju inte längre något att leva för då du uppnått denna frihet. Jag tycker det låter ogenomtänkt. Varför vill du bli fri från begär, och vad hade du tänkt göra då du uppnått detta?