Kropp och själ - var i ligger skillnaden?

Skillnaden ligger i att det finns en kropp (fysiskt) och att det finns en själ som är psykisk. Det är väl den största skillnaden. En kropp är armar, ben osv. Själen utgör individens personlighet. Fatta alla som inte fattar.

"Själ" är ett vagt begrepp som används för att försöka förklara eller beskriva vårat medvetande..

Hittade ingen tråd för detta, så jag tar upp frågan. Är det någon som har några lösningar?

Man kan säkert formulera det här på många sätt, men jag uttrycker det såhär: a) Om vi tänker att vi har en kropp och en själ (medvetande), hur kan information från kroppen nå själen och omvänt. b) Om våra tankar är bestämda av fysiologiska responser från kroppen, kan vi då verkligen tala om att ha en "fri vilja"?

Du resonerar alltså som så att hjärnan är en del av kroppen? Men att själen är en immateriell del, som inte är direkt beroende av hjärnans neuroner och synapser? Du verkar tänka dig en liten homunculus, ett spöke i maskinen som Steven Pinker säger, som sitter och rattar hjärnan och utgör vårt egentliga jag. Jag förstår viljan att tänka så, men de fysiologiska evidensen är förkrossande för att medvetandet uppstår direkt ur hjärnan.

Fysiologiska responser från kroppen skulle inte jag säga styr vår hjärna. Jag skulle säga att stimuli utifrån gör det, via våra sinnen. Hjärnan tar in information, behandlar den, och selekterar utifrån erfarenheter och minnen och omedvetna processer en respons på simulit.

Jag tror inte att man kan tala om en fri vilja i det klassiska begreppet. Däremot är neurotransmittorers rörelser beroende av så små stimulus att man är nere på i princip slumpmässiga processer. Så även om inte viljan är så fri som vi ahde tänkt oss så verkar det inte vara helt determinerat i alla fall.

Tips på läsning: The Blank Slate av Steven Pinker.

Tycker dock frågeformuleringen var tillräckligt näraliggande för att anslutas till denna tråd; protestera om du misstycker. Även denna tråd kan kanske vara relevant: Var finns medvetandet?

/Moderator

Detta är bara en stor MYT, en faktoid!!

http://www.flashback.org/showthread.php?t=433821




För övrigt så är själen subjektet, själen är du (evig till sin natur) som upplever och uppfattar omvärlden, medan kroppen bara är ett objekt, ditt instrument här i denna temporära materiella värld...


Själen är medveten om både sig själv och sin kropp, medan kroppen i sig inte kan vara medveten om någonting...

TAck för intressant svar!

Tror du inte att mycket av forskningen utgått från hypotesen om hjärnan som styrd av fysikaliska stimuli? Därför får man "svar" som bekräftar den hypotesen?

Sen viljan. När jag får tanken att "nu vill jag svara på cuttings inlägg", så är det inte "jag" som vill det, utan det är determinerat av min hjärnas tidigare erfarenheter, responsmönster och inläggets innehåll etc. Jag svarar inte för att "jag" vill det utan av någon slags vana?

Ett dylikt deterministiskt resonemang gör ju att vi får problem med en massa saker. T.ex. juridiken. Hur ska man kunna döma någon om denne inte är ansvarig för sina handlingar, utan dessa är processer på en neurofysikalisk nivå. Transmissionssubstanser som hoppar omkring mellan synapser.

Hjärnan är väl kanske inte styrd av fysiska stimuli. Eller, jo, men de är sekundära. Det är t.ex inte ett särskilt himlastormande fysikaliskt stimuli att se en lapp där det står "Din son kommer dö om 2 timmar om vi inte får 50000000 SEK", utan reaktionen kommer sig av att medvetandet behandlar och förstår detta meddelande, och det utlöser en enorm stress. Stimulit som utlöser det är fysiskt, det är fotoner som träffar vår retina och går via n. opticus till cortex, men vad som redan finns i hjärnan är avgörande för om det utlöser en respons eller inte. Samma lapp hade inte utlöst respons hos en kines, t.ex.

Sedan finns det biologiska fenomen i hjärnan självt som naturligtvis kan utlösa reaktioner, t.ex hormonproducerande tumörer. Är detta ett fysikaliskt stimuli? Du får nog precisera dig. När jag hör stimulus tänker jag "information som kommer till oss via våra sinnen".

Du resonerar återigen som om "du" skulle vara skild från din hjärna. Det är oförenligt med idén om att medvetandet, dvs "du", direkt uppstår ur hjärnans neuroner och deras synapser. Du svarar för att "du" vill det, eftersom "du" är din hjärna. Du verkar tänka dig ett spöke i maskinen, som sitter och drar i hjärnans spakar, som då skulle vara immateriellt.

Nja, inte deterministiskt, i alla fall inte på en praktiskt nivå. Det är så otroligt små processer, tankeverksamhet, att det är svårt att förutsäga om stimulus kommer frisätta vesiklar med neurotransmittorer eller inte. Från ett mänskligt perspektiv verkar det ske slumpmässigt.

Juridiken blir alls icke lidande av detta. Om vi accepterar att medvetandet är hjärnan måste han vara ansvarig för sina handlingar. Juridiken har också andra syften, som att få bort våldsamma personer från samhället. Dessutom, även om allt skulle vara deterministiskt, så är vårt juridiska system också determinerat, så hela den diskussionen är tyvärr meningslös.

Jag vill återigen framhålla Steven Pinkers The Blank Slate - formidabel bok, som behandlar allt detta du nu har tagit upp mycket bättre än jag kan. Finns på svenska också, kommer dock inte ihåg titel. Läs!

/Cutting

(Föresten, jag glömde det sist) Välkommen till Flashback Cuting! Vad är det för flagga du visar (kan dem för dålig)? Och redan har du lagt till en signatur! Det var snabbt jobbat!

Du verkar vara lärd och jag har nog fått mina frågor delvis besvararade för tillfället. (Men jag återkommer när jag läst på lite mer.) Men du kanske kort kan referera boken du nämnde? Exempel på argumentation.

Jag är nog mer inne på den rationalistiska ådran av idéutveckling (Kant). Eller snarare de traditioner som ifrågasätter en del av empirisismen. En del av den har närmast blivit någon slags kyrka. Samma kyrka som modernismen var en kritik av en gång i tiden.

Det är IRLANDS flagga som visas, och tack för välkomnandet till Flashback Har lurkat ett tag men kände att nu var det dags.

Jag har pluggat ungefär 20 poäng neurovetenskap, och är således knappast lärd på området . Jag tyckte när jag pluggade att jag inte riktigt fick utrymme att ställa sådana frågor som du nu gör, och således skulle jag rekommendera dig att göra som jag och läsa Pinkers fantastiska bok. Jag tycker aboslut den är relevant för tråden i alla fall.

The Blank Slate utgörs av Pinker som behandlar de tre stora myterna, som han ser det, som vi har kvar sedan just modernismen började ifrågasätta de gamla teorierna. Dessa är Den ädle vilde (att människan förr levde i fred med sina grannar, aldrig var dum mot naturen, osv), Spöket i Maskinen (en själ, alltså något utöver vår fysiska hjärna som egentligen styr oss), och just Det Oskrivna Bladet (teorin om att miljön är allt och genetiken är intet, alltså att alla människor föds med samma förmågor). Boken behandlar hur dessa teorier uppkom, och varför de nu ifrågsätts i allt högre grad av vetenskapen. Pinker fokuserar på att förklara varför vi inte behöver dessa teorier för att motivera moraliska val, vilket är den främsta invändningen mot den som försöker kullkasta dem.

Boken är på min topp 5 lista, utan tvekan. Pinker tog sig an och besvarade, alltid utförligt, ibland uttömmande, alla frågor som jag hade ställt mig själv, och han skriver som en Gud. Finns på svenska, kostar cirkus 139:-. Rekommenderas!

Svårare att få tag i är boken "Neurophilosophy" http://www.amazon.com/Neurophilosoph.../dp/0262031167 som behandlar exakt din fråga. Författaren var filosofisdoktorand på MIT innan hon började läs neurovetenskap istället, och är således i en unik position att se in i båda världar. Dock är författaren mer inriktad på att skriva en kursbok än Pinker, som skriver utsökt enkelt om svåra saker. Rekommenderas ändå.

Vidare har vi "Från Neuron till neuros" http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=912708051X som är en lättläst svensk introduktion till neurovetenskap. Är man det minsta intresserad av hur människro fungerar känns det som om man bör ge neurovetenskapen sin del också, särskilt nu när den faktiskt börjar ha något att säga.

/Cutting

Vet inte om jag tänker fel liksom. Men vad är våra tankar? Är de bara fysiologiska responser? Detta att jag tänker tanken som nu formulerar sig som dessa tecken som hamnar här i denna post? Och vad är det i min hjärna som får mig att printa ned just dessa tecken? Tänker jag tankarna själv eller är det min hjärna som tänker dem? Och kopplingen från mina tankar och knattranet från tangenter? Är tankarna bara rationaliseringar av vad som kommer ned? Någon slags post-hoc process? Och vad är i så fall jag? Resultatet av dessa elektrokemiska impulser?

Tankarna känns som något kvalitativt annorlunda än det fysikaliska. Men det är väl ett tankefel man gör.

Jag ser på medvetandet enligt liknelsen hårdvara - mjukvara.
Hjärnan är hårdvaran som genom sina processer "kör" en mjukvara som vi kallar medvetandet. Hjärnan är en informationsprocessor.