Citat:
Ursprungligen postat av RoscoTanner
Bra inlägg och kul att någon vill höja nivån på debatten.
Bra synpunkt som många verkar ha svårt att ta till sig. Svart eller vitt brukar vara ett vanligt förekommande mantra.
Men om vi nu ska tala fördelningar så har ju även sexuellt utlevande och frigjort beteende en fördelningskurva över befolkningen (nödvändigtvis inte normalfördelad, men i alla fall inte i enkelt åtskiljbara normal och icke-normala toppar). Om vi då förskjuter hela samhällets normer gällande hur normalt och accepterat det är att ohämmat knulla runt så kommer ju även det att påverka antalet personer som hamnar i mindre fördelaktiga positioner, samt riskerar att utveckla psykiska problem till följd av sitt "på gränsen"-leverne.
Så därför tycker inte jag att man helt kan skilja på ett självbejakande, utlevande, beteende och ett ohämmat självdestruktivt beteende, utan dessa går i viss mån in i varandra. Och en följd av det är att man då också får räkna med att nivåerna av diverse problem stiger i ett samhälle med mindre restriktivitet för beteendet.
Om det är bra eller dåligt tänker jag inte ta ställning till, men jag tycker att det är rimligt att man ändå reflekterar över att det är priset man betalar för det självförverkligandebaserade samhället, då fler individers självförverkligande i ett sådant samhälle rent statistiskt kommer att anta destruktiva former.
Bra synpunkt som många verkar ha svårt att ta till sig. Svart eller vitt brukar vara ett vanligt förekommande mantra.
Men om vi nu ska tala fördelningar så har ju även sexuellt utlevande och frigjort beteende en fördelningskurva över befolkningen (nödvändigtvis inte normalfördelad, men i alla fall inte i enkelt åtskiljbara normal och icke-normala toppar). Om vi då förskjuter hela samhällets normer gällande hur normalt och accepterat det är att ohämmat knulla runt så kommer ju även det att påverka antalet personer som hamnar i mindre fördelaktiga positioner, samt riskerar att utveckla psykiska problem till följd av sitt "på gränsen"-leverne.
Så därför tycker inte jag att man helt kan skilja på ett självbejakande, utlevande, beteende och ett ohämmat självdestruktivt beteende, utan dessa går i viss mån in i varandra. Och en följd av det är att man då också får räkna med att nivåerna av diverse problem stiger i ett samhälle med mindre restriktivitet för beteendet.
Om det är bra eller dåligt tänker jag inte ta ställning till, men jag tycker att det är rimligt att man ändå reflekterar över att det är priset man betalar för det självförverkligandebaserade samhället, då fler individers självförverkligande i ett sådant samhälle rent statistiskt kommer att anta destruktiva former.
Jag tror inte nödvändigtvis att det behöver bli så. Vad beträffar ohämmat beteende kontra psykiska problem så är det egentligen det destruktiva elementet som är relevant. Ohämmat beteende kan ju vara högst normalt om det inte är destruktivt i kontextet. Som du påpekar ges ju kontextet av normerna i samhället, likväl som i den subgruppering som man befinner sig. Här blir det intressant: En subgrupperings normer kan vara svåra att känna till, men det är lätt att låta sig luras att tro att de är enligt en stark individ i subgruppen (våra påstådda våldtäktsmän här). I en vilja att passa in kan därför ett destruktivt beteende förstärkas och bli ytterligare destruktivt sett mot en allmän norm (samhällets). Se här olika gängkulturer, etc, som fungerar exakt så här. Det går väldigt snabbt att tappa perspektiven i ett dylikt sammanhang. Den eskalerande känslan av utanförskap (från samhället) ens förskjutning i beteenden skapar ger ett än starkare behov av att tillhöra gruppen och anpassa sig efter dess normer. Vill det sig illa njuter gängledaren av att känna sin makt över gruppen och dess normer, varför dessa pressas hårdare och hårdare.
De psykiska problemen kommer dock före det destruktiva beteendet. Dessa kommer förvärras i huvudsak när det destruktiva beteendet förstör de saker i livet som är positiva för individen (kanske vänskapsrelationer, ett jobb/studier eller nog så viktigt, en känsla av kontroll över sitt liv - det vill säga hopp om framtiden!)
Vad beträffar samhällets utrymme till utlevnad kopplat till möjligheten att agera destruktivt och därmed eskalera sina psykiska problem, så måste jag säga att jag bara kan spekulera. Det är en väldigt svår frågeställning då väldigt lite data bör existera, särskilt trovärdig data. Samhällen som är kontrollerande brukar vilja ge en kontrollerad bild av sig själva, och de individer som lever i dem tenderar att dölja sina oönskade beteenden.
Jag skriver ganska snabbt, det är därför jag skriver sådana här feta inlägg
EDIT: Stavfel...
