Doktorera

Doktorandstudenter finns i alla möjliga begåvningskategorier. Alltifrån brillianta intellekt till totala dumhuvuden. Det är mer av ett uthållighetstest att skriva en avhandling än ett begåvningsdito.

Instämmer!

Har dock en egen fråga!

Får man betalt när man doktorerar, syftar på lön?

Jag har mest erfarenhet från den gröna naturvetenskapen. Min erfarenhet är att de flesta (utom rena stolpskott) klarar av att doktorera. Det är nog väldigt sällan det hänger på brist på begåvning/intelligens, dvs att man helt enkelt inte har förmåga att tillgodogöra sig forskarutbildningen och använda sig av den vetenskapliga metoden. De jag vet som hoppat av forskarutbildningen har oftast inte pallat med trycket (anslagsmedel, pek/tidseneht, konkurrens inom avdelningar etc).

Däremot tror jag att de som sedan lyckats hålla sig kvar i forskarvärlden nog har ett visst mått av "extra" begåvning för ämnet/forskningsabete, som möjligtvis de som "bara" doktorerar saknar, dessutom nästan alltid kopplat till en viss hänsyslöshet (både mot sig själv och andra).

Lustigt nog hör man i bland uttrycket "skyddad verkstad" om universiteten. Har man varit både i näringslivet och på universitetet så inser man dock att det verkligt hårda arbetsklimatet finns på universitetet och om man väl fått jobb utanför så kan man börja tala om skyddad verkstad.

Ja, men hur lätt det är att få en doktorandtjänst varierar mellan avdelningar/fakulteter (konkurrensen mellan doktorande kan vara knivskarp). På vissa avdelningar får man inte ens börja doktorera om man inte har försörjningen fixad (oftast via handledarens anslag eller fakultetsdoktorandtjänst), medan andra tillåter att man går på studiemedel åtminstone något år.

Jadå. Det brukar finnas en doktorandstege som bestämmer lönen. Man får betalt efter antalet avklarade poäng inom forskarutbildningen. Back to Topic...

Som de flesta andra har sagt så klarar du säkert av att doktorera, om du har rätt inställning. Att det bara skulle vara ett uthållighetstest stämer väl inte riktigt, finns inte ett visst mått av intelligens och självständighet så blir det svårt.
Men som i resten av det svenska utbildningssystemet så utgår ersättning från staten till skolan/institutionen för varje examina. Det gör att det är en ekonomisk förlust för din handledare/professor om du inte tar examen. Detta gör att kavlitetskontrollen på avhandlingar kan vara väldigt varierande, särskilt på mindre och nya högskolor där det är viktigare att visa att man får ut doktorer än vad man egentligen forskar på.

Det är så olika vad det kan innebära att doktorere att det är svårt att ge en generell beskrivning, när man läser till Civ Ing går man in i ett program och följer det i fem år. Ett doktorandprojekt kan vara mycket mer varierande och flexibelt.

Ska man doktorera ska man försöka se till att bli anställd, av flera skäl. 5 år på stipendier märks senare i pensionskuvertet (om man ha tänkt leva så länge), man har dessutom ingen semesterersättning, saknar ofta försäkringar och har ingen A-kasse eller försökringskassegrundande inkomst. Blir man sjukskriven eller ska vara föräldraledig är det inte så kul...

Lön får man också om man är anställd, ingångslönen på ett välkänt universitet i västsverige är 23 300 med en löneutveckling under tiden baserat på hur långt man kommit. Man kan också vara industridoktorand, då bestämmer företaget vad man tjänar.

Jag svarar gärna på fler frågor om att doktorera om ni har några.

Jag sa mer av ett uthållighetstest... inte bara. Givetvis klarar man aldrig av att skriva avhandlingen om man är för korkad. Jag skulle dock påstå att de flesta som klarat grundutbildningen och som är ambitiösa inte behöver oroa sig i någon större utsträckning. Det handlar ju mer om att ha rätt ambition och att klara av att ha den disciplin som krävs för att ro projektet i hamn. När det gäller själva avhandlingens innehåll så är det ju bara att begagna sig av de metoder man lär sig under forskarutbildningen och sedan samla empiri så blir det ju något till slut om man lägger ner tiden, om man nu skriver den typen av avhandling.

Kort sagt: Det är jobbigare än det är svårt...

Sammanfogat tre trådar om att doktorera så man kan gott backa i tråden om man vill veta mer. /Mod

Visst är det så, ber om ursäkt för felciteringen där. Har man rätt ambition och diciplin klarar man av det, som så mycket annat, man behöver inte vara ett geni för det. Om det inte är Nobelprisforskning vi pratar om, då behövs det där lilla extra

Den typen av avhandling där man sitter och funderar och pysslar i fyra år och sen skriver sin tes är dock ovanlig inom ingenjörsvetenskaperna. Vanligast är att man gör en sammanläggningsavhandling som baseras på vetensakpliga artiklar som är publicerade under hela doktorandtiden.

Och då blir det ju ännu enklare eftersom man i allmänhet har ett definierat projekt, kanske till och med så att man i samband med ett projekt anställer ett par doktorander för att jobba med projektet. Fördefinerade forskningsfrågor som det bara är att plocka upp och jobba med i de artiklar man skriver ihop med andra och gärna någon professor brukar ju ge resultat. Publicera succesivt i bättre och bättre rankade journals... Teamwork! Sen är det bara att skita ur sig en kappa så är saken biff!

Det är nästan för lätt...

Mmmm, så KAN det vara...

Det kan också vara så att man är ensam på ett överambitiöst projekt med dålig finansiering formulerat av någon med storhetsvansinne. Efter fyra år har man inte fått fram ett skit, funderar på att hoppa från en bro och undrar om man är totalt dum i huvudet som inte kommer fram till nåt.

Något däremellan är nog vanligast