Citat:
Ursprungligen postat av Död o återfödd
Ateismen - en grundlös förnekelsetro!
Att universum, livet, sinnet/medvetandet och moralen påstås ha
poppat fram av en
slump, utan orsak,
från ingenting...är inget annat än en
barnslig infantil
tro på omöjliga
trollerinummer, utan ens en trollkarl närvarande...
Inte undra på att
ingen seriös människa kan ta ateismen på
allvar...
Frågor som
ateisterna skyr som pesten:
1) Vad är
universums ursprung? Varför finns existensen? Hur kan materia och energi komma fram från ingenting?
2) Vad är
livets ursprung? Hur kan liv komma från icke-liv?
3) Vad är
sinnets/medvetandets ursprung? Hur kan den mytiska 1:a mikroben (kallad "slumpmikroben" av de evolutionstroende

) leda fram till en självmedvetande varelse som människan? Hur går man från träd, till djur, till människa?
4) Vad är orsaken till
gott och
ont? Hur utvecklas en icke-moralisk varelse till en moraliskt medveten?
Frågor som
ateister alltså reflexmässigt
ryggar tillbaka inför och svårt
besvärade hänvisar till räddningsplankan "
slumpen"...

Ja, så kanske man kan tycka. Jag tycker dock det är onödigt att förolämpa någon som inte delar din tro på att något övernaturligt skapade oss alla, genom att kallas oss för oseriösa och att det vi tror på är barnsligt. Jag antar att du själv är så övertygad om att din världsuppfattning är rätt att de som inte delar din tro kanske verkar dumma, men om du vill övertyga oss andra så bör du nog försöka att inte förolämpa oss.
Hur universum uppkom kan jag inte svara på. Det tror jag inte heller att någon egentligen kan, även om man självklart får ha sin egen tro eller åsikt i frågan. Däremot bör vi akta oss för att tro på något eftersom vi har brist på kunskap av något annat. Det är en logisk felaktighet.
Huruvida varför existensen finns kan jag heller inte svara på. Dock tycker jag inte det är alltför intressant, eftersom det inte behövas finnas ett varför. Det kan finnas ett varför i en mer vetenskaplig anda givetvis, som att x innebar y, men inte varför som i att "någon eller något ville det" eller dylikt.
Partiklar och antipartiklar uppstår hela tiden ur intet i rymden. Det kallar vi för vakuumtryck, dvs. att det faktiskt finns ett litet tryck som skapas av detta fenomen trots att vakuum är tomt på någon som helst materia. Givetvis förintar de varandra direkt, men under ett kort ögonblick har alltså materia uppstått ur intet. Aristoteles princip om att ingenting kan komma ur ingenting kan ifrågasättas som axiom. Sedan kan man ju spekulara i vad som händer om detta sker precis vid en Scharzchild-radien av ett svart hål; då skulle ju ena partiklen dras mot svarta hålet, men inte hinna förinta den andra partikeln. Således skapas en partikel ur intet.
Angående livets utveckling:
Intressant frågeställning. Som med ovan så har med universum, så har liv alltid funnits, eller så har det uppkommit ur icke-liv. Nu är ju de attribut kan tillskriver Gud inte förenliga med den rent vetenskapliga definitionen av liv (t ex så är Gud inte dödlig) så även om Gud finns och skapade människan så uppkom ju liv ur icke-liv. Om Gud nu finns så är jag dock övertygad om att han skulle kunna skapa liv ur icke-liv. Och exakt hur livet började är det ju svårt för oss att veta, men det kan ju ha börjat t ex med rent kemiska processer som till slut bildade den enklaste typen av organism, en cell.
Och det är med sinnets ursprung. Enligt evolution så går ju utveckligen efter det som passar arten bäst. Nu gick det nog aldrig från träd till djur; det skulle jag gissa på gick genom en annan gren i utveckligen. Men eftersom växter t ex inte kan röra på sig är de ju begränsade till vissa områden. Att kunna röra på sig bara några centimeter kanske räddar en växt från död, då gränsen mellan sol och skugga kanske ligger där. Ovanstående är ju givetvis spekulation eftersom jag inte är biolog, men jag tror inte att en sådan utveckling är omöjlig om man får några miljarder år. Vidare så går ju evolutionen i steg så något jätte kliv mellan växt och djur gör den ju inte.
Du talar om orsaken till moralens uppkomst. Orsaken till gott och ont? Religion kanske. Det som gudarna gillar är gott och det som gudarna inte gillar är ont. Därifrån kanske det kommer. Förstår dock inte vad det har med diskussionen att göra. Verkar som om du tillämpar din kristna världsbild, där kanske goda och onda krafter ingår, på diskussionen.
Angående moralisk utveckling, så om vi igen går efter evolutionsprincipen så är det på något sätt gynnsamt att ha moral. Det som vi kallar för altruism, där individer utvecklas för att hjälpa hela arten är ju en faktor; om alla människor inte hade haft några problem alls med att döda andra människor så hade kanske inte arten överlevt.
Jag vet inte om jag vill säga att jag ryggar tillbaka reflexmässigt här, men du får givetvis tycka så om du vill. Nu skulle jag också vilja ställa några frågor till dig.
Varför skapade denna intelligenta designer mig med brister? Varför behöver jag äta? Varför kunde han inte ha gjort så att jag inte behöver äta eller göra mina andra behov?
Varför finns jag? Jag bad inte om att få finnas, men ändå så gör jag det(nej, inga självmordstankar här, bara en filosofisk fråga). Hade han någon anledning?