Citat:
Ursprungligen postat av Leviticus
Jag tycker att den sistnämnda boken är mkt mkt bättre.
Nu är den färdigläst (förutom andra delen av boken, 'appendixet'). Det var en bra bok, tack igen för tipset! Det var lite som 'två flugor i en smäll' för egen del, eftersom jag dels är intresserad av religion i allmänhet (och 'sekter' i synnerhet) men även på grund utav att han beskriver sin egen tro så utförligt. Uppenbarligen var författaren mycket lyckligare utan JV, och lyckades dessutom förklara varför.
Tyvärr tillämpade jag inte mitt vanliga "'post-it'-lapp system" för att märka ut bra citat (vilket behövs när man har ett minne som är bra men 'suddigt'). Men man förstod verkligen exakt vad det är som är problemet med själva organisationen. Dock så tyckte jag att han inte lade tillräckligt med energi på just de frågor vi ställde oss tidigare i tråden: Vad är det för människor som styr en sådan organisation och vem skall man klandra? Han säger ibland att ledningen är i det närmaste psykopatisk, samtidigt som han talar om indoktrinering (att man blir sådan av att vara medlem länge) kontra eget ansvar. Det blir lite paradoxalt. Att skylla på 'systemet' (Sällskapet Vakttornet) tror jag inte är en tillfredsställande hållning heller, speciellt som han anser det vara en världslig konstruktion. Och vem skall i så fall beskyllas? Russell, som satte stenen i rullning? De första efterföljarna och ledarna? De efterföljande ledarna och styrande i Brooklyn?
Jag tror inte han själv är helt på det klara med denna fråga. Vi människor har en tendens att bli frustrerade när vi inte vet exakt vart vi skall rikta vår kritik, speciellt när det inte tycks finnas någon enskild syndabock. "Systemet" tycks ibland snarare vara ett lokomotiv som är satt i rullning av någon eller några, men ingen vet vem som riktigt styr eller vart det är på väg. Vart finns "anden" som håller systemet igång? Finns den över huvud taget, eller är det det kollektivt omedvetna som ångar på?
Sedan att han helt avfärdar möjligheten att stå på egna ben, utan församlingens "kryckor" tycker jag är lite väl hårt. Bara för att han själv inte klarar det betyder det förstås inte automatiskt att andra inte kan. Men hur som helst, en högst läsvärd bok!