Kropp och själ - var i ligger skillnaden?

Hört talas om själen?

Har du ens några bevis för att en själ existerar?

Sluta skriv en massa meningslösa onliners utan substans.

Hur ska dessa bevis presenteras för dig, för att du ska godta dem?

Jag skulle föredra:

1. Hitta ett sätt att verifiera att själen finns.
2. Verifera detta med experiment och skriv en rapport.
3. Låt rapporten genomgå peer review.

Ovanstående sex inlägg bröts ut ur tråden Slumpmässiga frågor [kring universum och oändlighet] och flyttades till denna.

/Moderator

Märkliga inlägg som kom in här i tråden. Verifiera var det inte frågan om, snarare förklara vad vi kan menar med uttryck som "själ" och "psyke". De är ju redan väletablerade begrepp, så vad står det för egentligen? Det är väl ett lite mer koncist och precist spörsmål...

Medvetandet (i meningen våra uppleverser som syn, hörsel osv) är väldigt annorlunda mot fysiska processer i hjärnan. Hur kan fysiska processer skapa något som är så radikalt annorlunda?

Skulle man inte kunna tänka sig hjärnor som fungerar exakt som våra men utan medvetna upplevelser? Om sådana hjärnor identiska med våra men utan medvetna upplevelser är möjliga kan man ju fråga sig varför våra hjärnor "skapar" upplevelser?

Det kan vara så att hjärnan så länge den i fysisk mening lever "hänger ihop med" medvetna upplevelser, men inte skapar dessa medvetna upplevelser.


Så, vari ligger skillnaden mellan kropp och själ? Kroppen (hjärnan) är materia och själen (våra medvetna upplevelser som syn, hörsel osv) är inte materia, - möjligen är själen någon form av energi eller något som liknar energi.

Problemet med att säga att kroppen är materia är att det finns inget annat sätt än just mentalt att uppleva att den är materia. Upplevelser är ju allt vi har och inte är det något speciellt fysiskt över dem egentligen.
Snarare är det en konvention att så säga. Sen kan vi heller inte veta att "våra hjärnor" skapar upplevelser, då något sådant också oundvikligen skulle vara en del av upplevelsen...

Nåväl, ett märkligt dilemma är det i vilket fall som helst, verkar vara svårt att hitta någon botten eller grund för upplevelsen. Exempelvis något som orsakar den eller något som reducerar den...
Några idéer?

Att det fysiska existerar är med andra ord ett antagande vi gör utifrån våra upplevelser. Det är möjligt att vi redan här tar miste, den fysiska verkligheten kanske inte existerar, åtminstone inte så som vi oftast tänker oss att den existerar. Men om man nu antar att den fysiska verkligheten existerar och existerar oberoende av oss, var passar då upplevelserna in i bilden? Varför finns överhuvudtaget upplevelserna? Och varför tycks upplevelserna så intimt förknippade med händelser i den fysiska hjärnan?
Är det bara vissa fysiska händelser som är förknippade med upplevelser? T ex endast fysiska händelser i hjärnor? Och hur var det innan det fanns hjärnor, fanns det inga upplevelser innan evolutionen skapade de första hjärnorna?

Det är väl ett ganska safe bet att CNS är konstruktionen av själen, men det kluriga är ju hur dessa impulser mellan neuroner och nerver ger upphov till tex färg. Jag kan fantisera färg, jag kan drömma färg och jag kan se färg, och allt är ju bara en och samma process i skallen, neuroner som skickar elektriska impulser eller nåt.
Neuronimpulser och färg är ju precis samma sak, men var är kopplningen?

I en dator med en skärm är det inte likadant. Även om informationen för en färg finns i en processor, och den "färgen" sedan visas på en skärm, så finns bara färg i en organism med färgseende. Skärmen är bara en förlängning av de kretsar i processorn och pixlarna är inte färgade på skärmen, de tillförs bara olika värden av ström eller vad det är, och färgningen sker i CNS beroende på värdet hos pixlarna.
Jag kan ju också spela in något med en webcam som fungerar ungefär på samma sätt som ögat och sedan visas det på skärmen, men ingenstans i detta system finns det någon upplevelse, skulle jag tro.

Liksom, datorn och skärmen är bara detta system av kretsar, som CNS, men CNS ger också "förnimmelser" av allt du upplever. Impulserna är vad du ser "externet" medan upplevelserna är vad du ser "internet", det är väl egentlien samma sak, men hur förhåller det sig, vad är "bryggan"? För nu har jag impulser i ena handen och upplevelser i andra, men jag fattar inte kopplingen, även fast det är samma sak.

Det är liksom en logisk gåta, tänker man efter så går det inte komma bortanför upplevelsen, man kan inte få någon direktkontakt med vare sig materien, neuronerna eller sin egen hjärna. Det är en sådan gåta neurobiologerna står inför och de får nöja sig med att både kropp och själ är konstruktioner. Naturligtvis har påverkan på hjärnan effekter på upplevelsen, men både effekten och hjärnan är fortfarande skapelser i upplevelsen. Kanske kan man se dem som arbetsredskap, alltså både kropp, själ och hjärna.


Färgupplevelsen är intressant, den skiljer sig ju ganska markant mellan olika varelser. Få däggdjur har färgseende och de finns insekter som "ser" infrarött och ultraviolett. Hur ser egentligen ultraviolett ut? Vi bör nog inse att färger och andra känslointryck är skapelser av upplevelsen och mer eller mindre "overkliga". Substans, form, yta, färg, värme, lukter och så vidare är alla arbetsredskap, saker vi har nytta av, därför "finns" de där. Men de ger inte för handen att de verkligen existerar. Att säga att färg är olika våglängder på ljus, sprider heller inte någon mer tydlighet åt saken.
Vi får helt enkelt nöja oss med upplevelsen och säga likt vissa kvantfysiker att "life's is just a dream".

Det är just det här som är grejen, färg är inte olika våglängder på ljus. En elektromagnetisk stråle skiljer inte i färg, den skiljer i våglängd, och när ditt öga upfattar en specifik våglängd processerar den det och du ser en specifik färg. Men färger är inte beroende av ljusvågor, då du kan drömma och se färg precis på samma sätt som när du är vaken, och alltså borde det vara något i skallen och där händer inte så mycket mer än impulser mellan neuroner och kemiska reaktioner...
Ögat är egentligen som huden och alla andra sinnen, reagerar på den stimuli den är anpassad för. Man kan väl säga att ögat är blint och känner ljus...
Saken är att ett universum utan syn är också ett utan färger. Frågan går ju, om ett träd faller i skogen och ingen är där, finns det ett ljud då? Ljud är inte ljudvågor, ljud låter och ljudvågor rör sig. det krävs en organism som uppfattar ljudvågor som just ljud för att ljud ska vara.

Det betyder inte att du ska tänka att den muggen du ser framför dig är i ditt huvud och refera till det huvud du ser och känner och är medveten om, för det huvudet är också i ditt huvud. Allt du ser nu är i ditt huvud, inklusive dig själv med ditt huvud. Det finns alltså två huvuden, precis som det finns två av allt en organism observerar, den verkliga och den du ser.
Det borde vara uppenbart, tex en spegel avbildar ett föremål och det finns nu två föremål, en verklig och den i spegeln, en bild. Samma sak händer i ditt öga, en bild hamnar på retinan, fast det är inte där du ser den, utan efter att ögat har processerat bilden och skickat impulser genom synnerven, antar jag, där den sen processeras igen och det är den processen som är din syn, det är där färgen är. Om en annan person kollar på din hjärna ser han bara lite hjärnaktivitet, medans du ser det du ser, men det du ser och hjärnaktiviten är samma sak. Imed att hjärnaktiviten är verklig, fysisk och objektiv ser jag också upplevelserna som det.

Angående hur infrarött ser ut så ser ju själva strålen inte ut som någonting, men imed att en organism ser infrarött kanske den ser bättre i mörker eller kan uppfatta IR från varma källor, men hur färgen är vet jag inte, jag tror dock inte att samma strålning ger samma färg hos olika arter...