Bästa kulsprutan under andra världskriget?

Hörru Ormen....

Nu är det ju visserligen 250 kulor som föreskrivs innan pipbyte måste ske och inte 100.
Hur du kan påstå att ett halvautomatiskt gevär som inte ens har löstagbart magasin enbart skulle ha något lägre eldhastighet än en kulspruta som har kapacitet att spotta ur sig 1200-1500 kulor per minut är ju direkt löjeväckande.

Hur kan du påstå att MG 42 kan skjuta 1200-1500 skott per minut,
när detta skulle kräva att man på 0 sekunder ålar fram med sin ksp åtskilliga tiotals gånger,
byter band 5-6 gånger och byter pipa 5-8ggr?

Mekanisk eldhastighet är inte samma sak som praktisk eldhastighet...

Så ja, det är löjeväckande att påstå att MG 42 bara hade 60% högre eldhastighet än M1 Garand
och det var också avsikten med mitt uttalande.

Detta uttalande är nämligen lika löjeväckande som ditt uttalande om att MG 42,
skulle ha 3ggr högre eldhastighet än BREN.

Den mekaniska eldhastigheten var lite mer än dubbelt så hög på MG 42 som på BREN
(vilket inte resulterade i fler träffar i målet p.g.a. den större spridningen*)
men den praktiska eldhastigheten var inte högre,
eftersom denna begränsades av att ksp/kgskyttar
normalt sett inte beteede sig som lallande idioter och tömde magasinen/banden i en enda eldskur,
eftersom skytten ideligen måste åla fram med sitt vapen igen,
eftersom pipor och band måste bytas och eftersom man
(när vapnen användes från tvåbensstöd) hade ett mycket begränsat antal pipor,
som man kunde överhetta inom 1-2 minuter.

Och där var MG 42:an en i sammanhanget dålig konstruktion p.g.a. att dess räffling
orsakade onormalt mycket friktion och därmed onormalt snabb uppvärmning av pipan.


(*) OK, med en kass skytt så kunde MG 42:ans höga eldhastighet vara av godo.

Du är väl medveten om att Stg44 inte ens är en kulspruta?

Det är du som håller på och rör till det. Om du stoppar i ett band i en MG42 spottar den ur sig kulor med en hastighet av 1200-1500 kulor per minut beroende på kalibrering. Sen hur länge du vill hålla med att fumla med pipbyte är fullständigt ointressant. Du borde du även lägga till att när MG42:an fortfarande är laddad med sina skarvade band så måste en BREN hela tiden få magasinet utbytt efter var 30:e skott. Hur mycket sinkar inte det i praktiken tror du? Dessutom behöver även den pipbyte.

Om du föga troligen skulle klara av att plinka iväg kulor med en halvautomat i en takt av 1200-1500 kulor per minut och dessutom klara av att trycka i ett nytt klipp av kulor däremellan. Tror du inte pipan skulle bli överhettad då? Hur lång tid tror du att det tar att gänga ur pipan på en Garand?

Faktum var att MG42 var överlägsen allt annat på sin tid. Sen kan man kalla den för kulspruta eller maskingevär. Jag struntar faktiskt i vilket.

Enligt mig är StG44 det överlägset bästa helautomatiska vapnet som bars av någon krigförande makt i WWII.

Den första riktiga automatkarbinen, & en milstolpe i vapenutvecklingen men är nu denna inte en riktig "kulspruta" så vad är den då..?

Den är en Automatkarbin.. du säger det ju själv

Lite som att kalla ett svärd för den bästa pilbågen.

STG44 var en mycket bra Automatkarbin och ett utmärkt personligt eldhandvapen men tråden handlar inte om det utan om Kulsprutor typ MG42 Maxim Browning M1919 Browning M2 etc etc.

Förstår du inte skillnaderna mellan dessa vapentyper och hur dom används så kanske det är dags att läsa på lite.

Så vad du menar alltså är att MG 42 inte krävde pipbyten,
medan BREN, precis som MG 42 krävde pipbyten?
Jag har svårt att se logiken i det.

Till synen och sist så begränsades eldhastigheten av tillgången och grovleken
på piporna, alternativt användandet av vätskekylning eller kylflänsar på pipan.
Så där var MG 42 inte ett dugg bättre än BREN, eller M1919.

Vidare så hann man inte att länka ihop banden med varandra när man eldade på med MG 42.
Dels p.g.a. att man vid en teoretisk 250-skottskur (vilket förutsätter att skytten är en idiot)
inte hinner haka på ett nytt band och dels eftersom det förutsätter att man häller ur bandet
ur bandlådan på marken för att komma åt sista länken, vilket skulle kräva
ett lika stort mått av idioti som 250-skottsskurar.

I praktiken så sköt man ett band i skurar om 5-20 skott,
varefter man bytte både band och pipa.

Vad gäller ammunitionstillgång så använde man på MG 42 50-skottsband i kassett
vid rörlig strid och 250 skotts band när man väl hann gruppera.

BREN hade 30-skotts magasin vid rörlig strid vilket gick mycket snabbare att byta
än på MG 42, där man måste plocka loss kassetten, fylla upp den med ett 50-skottband,
sätta tillbaka kassetten och ladda ksp:n igen.

Vid mera stationär strid strid så fanns det 100-skotts tallriksmagasin till BREN.


Varför skulle garands pipa hetta upp, när MG 42:an enligt dig inte krävde några pipbyten?
Varför skulle laddning av Garand ta någon tid, när MG 42:an enligt dig inte krävde bandbyten?


Överlägsen på vad?
Låg vikt? Nej
Hög mekanisk eldhastighet? Nej
Hög praktisk eldhastighet? Nej
Precision? Nej
Smidigt pipbytessystem? Nej
Pansargenomslag? Nej
Effektiv räckvidd? Nej
Verkan mot luftmål? Nej

MG 42 var inte bäst på något.
Däremot så var den bra på mycket
(undantaget för användning från flygplan eller mot flygplan och hårdmål)
och den var billig och enkel att producera.

Så om man ville komma undan billigt och bara ha en kulspruta
till infanteriet och sina stridsfordon så var den det bästa alternativet.

Delar av konceptet kopierades också
(pressad plåt, bandmatning och separat underbeslag
på ersättare till de existerande kulsprutegevären)
men den höga eldhastigheten och pipbytessystemet
kastades efter en del försök på historiens skräphög.

Även av Tyskland.


Den första tyska automatkarbinen att användas i strid.

Ryska, franska och amerikanska automatkarbiner användes däremot
redan under slutet av andra världskriget i begränsad omfattning,
tills dess att fredsutbrottet och det billigare tysk/italiensk/österrikisk/amerikanska konceptet
med kpistar lade locket på utvecklingen på det området.

Tråden behandlar alla möjliga helautomatiska vapen, på slutet dock mest lätta maskingevär men termen kulspruta hos gemene man innefattar nog det mesta som smäller oavbrutet så länge man håller in avtryckaren.

Ska jag definiera vidare så anser jag att bästa kulsprutepistol var Suomi KP-31.
Bästa automatkarbin var StG44.
Bästa lätta maskingevär var MG42.
Bästa tunga maskingevär var M2 Browning.

Jag är synnerligen väl medveten om skillnaderna på dessa, har personligen prövat samtliga ovanstående utom M2 Browning.
(MG42 var dock den variant som tillverkas idag, MG3, som skiljer sig en del från MG42:an..)

Även om gemene man använder termen kulspruta för allt möjligt så är det mycket märkligt att du, med den erfarenhet du hävdar, använder en direkt felaktig term.

Misstaget du gör här är att tro att det handlar om en skjutbana, istället för ett slagfält, där fienden skjuter tillbaka.

Ett skäl till att tysken ville ha den höga mekaniska eldhastigheten var för att man ansåg att lämpliga mål bara skulle visa sig under väldigt korta stunder och därför var det bra med en hög mekanisk eldhastighet där man kunde få iväg så många skott som möjligt under det fåtalet sekunder som målet visade sig.
Efteråt har många hävdat att detta var onödigt och bara slösade ammunition då man ändå inte fick fler träffar.

Fast det faktum att de allierade soldaterna fruktade MG42an får nog anses ha mer bakgrund än enbart att den hade ett karaktäristiskt ljud.

Så visst, hög praktisk eldhastighet med hundratals skott konstant minut efter minut kanske var bra under första världskriget där man mejade långa salvor över fältet i timme efter timme, men för den nya rörliga striden som var vanligare under andra världskriget så var skälen annorlunda.

Varför har MG42ans koncept (eller MG34 om du nu vill det, som påminner mest om de idag absolut vanligaste kulsprutorna än något annat vapen som användes i stor utsträckning av infanteri under WWII) levt vidare medans Bren, BAR, Vickers, Lewis, Browning M1919 m.m. helt försvunnit ur infanterirollen?


Än idag talar officerare (iaf svenska) glatt om "mycket bly i luften" för att få fienden att hålla ner skallen, och MG42 hade ett rätt gott rykte om sin nedhållande effekt, mycket pga dess höga eldhastighet.
Det har också av ett flertal kunniga hävdats att den tyska infanterigruppen hade högre eldkraft än de allierades motsvarigheter, framförallt pga deras kulspruta.


Sedan så kan man skjuta mer skott genom en pipa än vad manualen säger....visst, man ska byta pipa efter X antal skott, och visst, kassetten ska bara innehålla 50 skott, samma gäller för FN MAG.
Hur många skott brukar vi ha i kassetten för KSP58?
Hur ofta hakar man ihop extra band om man går i eldställning en längre tid?
Hur stor fördel har man av att kunna "ladda om" genom att koppla på nya band på det som redan sitter i, utan att behöva ta KSPn ur funktion under tiden (skytten kan fortsätta att ligga beredd och direkt skjuta på mål som dyker upp).

Dessutom behöver man inte köra med kassett bara för att man rör på sig, det går att ladda upp med längre band och "leka Rambo" under förflyttning med bandet virat runt armen, om man går från en ställning till en annan.




Priset var av extrem vikt. Trots allt brukar man ju prisa T34an av just det skälet.
Och visst, den kanske inte var absolut bäst i precis alla saker, men den var fortfarande bra på det, och eftersom en kulspruta ska användas till mycket så får man se till helheten.

Hade den ett smidigt pipbytessystem? Nej, inte direkt, men det var det å andra sidan inte särskilt många vapen som hade under den här tiden. Och det var tillräckligt smidigt för att fungera.

Och den höga eldhastigheten har inte helt kastats på historiens skräphög.
MG3 har fortfarande det som alternativ, med ett lättare slutstycke.

Och det faktumet att MG3 fortfarande används, som är en MG42 med ett par förbättringar och annan kaliber, säger en hel del.
Den har till och med fortfarande samma pipbytessystem.

Det finns till och med en ny variant under utveckling, RMG 7,62, som är en MG3 med ett nytt pipbytessystem (tre pipor man roterar emellan, för fordonsmontering).


Finns det någon annan kulspruta från andra världskriget som kan skryta om att fortfarande vara under utveckling? Att fortfarande vara i produktion?
Annat än möjligen M2 Browning, som har en helt annan roll.


http://www.thefirearmblog.com/blog/2...ence-rmg-7-62/


Tror nog FG42 faktiskt får ta den poängen istället.

Men vilket trams, en direkt felaktig term är att kalla en StG44 för t.ex. en blå viol.

Det förment "mycket märkliga" i att kalla en StG44 för kulspruta är blott ett utslag av Flashbacks tangentbordsfysiljärers mani för att märka ord...

Jo, så kan man ju se det.
Men det är inte rätt.