Varför tror man på gud?

Varför skulle en ateist utesluta existensen av karaktärsdrag för att de inte går att mäta? Upplevelsen av kärlek och andra känslor går dock att mäta genom undersökningar av aktiviteten i olika delar av hjärnan.

För mig är det ingen teori om att "gud" inte existerar det är verklighet sanningen. Men att man älskar någon betyder det inte att men tror på "gud" för det.

Därför en ateist bara erkänner objektiv, mätbar kunskap.

En troende förnekar inte arvet och miljön, så även om han anser att människan har en fri vilja så måste han medge att både arvet och miljön till mycket stor del påverkar vilka val man gör, och därmed att vissa personer är betydligt mer benägna att göra vissa typer av val än andra.

Absolut! Min poäng är att om personligheten bara beror på arv&miljö så kan vi skippa fria viljan och därmed även ansvar, straff, belöningnar etc.

Då skulle han ha nöjt sig med att skriva att han tror men inte kan förklara varför.

Med risk for att aven nu gora dig besviken, nar det galler ''bristande imponerande forklaring''. Om vi hade skapats utan fri vilja, hade vi endast gjort det 'forvantade'. Det 'forprogrammerade' om du sa vill. Om man jamfor med djur rent generellt sa gor de inte val utifran de grunder och forutsattningar som vi manniskor har. Jag skulle nog vaga gissa mig pa att vore vi skapade utan vilja sa skulle vart handlande inte vara beroende av viljan att reflektera over de konsekvenser som vart handlade kommer att fa.

Den som säger sig tro på Gud av personlig övertygelse, kan naturligtvis inte avkrävas en detaljerad beskrivning, eftersom känslor svårligen låter sig motiveras/beskrivas så att andra kan förstå. Andra debattörer, oavsett egen uppfattning, har knappast anledning att ifrågasätta/förneka någon den rätten, under förutsättning att religiösa skrifter eller religiösa samfunds uttalanden inte ligger bakom tron (då finns ju resonemangsunderlag)..

Å andra sidan, finns inget som hindrar en religiöst troende att yttra sig om och kritisera andra inriktningar, t.ex. som förespråkar evolutionen som primus motor. Skälet är att evolutionsföreträdarna utgår från en lång rad vetenskapligt beläggbara resultat, fokuserade på evolutionen. Eftersom nämnda resultat framkommit under modern tid inom olika relevanta vetenskaper, finns stora möjligheter såväl för troende som företrädare för evolutionen att argumentera runt den.

Det tyvärr alltför vanliga sättet bland religiöst troende är att, utan bärande skäl, lättvindigt förkasta allt som talar för annat än den egna uppfattningen. Medan många troende inte själva anser sig kunna eller behöva beskriva/belägga bakgrunden till sin egen tro (som ofta bygger på känslor eller tro på tron i sig), ser de inget märkligt i att bara förkasta andras åsikter. Man skulle önska sig att de troende kunde visa åtminstone en del av den ödmjukhet i debatten som de avkräver icke troende. Det håller inte att höja upp sin egen andliga förmåga, trots svårigheterna att göra den gripbar för andra, utan att samtidigt visa förmåga till förståelse för de klara belägg som ligger bakom evolutionen.

P.S.
När Bertrand Russell använde den hypotetiska tekannan roterande runt Mars i sina analogiska resonemang, och Richard Dawkins runt jorden, rör det sig alltså om exempel på analogiskt resonemang. I stället för att visa förståelse för analogin (kanske för att den inte anses tillräckligt lätt att förstå), skämtas den i vanlig ordning bort - - tyder inte på särskild förmåga eller lust till logiska resonemang från troende!

Hans sätt att agera utifrån sin professur ("Public Underständing of Sciense" vid universitetet i Oxford) med hans grundläggande kunskaper i zoologi, har gjort att han betraktas som en av de mer framstående inom sitt område. Om man vill skåpa ut honom, får man bereda sig att motivera detta. Vilka teorier ger du inte en spottstyver för och varför?

Jag vet inte om det är bland annat mig du syftar på i det där inlägget, men jag förmodar det. Jag kan då bara säga dig att jag har full respekt för att andra människor tror på andra förhållanden än jag själv, och jag kritiserar inte människor för deras brist på religiös tro. Att jag är motvillig till att diskutera mina egna grundförutsättningar i min egen tro, beror bara på att jag vet på förhand att det är meningslöst. Efter som jag inte på något sätt kan "bevisa" det jag tror på och det alltid är "bevis" ni efterfrågar, så blir det bara meningslöst att försöka. Det skulle förmodligen ge vissa personer ett utmärkt tillfälle att återigen förklara för mig vilken lättmanipulerad, naiv, rädd-för-döden Idiot jag är. Det kanske vederbörande skulle få ut något av, men det skulle knappast jag!...