Varför tror man på gud?

Så om jag har uppfattat alla dina inlägg korrekt så är du övertygad om att Gud finns pga personliga upplevelser som du inte kan redogöra för logiskt och pga eftertanke som du inte heller kan redogöra för logiskt. Min fråga bli ju då vad gör du i ett diskussionsforum?
Hur har du tänkt dig att jag och andra ska kunna förstå vad du pratar om? Vi kanske ska sätta oss ner, "öppna våra sinnen" och sen kommer din sanning att uppenbara sig för oss genom tron?

Jag tror att han/hon inte ser som sin uppgift att övertyga oss utan snarare svarade på trådskaparens fråga vilket var hur folk kan tro på gud och varför. Varför bråka om det?

Då skulle han ha nöjt sig med att skriva att han tror men inte kan förklara varför.

Det är resan som är mödan värd - inte målet.
Jag menar att om man söker skall man nog inte springa så långt utan se det som är här och nu. I detta som är finns svaret på hur och varför. Att inbilla någon någonting långt borta sticker ut ögonen på den som letar efter skogen bland alla träden.

Det som är till blir ju till på ett speciellt sätt. Detta som frambringar tingen är ju också det som skapar tingen. Därför borde man ställa frågan: Vad är det som skapar. Svaret på den frågan är ju då också svaret på frågan om vad Gud är. Eller är det så att människan gillar inga lätta svar utan skall alltid krångla till det.

Gud är varken ett virrvarr eller ett mysterium, som KG Hammar vill göra gällande. Gud är uppenbar för alla.

Så se Gud som ett annat uttryck för alla de processer i den faktiska verkligheten som skapar allt som är.

De flesta ateister är inte konsekventa, tack och lov för då skulle de bli odrägliga att umgås med. De hävdar att det bara är den empiriska vetenskapen som kan stå som garant för vårt vetande men om du ber en ateist att beskriva sin käresta så tror och hoppas jag att de inte nöjer sig med vikt och längd utan de lägger till en mängd subjektiva ej mätbara egenskaper som underbar, kärleksfull, vacker, rolig, trevlig etc. En ateist är alltså inte ateist i vardagen bara i teorin?

Varför skulle en ateist utesluta existensen av karaktärsdrag för att de inte går att mäta? Upplevelsen av kärlek och andra känslor går dock att mäta genom undersökningar av aktiviteten i olika delar av hjärnan.

Alla behöver något att tro på, behöver inte vara en gud eller en religon. Bara man tror på nåt
Själv tror jag inte på gud, och har aldrig gjort. När man dör så dör man.

För mig är det ingen teori om att "gud" inte existerar det är verklighet sanningen. Men att man älskar någon betyder det inte att men tror på "gud" för det.

Bismillah

- japp har ar en av dom!

Den som säger sig tro på Gud av personlig övertygelse, kan naturligtvis inte avkrävas en detaljerad beskrivning, eftersom känslor svårligen låter sig motiveras/beskrivas så att andra kan förstå. Andra debattörer, oavsett egen uppfattning, har knappast anledning att ifrågasätta/förneka någon den rätten, under förutsättning att religiösa skrifter eller religiösa samfunds uttalanden inte ligger bakom tron (då finns ju resonemangsunderlag)..

Å andra sidan, finns inget som hindrar en religiöst troende att yttra sig om och kritisera andra inriktningar, t.ex. som förespråkar evolutionen som primus motor. Skälet är att evolutionsföreträdarna utgår från en lång rad vetenskapligt beläggbara resultat, fokuserade på evolutionen. Eftersom nämnda resultat framkommit under modern tid inom olika relevanta vetenskaper, finns stora möjligheter såväl för troende som företrädare för evolutionen att argumentera runt den.

Det tyvärr alltför vanliga sättet bland religiöst troende är att, utan bärande skäl, lättvindigt förkasta allt som talar för annat än den egna uppfattningen. Medan många troende inte själva anser sig kunna eller behöva beskriva/belägga bakgrunden till sin egen tro (som ofta bygger på känslor eller tro på tron i sig), ser de inget märkligt i att bara förkasta andras åsikter. Man skulle önska sig att de troende kunde visa åtminstone en del av den ödmjukhet i debatten som de avkräver icke troende. Det håller inte att höja upp sin egen andliga förmåga, trots svårigheterna att göra den gripbar för andra, utan att samtidigt visa förmåga till förståelse för de klara belägg som ligger bakom evolutionen.

P.S.
När Bertrand Russell använde den hypotetiska tekannan roterande runt Mars i sina analogiska resonemang, och Richard Dawkins runt jorden, rör det sig alltså om exempel på analogiskt resonemang. I stället för att visa förståelse för analogin (kanske för att den inte anses tillräckligt lätt att förstå), skämtas den i vanlig ordning bort - - tyder inte på särskild förmåga eller lust till logiska resonemang från troende!

Bismillah

NumeroUno


Likval som det kan vara det.

Precis, en del som vi religiosa inte forstatt forut som star att lasa i Koranen, hjalper vetenskapen till med att fortydliga, genom att ge oss forklaringar som vi kan forsta med vara sinnen. Tack vetenskapen!

Kan vetenskapen forklara vem Gud ar?

Ar det inte det vad vetenskapen gor? Loser 'mysterium'? Sa tycker jag man kan se det.

Terrieterries resonemang ar det inte nagot fel pa, det ar ditt sinne som inte ar sa oppet som du kanske forvantar dig att det ar, och da kan resultatet latt bli 'flum'.

Bismillah

Jag skulle vilja saga att skillnaden ar medvetandet om att vi har en sjael. Men sa lange det medvetandet inte finns sa finns det bara maskar och annat.