Doktorera

14% av disputerade från medicinska fakulteter fortsätter inom akademin. De övriga 86%? Många är läkare som efter disputation fortsätter sitt liv på klinik, men resten då? Har inte en susning och det verkar ingen annan veta med säkerhet heller. KI ska ha något som kallas "exit polls" för nyblivna doktorer, om du kan leta upp mer info om dessa så kanske du kan få en fingervisning om var alla tar vägen.
Akademiska meriter skaffar man sig förslagsvis inom akademin, inte genom att pula hemma på kammaren.
Att göra projektarbeten på flera olika institutioner och forskargrupper är bra meriter, då du lär dig många olika metoder som ser bra ut i en meritförteckning. Du får också kontakter som kan vara användbara. Vissa ambitiösa studenter utför forskningsprojekt (på en institution) på fritiden, samtidigt som de läser de ordinarie kurserna. Många gillar ambitiösa studenter. Amanuenstjänstgöring är också en akademisk merit.

Bumpar denna tråd eftersom jag har några små funderingar..

Ni som doktorerar/har doktorerat, hur pass tung "arbetsbörda" var det? Jag förstår att om man doktorerar så gör man det i ett område som man tycker är väldigt intressant och det är säkert inspirerade att forska, men hur pass tungt är det egentligen? Snittiden för doktorandstudier ligger väl på 6 år, det låter mycket. (vet att vissa redan skrivit sina beskrivningar av arbetsdagar men det skulle vara intressant att veta mer)

Bör man undvika att doktorera om man inte planerar på att avancera inom det akademiska i framtiden, men ändå vill fördjupa sig inom ett visst område innan man söker sig ut i arbetslivet?

När man doktorerar måste man hålla i undervisning (syftar på att hålla i föreläsningar, inte övningar)?

Har fått intrycket av att en PhD är mer värd utomlands än i Sverige, stämmer detta?

Är det vanligt att folk går direkt från sin master -> doktorand?

bump

Rent generellt brukar arbetsbördan upplevas som ganska tung, särskilt i början. Men det beror oerhört mycket på ämnesområde, institution och kanske främst vem som är handledare. Vissa handledare brukar ha rykte om sig som mer krävande (vad gäller eventuella experiment/undersökningar, "kvalitet" på publikationer och vilka doktorandkurser som ska läsas) än andra.

Njae. Beror nog lite på ämnesområde. Inom vissa områden är det betydligt lättade att få kvalificerat jobb (utanför det akademiska) som disputerad än andra. Man ska dock ha klart för sig att det är sällan det lönar sig rent ekonomiskt att doktorera.

Inte nödvändigtvis. Är man anställd som doktorand brukar det ingå 25% institutionstjänstgöring som kan vara allt från undervisning (betydligt oftare övningslektioner än föreläsningar enligt min erfarenhet (även om det tidigare kan förekomma)) till att sköta webservrar/hemsidor. Är man industridoktorand eller har något stipendium brukar man dock "slippa" institutionstjänstgöringen.

Det tycker jag nog också. Särskilt i länder där arbetslivet är mer hierarkiskt än Sverige (vilket iof är de flesta ).

Ja. (Dock varierar det återigen beroende på ämnesområde.)

Tack för svaren! Hur skiljer sig doktorandkurser gentemot t.ex. masterkurser?

Enligt min erfarenhet så kräver doktorandkurser betydligt mer självstudier. Ingen doktorandkurs jag läst har (vad jag kan minnas) haft schemalagda övningslektioner t.ex. Ibland brukar det inte ens vara regelrätta föreläsningar, utan man kan t.ex. förväntas läsa ett antal publikationer eller ett bokkapitel på egen hand och sedan redogöra för det under "lektionen/seminariet". Examination brukar ofta (enligt min erfarenhet, återigen) ske i form av aktivt deltagande, hemuppgifter och/eller hemtenta.

För mig personligen kom övergången till doktorandkurser som en smärre chock iom att min tidigare (ganska slappa) studieteknik i princip gått ut på att slöbläddra lite i boken, gå på föreläsningar samt övningslektioner och sedan råplugga gamla tentor. Den studietekniken var jag tvungen att överge när jag började plugga på doktorandnivå, då det helt enkelt ibland varken fanns "vanliga" föreläsningar eller övningslektioner att gå på eller ex-tentor att få ut.

Efter sin disputation och man har fått en doktorsexamen, är man garanterad post-doc tjänstgöring vid institutionen?

Snarare är det mycket svårt att få en post-doc vid sin egen institution, och relativt svårt att få en post-doc vid samma universitet. Efter disputationen kickas du mer eller mindre ut från avdelningen (lite beroende på hur mycket pengar din handledare har). Forskartjänster kräver mer eller mindre att du kan finansiera din egen forskning genom att söka anslag (vilket är minst 25% av arbetstiden för en forskare).

Några tillägg på ovan.



Och sen sista året jobbar man mer eller mindre konstant.



Inom kemi/bio är en doktorsexamen mer eller mindre ett krav för vissa tjänster.

Inte nödvändigtvis om man t.ex. redan har mycket publicerat och kör på en sammanläggningsavhandling. (Då är det ju "bara" kappan som ska skrivas.)

I övrigt instämmer jag med allt ovan.

Låter som en klockren beskrivning av min egna studieteknik...

Vet att några i tråden redan skrivit om detta, men hur stor roll spelar betygen (om man söker till en tjänst inom naturvetenskap/teknik)? Sorterar de efter betyg, och i så fall går de bara på det generella betygssnittet, eller på specifika kurser inom ämnesområdet?

Jag kan lägga till min egen erfarenhet av doktorandkurser. För det första finns det "doktorandkurser" som ändå besöks av en majoritet icke-doktorander och dessa är mer lika "vanliga" masterkurser men sen finns kurser som praktiskt taget enbart tas av doktorander. Det som skiljer dessa från vanliga kurser är främst, enligt min erfarenhet, att det är upp till doktoranden vad han/hon vill ha ut av kursen. Examinatorn har inget större intresse av att testa dig utan det är upp till dig hur mycket du vill studera. Kursen ska främst ses som en mer strukturerad möjlighet till självstudier. Många tar dessa kurser för att de "behöver" dem i sin forskning och då väljer man att fokusera på det som är viktigt. Doktorandkurser har även enbart betygen G/U så det finns ingen egentlig betygshets.