Bevis för att Jesus existerat [Sammanfogad tråd /Mod]

Att den tidiga kristna rörelsen var splittrad är ingen hemlighet. Det hade varit uppenbart även ifall man inte återfunnit texterna i Nag Hammadi. Texterna ger oss ingen egentlig information utöver den vi redan hade tillgång till, utan broderar endast ut detaljerna.

Kristendomen hade varit en romersk angelägenhet sedan allra äldsta tid, men det påverkar naturligtvis inte det fakktum att Bibelns kanon överhuvudtaget inte uppmärksammas av romerska kejsare, varken genom encyklika eller lokal synod.

Intressant, i vilka skriftställen sår det dels att han fick från Herren enbart och inte från Apostlarna?

Intressant, i vilka skriftställen sår det dels att han fick från Herren enbart och inte från Apostlarna?

Framför allt Gal 1: "Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud fadern ... Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus. ... Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom för hedningarna. Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig."

1 Kor 2:6-16: "Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. ... Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud."

2 Kor 3:5-6: "Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande."

Ef 3:2-5: "ni har ju hört om Guds plan med den nåd han gav mig med tanke på er; genom en uppenbarelse avslöjades hemligheten för mig så som jag redan i korthet har skrivit. Och när ni läser det kan ni förstå att jag har fått insikt i hemligheten med Kristus. För människorna i tidigare släktled hade den inte avslöjats så som den nu har uppenbarats i anden för hans heliga apostlar och profeter:"

Kol 1:25-26: "Dess tjänare har jag blivit, enligt det uppdrag som Gud har gett mig för er skull: att låta Guds ord nå sin fullbordan. Detta är den hemlighet som har varit fördold i alla tider och släktled men nu har uppenbarats för hans heliga."

1 Thess 2:4: "Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud, som prövar våra hjärtan."

Intressant läsning.
Det som uppenbarades var den heliga hemligheten i 1 Mos 3:15.

JHVH avkunnade snabbt sin dom över Satan när han uttalade den första profetian i Bibeln.
Han sade: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma.
Han skall krossa huvudet på dig, och du skall krossa hälen på honom.” (1*Mos. 3:15)
Det skulle råda bestående fiendskap mellan Satan och Guds ”kvinna”.
Ja, JHVH betraktade den himmelska organisationen av trogna andevarelser som en älskad hustru och sig själv som hennes äkta man.

Den här profetian utgjorde en säker grundval för hopp, även om detaljerna i den förblev en ”helig hemlighet” som skulle uppenbaras steg för steg.
Guds avsikt var att en som tillhörde den himmelska delen av hans organisation skulle krossa alla upprorsmakarna och att ”det som är i himlarna och det som är på jorden” skulle förenas genom honom. (Ef. 1:8–10)


Sedan var all vishet från Gud, även Apostlarna fick den på samma sätt som Paulus.


-----------------------------------------
Vad vår befrielse kostade Jesus
JHVH visste att det skulle bli mycket kostsamt att befria Adams och Evas avkomlingar.
I*profetian i 1*Moseboken 3:15 får vi veta något om vad befrielsen skulle kosta.
JHVH skulle tillhandahålla en ”avkomma”, en befriare, som en dag skulle tillintetgöra Satan, krossa honom fullständigt.
Men innan dess skulle denne befriare lida, få en symbolisk skada i hälen.
Vi förstår att en sådan skada gör ont och begränsar rörligheten.
Men vad har den för innebörd här?
Vad var det Jehovas utvalde skulle behöva utstå?

För att rädda människorna från synden skulle befriaren behöva tillhandahålla ett medel till försoning, ett sätt att försona människorna med Gud genom att upphäva syndens verkningar.

Vad skulle det inbegripa?
Redan tidigt framkom det att det skulle krävas ett offer.
När Abel, den första trogna människan, bar fram djuroffer åt JHVH fick han JHVHs godkännande. Senare frambar sådana gudfruktiga patriarker som Noa, Abraham, Jakob och Job liknande offer, och det var välbehagligt för Gud. (1*Mos. 4:4; 8:20, 21; 22:13; 31:54; Job 1:5)
Längre fram blev frågan om offer mer belyst i den mosaiska lagen.

Bland de viktigaste offer som lagen föreskrev var de som frambars på den årliga försoningsdagen.
På den dagen utförde översteprästen en rad symboliska handlingar.
Han bar fram offer åt JHVH till försoning för synder – först för prästklassen, sedan för de icke-prästerliga stammarna.

Översteprästen gick in i det allra heligaste i tältboningen eller i templet, dit bara han fick gå och bara den här dagen på året.
Där stänkte han blodet från offren framför förbundsarken.
Ovanför den här heliga kistan syntes ibland ett lysande moln, som representerade Jehova Guds närvaro. (2*Mos. 25:22; 3*Mos. 16:1–30)

Aposteln Paulus blev inspirerad att uppenbara innebörden i de här symboliska handlingarna.
Han visade att översteprästen var en bild av Messias, Jesus Kristus, och att frambärandet av offren betecknade Kristi offerdöd. (Hebr. 9:11–14)

Det här fullkomliga offret skulle ge försoning för två grupper av människor – för prästklassen, Kristi 144*000 smorda bröder, och för de ”andra fåren”. (Joh. 10:16)
När översteprästen gick in i det allra heligaste förebildade det att Jesus skulle gå in i själva himlen för att frambära värdet av lösenoffret inför JHVH Gud. (Hebr. 9:24, 25)

Det är tydligt att befrielsen av Adams och Evas avkomlingar skulle bli kostsam.
Messias skulle behöva ge sitt liv!
De hebreiska skrifternas profeter ger oss fler detaljer om det här.
Enligt profeten Daniel skulle ”Messias, Ledaren, ... röjas ur vägen”, eller avrättas, för att ”bringa försoning för missgärning”. (Dan. 9:24–26)
Jesaja förutsade att Messias skulle bli förkastad, förföljd och avrättad, eller genomborrad, för att bära ofullkomliga människors synder. (Jes. 53:4, 5, 7)


Kan man med hjälp av Bibeln bevisa för mig att det inte finns någon "liten skara" och "Stor skara"?
Med andra ord 144000 i den himmelska klassen som omnämns både i evangelierna och i Uppenbarelseboken 14 och de som kommer att besitta jorden för evigt som t ex omnämns i Psalm 37 och som sen går som en röd tråd genom hela Bibeln!
Inte ens präster och Bibelvetare som är opartiska och allmänt accepterade och respekterade förnekar att Bibeln talar om det!
Ett faktum som inte går att förneka!

Johannes 10:16
”Och jag har andra får, som inte är av den här fållan, också dem måste jag föra fram, och de kommer att lyssna på min röst, och de kommer att bli en jord, och en herde.”

Matteus 5:5
”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden”

Matteus 11:11
”Jag säger er i sanning: bland dem som är födda av kvinnor har det inte upprests någon större än Johannes döparen, men den som är en av de mindre i himlarnas kungarike är större än han.” [Lukas 23:39-43]

Bump!

http://blog.svd.se/historia/2011/04/11/fanns-jesus/

En intressant artikel skriven av Dick harrysson.. Som vågar emot strömmen av PK åsikter om Jesus i Sverige.

Vilka är dom PK-åsikterna om Jesus i Sverige? Jag hänger inte precis med i vad som sägs och tycks i Sverige.

I artikeln ger Dick Harryson källorna om Jesus mer tyngd än vad dom är värda.

Det finns inget underlag för att datera evangelierna till så tidigt som 60-100 e.kr. Den tidigaste säkra referensen vi har till dom är från ca 175 e.kr (Irenaeus) och det finns ingen anledning att tro att dom skulle skrivits långt innan dess.

Att datera Paulus-breven till ca 50 e.kr. bygger på att man antar att det som står i Apostlagärningarna är sant, men författaren till den boken har baserat sitt arbete på Euripides och Josephus och berättelsen är alltså påhittad. Därmed hamnar vi i samma situation med breven som med evangelierna vad gäller att datera dom.

Dom romerska källorna är fåtaliga, kortfattade och kanske förfalskningar. Alltså är dom inte mycket värda heller.

Jag tror personligen att ett av skälen till att man väljer att datera Paulusbreven så tidigt är att när Klemens av Rom skriver sitt brev tilll församlingen i Korinth, i slutet av det första århundradet, hänvisar han till de brev som Paulus redan skrivit till församlingen i fråga. Det finns fler argument, och vi får säkert möjlighet att utforska dem senare.

När Irenaeus ger sig in debatten om evangelierna, så är det som en del av en redan pågående diskussion. Det är alltså inte som att texterna helt plötsligt dyker upp då, utan det tycks snarare varit så att någon form av textmaterial hade varit en del av kristendomen sedan länge, även om man inte hade börjat reflektera över, eller på allvar försökt urskilja mängden av material, som tycks ha varit i omlopp. Det kan illustreras av bl.a av att innan det finner man beskrivningar av att ett naturligt inslag i den katolska mässan var läsningen ur bl.a apostlarnas hågkomster, tänker här på notisen ur martyren Justinus första apologi. Det är rimligt att förmoda att med det menas evangelierna, eller texter som påminner om dem.

Att det finns likheter mellan Apostlagärningarna och den romerske judiske Josephus, behöver inte nödvändigtvis betyda att Lukas haft för avsikt att plagiera, speciellt med tanke på att det finns argument för att texten faktiskt är skriven innan Josephus nedtecknade sina verk. Det kan alltså lika gärna betyda att Josephus hämtat information från Lukas. Men det skall väl tilläggas att i och med att båda utger sig för återge historiska sammanhang och händelser, så är det kanske inte så förvånanade om de beskriver liknande händelser, utan att för den sakens skull behöva bygga på varandra. Det hela talar ju faktiskt till Lukas fördel oavsett, tycker jag.

Intressant! Tack!
Jag vill inte påstå att evangelierna skrevs direkt innan Irenaeus nämnde dom. Dom borde ha varit i omlopp en tid. Men den tiden borde vara 10-30 år, inte närmare 100 år. Innan evangelierna skrevs fanns säkert andra texter i omlopp också. Texter evangelisterna sedan kan ha byggt sina verk på.
Efter lite googlande kom jag fram till att frågan huruvida Lukas och Apostlagärningarna är skrivna oberoende av varandra, eller om den ena bygger på den andra är en fråga som ligger bortom min förmåga att bedöma. Jag kanske skulle gräva ner mig lite mer i ämnet.

Det finns väl, ganska exakt, lika många bevis för att Jesus har funnits som att Gandalf har funnits? Eller Darth Vader? Sagor är sagor och finns de bara kvar tillräckligt länge så blir det sanning.

Det jag själv tycker talar för att evangelierna varit i omlopp under en längre tid, alltså förutom att de mycket tidigt tycks vara en naturlig del av liturgin, är att Markion( som vi redan talat om) redan hade formulerat, inte bara sin egen teologi, men även sin egen skriftkanon, där Lukas och vissa av Paulus brev var de enda texter som han godkände. Han utesluts ur kyrkan på 140-talet, vilket betyder att han säkerligen varit igång ett tag innan det, och att det fanns ett urval som han kontrasterade sin kanon emot. Det illustreras även av att redan på 100-talet( kanske ännu tidigare) framträder grupper som verkar ha haft ett långt större behov, än de av kyrkan godkända evangelisterna, att mytologisera Jesus, kanske för att göra honom mer lättillgänglig för en hellenistisk läsekrets.

Om du läser lite i tråden framgår det ganska tydligt att en Jesus-figur har existerat och gjort avtryck i den mänskliga historien.