Citat:
Ursprungligen postat av Redivivus
Vet du något om hur man ser på C.T. Russell idag, om han har omvärderats?
Russell är ju ett ganska känsligt ämne för de flesta JV. Efter Rutherford så gjorde man ju upp med en hel del av Russells tankegångar, Russell var t ex inte för en så pass exklusiv linje i förhållande till andra samfund som senare blev fallet. Han menade också att individen hade viss frihet i förhållande till organisationen.
Egentligen så tycker jag inte att man gjorde upp med Russells tankegångar när Rutherford efter en intern maktkamp, lyckades att ta över ordförandeskapet och den ekonomiska kontrollen av vakttornet. Det handlade mera om att anpassa dom läror som med tiden visat sig vara falska profetior, om Russell hade levt längre så hade han själv reviderat lärosatserna, på samma sätt som han tidigare gjort från vakttornets grundande.
Man tog heller aldrig helt avstånd från Russell, fast hans betydelse som en av vakttornets grundare och hans lärosatser har tonats ner (synen på Russell har växlat en hel del under olika tidsperioder). Maktkampen efter Russells död ledde till en splittring i två grupperingar, bibelforskare eller Russelleaner och Jehovas vittnen. Faktum är att Rutherford döpte om rörelsen efter splittringen, och är den som grundade dagens Jehovas vittnen.
Det här med att Russell inte tog avstånd från övriga religiösa och ansåg att individen hade ett friare förhållande till organisationen, tycker jag låter mycket märkligt.
Russell inledde i själva verket isoleringen och sektbyggandet när hans läror förkastades av andra kristna. Däremot försökte han bla. att få stöd för sina idéer hos andra samfund, men blev som regel avfärdad. Han var också känd för sitt arroganta uppträdande, då han mer eller mindre krävde att andra samfund skulle ändra sina läror efter hans idéer.
Efter dom här misslyckade försöken fördömde han i väldigt hätska ordalag olika samfund i vakttornet, karikatyrer och rena smädelser var inte ovanliga. Läran om att övriga kristna samfund var falsk religion som stod under satans inflytande har sitt ursprung hos Russell. Att övriga kristna samfund distanserade sig från Russells bibelforskare, är inte så underligt mot den här bakgrunden.
Citat:
Ursprungligen postat av Redivivus
Men inte minst är det också känsligt pga alla de ockulta tendenser som finns i tidig JV-litteratur. Sedan var ju också JV tidiga med att förespråka en judisk stat och de var även delaktiga i stöd åt den zionistiska saken. Inte minst Russell.
Detta är ju gammal historia, men du kanske vet något?
Vakttornets läror har en ockult grund i t.ex. pyramidiologi som Russell använde i kombination med egna bibeltolkningar för att "bevisa" sina teser. T.ex. så grundades läran om att harmageddon skulle inträffa 1914 på olika mätningar och tolkningar av pyramiden i Giza. Bibeln används mera som ett komplement för att visa att Russells uträkningar stämde. Ursprungligen hade inte 1914 den betydelsen som JV senare hävdar (Jesus återinsätts som regent i himlen), utan det var en misslyckad profetia om harmageddon. Med andra ord kom man med en bortförklaring då den ursprungliga profetian slagit fel.
Både Russell och Rutherford påstod att andliga väsen gett dom vägledning och fungerade som en mellanhand mellan Gud och sällskapet vakttornets president. Båda påstod vidare att dom var utvalda av Gud, och att ingen annan kunde tolka bibeln på ett korrekt sätt.
Det här hävdar förövrigt vakttornet fortfarande, och Jehovas vittnens möten är egentligen studier av deras egen litteratur, om än med bibelreferenser. Att läsa bibeln på egen hand, och dra egna slutsatser utan "sällskapets vägledning" resulterar i ett äldsteförhör och uteslutning, om nu inte "syndaren" visar ånger.
Om Russell var zionist eller inte, det råder det en del olika meningar om. Frågan är om han inte lyckades slå mynt av sina teorier om att staten Palestina skulle bildas 1910, och bli centrum i det kommande Gudsriket. Men mycket föreläsningar blev det, och pengarna rullade in. I vanlig ordning slog profetian fel och 1914 sattes som nytt datum, men det blev lika fel den här gången. Teorierna om Palestinas återupprättande och läran om att Judarna var Guds utvalda folk ( det krävdes t.ex. inte att en Jude erkände Jesus eller löd missionsbefallningen) övergavs, och tog en helt ny riktning. Rutherford införde läran att Jehovas vittnen var Guds utvalda folk, och bröt de kontakter rörelsen tidigare haft med Judiska religiösa ledare.
Rutherford å sin sida fjäskade för Hitler, då pratet om det nazistiska tusenårsriket stämde in i Rutherfords visioner. Under 1930talets första hälft hyllade Rutherford öppet nazismen, vilket inte minst framgår av årsboken från 1934, han skickade också flera telegram med lyckönskningar när Hitler blev rikskansler, födelsedagsgratulationer m.m. Att Rutherford sedan trampade i klaveret så att relationerna med tyskland skar sig, det är som man säger en annan historia. Rutherford byggde också en privat bunker så att vakttornets ledning skulle överleva kriget.
Ett annat besvärande faktum är att Rutherford bedrev en högst privat kampanj mot spritförbudet i USA, komiskt nog fördes den här kampanjen i vakttornet. Vid den här tidpunkten så tog inte Jehovas vittnen avstånd från alkohol och tobak, vilket dom flesta andra samfund gjorde. En orsak till detta är förmodligen att Rutherford var gravt alkoholiserad, det hände t.o.m. att han fick bäras ut från möten eftersom han var alltför ”inspirerad”.
Raymond Franz bok samvetskris tar upp en hel del om rörelsens ockulta rötter och senare utveckling. En kort recension av boken nedan;
http://www.vof.se/folkvett/19942en-interior-fran-jehovas-vittnen