Bästa kulsprutan under andra världskriget?

Visst KP/31 var svår tillverkad, hade en känslig mekanik och kunde vara farlig och orsaka vådaskott vid ovarsam hantering. Men av alla VK2 k-pistar hade jag valt KP-31 alla dagar i veckan. Varför?

Precisionen, för att vara en kpist så hade den en otrolig precision. Jag har tyvärr inte själv skjutit med den, men känner militär snubbar som skjutit den och Kpist 45B, och de säger att KP-31 var överlägsen. PPsh-41 och PPS-43 var väll ingen av dem kända för att ha större precision, utan det var massan (massa stepp ryssar med PPsh-41) och eldhastigheten som var tanken.

Kort och gott, KP/31 i händerna på en bra skytt var otroligt effektiv.

Med risk för att låta tråkig, men det var striden som möjlig gjorde freden 1940 och 1944. Utan den hårda kampen hade aldrig Finland fått de villkor de fick 1940 och 1944. I Katyn fanns bland annat ett barrack läger brevid det polska som var menat för 20 000 finska officerare. Med en mindre effektiv kamp så hade de varma orden inte haft någon effekt på utgången och de hade gått för den finska officers kåren precis som för den polska.

KSP58 och KSP94 (MG3) använder samma ammnition och samma band, vad är logistikproblemet? KSP39 använder samma ammunition som de andra två, minns inte om de bytt matningen från standardband (tyg) till den modell som ksp58/94 använder.

Ang pipbyte på mg42/mg3 (som i stort sett är samma vapen) så behöver man inte mer än en arbetshandske om man byter pipa efter typ 200 skott, om man byter efter 500 är den rätt varm däremot

Men ammunitionen är stor och skrymmande och ger just inte så mycket mer än vanlig gevärsammunition. En 12.7x99 patron är ~4-5 ggr tyngre än en 7.62x51 och man kan lika gärna skala upp till en kanon med måttlig utgångshastighet (typ tyska 30 mm MK108 från andra världskriget), en granatspruta eller nu en småkalibrig gatling/flerpipig för massiv eldvolym.

Japp, vapenfettet var ännu en del av den tyska arsenalen som inte var vinteranpassat. Hela blixtkrigsidén byggde på korta och intensiva krig i Centraleuropa under sommarhalvåret.

Så fort man rörde sig utanför den ramen blev det problem, som man ibland lyckades lösa (Norge) men som i slutändan bidrog till misslyckandet (Sovjet). Tyskarnas misslyckande vid Nordkalotten visar tydligt på begränsningarna i deras sätt att föra krig. De anföll som om de hade understöd av flyg och artilleri och ett utbyggt transportnät i ryggen. Det funkade inte.

Vad gäller ryssarna så har jag läst både att de hade ett speciellt vinterfett som klarade kylan och att de helt enkelt lät bli att fetta in vapnen på vintern. Det är givetvis möjligt att båda metoderna användes. Om jag minns rätt så använde tyskarna metod nummer två senare.


Logistikproblemet består av att man måste dubblera allt från Säki till vapenutbildning till reservdelslista. Det finns tillräckligt mycket att hålla reda på utan att göra det svårare för sig själv. Men jag köper argumentet att stridsvagnarnas egen underhållskedja minimerar effekterna av problemet, även om jag fortfarande hävdar att det är ett feltänk.


Visst, men kom ihåg att krig inte är en individuell tävling. En rättvisare jämförelse är en skyttegrupp där bara två soldater har KP/31 (eller någon anan dyr kpist) mot en skyttegrupp där alla har PPSh! Finnarna drog ju själva en slutsatsen när de började tillvea sin PPS-kopia.


Visst är det så, och det nämnde jag också i mitt inlägg (som jag medger var en aning tillspetsat). Men som jag ser det handlar det om nödvändiga och tillräckliga förutsättningar.

Finnarna kämpade hårt, men det gjorde balterna och polackerna också. Det som skilde sig var den politiska situationen, och kampen var alltså en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning. Utan kampen hade politiken inte kunnat verka, men utan politiken hade kampen varit verkningslös.


Det var tydligen något jag hittade på. Efter en koll visar det sig att marinen inte vill ha en egen version av Ak 5, men de anser sig tydligen behöva den nya fräcka Ak 5D istället för begagnade Ak 5 på sina båtar (inte amfibieförbanden!).

Varför en matros behöver allt extra krimskrams när han eller hon bevakar en kaj i Afrika är mer än jag fattar, speciellt eftersom personen ifråga inte kommer att ha markstrid som huvuduppgift och följaktligen bara kommer att ha en kort utbildning på vapnet. Men det finns väl något högre syfte som motiverar den extra kostnaden.

Hursomhelst så vill jag be försvarsmakten om ursäkt för att jag anklagade dem för att slösa med skattepengar och prioritera fel. Det skulle de aldrig göra. :)

MG42a no doubt about it, har själv sågat skog med sådan, satan vilken eldhastighet i pjäsen!

Vådaskott? Det skulle i sådana fall vara på grund av felaktig hantering. Ett av felen med KP/31 var konstruktionen av säkringen som man kan se här. Vintertid fanns det inte särskilt mycket plats för fingret där om man hade en handske på sig, därför hände det att vissa användare lät vapnet vara osäkrat, givetvis inte särskilt bra. I den förenklade modellen av KP/31 som föreslogs under kriget var varbygeln större och säkringen flyttad till sidan, men denna godkändes aldrig för massproduktion.


KP/44 var en finsk kopia av PPS-43, enda skillnaden var ett byte av kaliber från 7,62 Tokarev till standard finsk 9 mm. Vid jämförelse mellan den finska PPS-43:an och KP/31 "Suomi" visade det sig att precisionen inte skilde sig nämnvärt när man sköt automateld.


Ovanstående visar att det inte egentligen spelade någon roll om man hade en KP/31 eller en KP/44 för precisionen vid automateld för militärt bruk. Den största skillnaden låg i att den senare var fyra gånger så billig att tillverka, och framförallt att man på 14 månader skulle ha kunnat tillverka 50 000 av dem.


Är väl fräckare helt enkelt som du säger.

Vådaskott, jo ibland annat Mauno Koivistos memoar bok "Ung Soldat" är det minst två soldater som dör vid skillda tillfällen när kpisten går av oavsiktligt.

När det gäller KP/44 har jag hört att den inte var meningen att den skulle till främstalinjen, utan ges till artileriförband, och förare och annat löstfolk.

Lite runkvideo för er alla MG42 fans...
http://www.youtube.com/watch?v=wipVRs7r5Wk

Vad jag har läst så var den Sovjetiska skjut utbildningen medioker, priecis som ryssarnas idag. Man trodde på konceptet massa-massa eld, så träffar man alltid något. I Finland (Och I Sverige) la man ner stor möda på den enskillda soldatens skjututbildning. Tex Kpistman, det var något man blev utagen till efter att man vissat att man var en god skytt. I början av kriget var kpistmannen tänkt att vara plutonens närskydd. Jag skulle våga tro att skjututbildningen är en av de faktorerna som gjorde att ryssarna oftast drog det kortaste strået i närstrid.

MG42

Doc Holliday

Ja säkringen lär ju knappast ha varit på när detta hände. Dessutom hade man ju på den tiden fingret på avtryckaren vilket är tabu idag.


Nej det fanns ingen sådan uppdelning, det behövdes helt enkelt mer k-pistar, och den gamla Suomi var alldeles för långsam och dyr att tillverka. Dels fick man problem med råvarorna, metall var ju dyrbart under kriget, men även priset på Suomi gick inte finans- och försvarsministern i smaken. För jo, man bryr sig faktiskt om kostnaden även i krig. PPS-kopian skulle vid massproduktion som sagt bli fyra gånger så billig att tillverka och detta var helt avgörande. Mannerheim godkände produktionen av 50 000 KP/44, men försvarsministern minskade sedan ordern till 20 000 på inrådan av finansministern på grund av kostnadsskäl.

De flesta KP/44 som finns kvar finns i USA numera, användare där som äger både PPS-43 och KP/44 menar att den sistnämnda är överlägsen, fast KP/44 var en billig k-pist är den ändå byggd med sedvanlig finsk känsla för kvalitet. Vid automateld är den också något lättare att kontrollera på grund av klenare kaliber än ryssoriginalet.