Varför tog Deexem livet av sig?

Med den här tråden vill jag veta vad ni har för teorier på hur min lillebror tänkte när han Hängde sig den 9/4.
Någon som vet något mer som kan stilla alla våra frågor lite bättre för att lättare handskas med den oerhörda sorgen?.
Jag personligen märkte aldrig att Felix på något sätt var deprimerad.
Han var tystlåten men det har han alltid varit. För mig är det här helt ofattbart.
Bar han det inom sig?..Var Han ledsen?.. Snälla berätta!!.

Felplacerad gammal tråd, lås på./mod

Klargörande. Deexem var alltså en användare här på forumet.

Jävligt tragiskt alltihopa.

Behandlats innan lite tror jag. Men han visade aldrig något gentemot oss polare. Man märkte att han var lite extra tyst ibland och så, men det verkade inte vara något speciellt när jag träffade honom senast. Att han skulle gå så här långt trodde nog ingen, för han var alltid den som var balanserad och inte blev vansinnig eller bröt ihop som vi andra lyckats göra ibland.

Känns som att han måste mått dåligt i flera år och att ingen av oss märkte det, för att vi kanske lärde känna honom så? Jag vet inte, tror iaf han var väldigt duktig på att maskera att han mådde dåligt, och han ville sällan prata om sig själv. Han lät hellre mig prata tex om mitt liv och vad jag tyckte och funderade. Klart han sa lite om sig, men inte frivilligt, man fick nästan dra ut det

Pieng... Vad sa han om sig själv då?
Prata han nått om sin familj?

Har ingen aning varför han tog livet av sig, men jag kan dela med mig lite av mina funderingar.

Jag tog DXM i fredags, och jag fick en annan syn på livet. Folk skulle säga att jag blivit knäpp, men jag har blivit fri. Jag kan inte sluta skratta, för jag har inga bekymmer längre. Jag är inte rädd för att dö för jag kommer alltid att leva. När jag dör så tar inte allting slut.
Våra liv är meningslösa. Det spelar ingen roll vad man gör, för det leder inte till något. Jag kände under trippen att hade jag en pistol så skulle jag kunna skjuta skallen av mig- för det spelar ingen roll. Jag kommer att leva för alltid i denna kropp eller runt i universum. Men jag är absolut inte deprimerad.
Jag känner mig fri. Som jag aldrig känt förrut. Nu lever jag bara för att njuta och ha ett "normalt" liv är bara en fasad för att låtsas att man lever för något meningsfullt.

Jag vet inte om Deexem kan ha känt samma sak i och med att han inte verkar ha varit deprimerad.

Tråkig är det.

http://www.flashback.org/showthread.php?t=470273
Står rätt mycket i den länken, antar att du läst lite där redan.

Han småpratade mest, hur underbar sommaren är och att vintern kan åka och ta sig nån stans typ... Att han inte trodde på något liv efter detta så att det gäller att leva ut. Som jag förstod det har han haft en ganska tuff uppväxt. Men inget jag pratar om här....

Jag tror han mådde rätt dåligt sista månaden eller så. Men han nämnde att han fick en annan syn på livet ett tag efter DXM. Själv mår jag mest dåligt på mina DXM avtändningar och blir allmänt deppig, tänker tunga tankar

Jo...Han hade en tuff uppväxt.. Men det hade jag också och vi andra syskon med. Men jag skulle aldrig komma på tanken att ta livet av mig för det. Det känns som en väldigt simpel anledning. Tror inte Felix tänkte så. men men..
Man vet inte och det är just det som är så hemskt.

Kan trådar liknande den här ljusa:
http://www.flashback.org/showthread...401173&page=17
vart en bidragande orsak

Ja, dxm skulle kanske kunna vara en faktor. Jag tappar ibland verkligheten på det, och som slint säger så känns inte självmord som en så stor grej när man är dexad. Sen så är ju avtändningen ganska tung, brukar kännas som att man nått en punkt där det helt enkelt är omöjligt att bli glad igen, eftersom man ser det glada som rätt falskt, man vill bara tillbaka in i dxm-rymden.

Grejen är att jag har blivit av med rädslan att dö och det håller i sig hos mig. Jag tittar inte en extra gång när jag går över vägen osv..
Och det känns BRA. Jag har inga bekymmer längre. Inget kan göra mig rädd eller att jag får ångest.

Jag mår superbra, därför kan jag även utan problem dö. Jag är GLAD för det.
Jag har fått min frid.

Jag vet inte om ni förstår riktigt vad jag menar. Jag undrar bara om han (Felix) har fått samma känsla och helt enkelt tagit livet av sig. Känns som om jag har två alternativ - antingen ta livet av mig, eller bara njuter av allt utan bekymmer. Jag har gjort mitt val. För nu.