Slumpmässiga frågor [kring universum och oändlighet]

Vet inte om de här hör till Naturvetenskap, men tyckte det passade bättre på filosofi forumet. Har en massa ideér som ja kom på igår när ja skulle sova, säkert har någon frågat några, om inte alla av dessa frågor, men ajja here goes;

Om unversum verkligen är oändligt, så varför? För att tid och rum inte finns utanför?
Kanske är det en cirkel, så när man kommer till universums "slut" så är man tillbaka där man började.
Men om det är oändligt i det avseendet att man kan åka hur lång som helst ifrån jorden, då borde man, om man åkte med snabbare än ljuset, kunna åka så pass långt att man skulle kunna se big bang alternativt när gud skapade universum, men sen då? Om man fortsatte? Då borde man ju komma till en plats utan tid och rum?

Så då kanske universum inte är oändligt endå. Men isåfall ställer vi oss den klassiska "Vad finns isåfall bortom universum?" Då är vi tillbaka till ruta ett igen.

Det finns ju ett "bevis" på att oändlighet finns. Tänkte visa det här.
Om vi tar denna linje och förkortar den till hälften om och om igen;
|------------------------------------------------------------------------|
|----------------------------------|
|---------------|------------------|
|------|--------|

Så tar det alltid slut, för det finns ju alltid en halva mer. Det funkar ju rent matematiskt, men till slut så måste mellanrummet mellan linjerna vara typ en elektron. Och då kan man ju inte dela det mer?

Några tankar bara,
Vill passa på att be om ursäkt om det redan finns en tråd om sånt här, har inte hittat nått, men man vet ju aldrig

Ingenting kan inte skapas av ingenting, så dærfør finns oændligheten.

Det måste ändå finnas nåt utanför cirkeln. Om man hela tiden går rakt framåt på jorden så kommer man snart tillbaks där man började. Men vi vet att det finns saker utanför jorden.


Varför skulle man det?
Det kan inte finnas en "plats" utan tid och rum. Än mindre skulle man kunna "komma" dit, för då skulle det inte längre vara "en plats utan tid och rum".


Varför ens tro att det finns något utanför dig? I drömmar finns ingenting utanför dig. Drömmarnas universum har ingen verklig storlek, bara mental storlek.


Elektroner är inte oändligt små, därför kan man dela dom (teoretiskt sett i alla fall).

"Det måste ändå finnas nåt utanför cirkeln."

"Varför ens tro att det finns något utanför dig? I drömmar finns ingenting utanför dig. Drömmarnas universum har ingen verklig storlek, bara mental storlek."

Hur ska du ha det?



Men vi är inte i en dröm. Universum kan ju inte vara onändligt om de växer. Tas ut enkelt. Om X är ett oändligt tal så kan man ju alltid säga X+1 och då är de ju inte oändligt. Allstå måste det finnas något utanför det växande universum. Men om vi tänker efter så måste ju något finnas utanför det ect ect. Någonstans måste det finnas ett slut. Men det verkar ju inte gör det isf, för då måste det finnas en gräns nånstans där ute där det bara tar stopp och inte går att ta sig förbi. Typ som på ett dataspel när man inte kan komma längre. Ett rum. En tid. Punkt.

Kommer vi någonsin veta om Uninversum är onändligt när vi ändå vant oss vid att vår värld börjar på marken och slutar i himmlen. Endå är vi bara som en plutt planet i ett plutt solsystem i en stor galax i ett (kanske) onändligt universum. Man kan oroa sig för sitt hur sitt hår ser ut, men ja blir rädd när ja tänker på hur oändligt små vi är egentligen. Vad är meningen egentligen? Vi är liksom bara små bakterier på en sten i ett vakuum, som försöker överleva.

Jag skrev med två perspektiv: ett fysisk perspektiv som säger att allting är utanför dig, och en mental/andlig perspektiv som säger att allting är inne i dig.


I din dröm finns ingen som kan väcka upp dig eftersom det finns ingen i drömmen. Som bäst finns bara drömmaren och hennes tankar.


Det finns det inga riktiga bevis för att universum växer.

Rummet där materian finns måste ändå vara oändligt för att rum inte består av något (därför kan den inte heller växa) så man kan inte föreställa sig att det slutar nånstans.


Ett dataspel renderar bara det spelaren ser, den behöver inte skapa saker som spelaren inte ser (ex: universums slut). När man går dit så skapas det. Om slutet är ett rum så kan man ändå ta sig ut från det, längre bort, om man använder fusk som gör att man kan gå genom väggar eller liknande.

Det finns inga gränser för att vi är programmerarna. Vi kan omprogrammera spelen hur vi vill. Likadant har vi programmerat universum/drömmen med våra tankar.


Man blir bara rädd om man identifierar sig med drömkroppen, som förstås är en oändligt liten del i drömmen/fantasin. I en dröm finns ingenting utanför dig, tvärtom är allting inne i dig, ditt medvetande.


Det är bara en dröm. Det finns ingen mening, så man skapa vilken mening som helst. Med andra ord: den enda meningen är att det finns ingen mening.

Det enda som finns är ingenting och dess fiktion: den här drömmen, illusionen.

Ingenting är det enda logiska så det kan inte finnas en verklig mening eller ett verkligt universum.

Utan illusionen om livet skulle jag inte kunna vara Himlen/Ingenting för att jag skulle inte ha någon underhållning att Skratta åt. Det är bara en film. Därför måste problem finnas i världen, för ju mer problem det finns i en film destå mer underhållande är det.

Utanför vårt universum misstänks det väl finnas mörk materia eller vakuum eller nåt? Sen vet jag inte riktigt hur kvantfluktuation går till, men en kvanpartikel skulle i alla fall kunna "låna" eller "bryta" energi för en stund och hoppa in och ur existens från olika dimensioner - det är något liknande dom föreslår hände "innan big bang" så att säga. Sen att det kanske finns oändligt många dimensioner, eller för att göra en liknelse - en stor datorbas (och detta skulle ju isåfall vara oändligheten) där allt har hänt som kan hända - och att vi bara lånar orsakssamband från denna är ju inte alls otroligt enligt strängteorin. Orsakssambanden som vi tar en del av, som startades med big bang, kan väl i princip likställas med Kant's metafysiska principle of sufficient reason (eftersom vi är inne i det delforumet vi är), eller? Är inte så insatt i just Kant men jag läser Schopenhauer just nu och det är minst sagt intressant, och det kanske är rekommenderad läsning för trådskaparen.

l4in du har nog sätt för mkt på matrix eller nått "vi är i en dröm vi inte vaknar ur"
Låter som meningslöst new age skit om ja ska va ärligt


Tack för boktipset Didrik, som du sa så finns det ju, vad jag hört ,"mörk materia" och man har lyckats skapa antimateria. Vilket isåfall borde betyda att vi skapar något ur något som inte finns och det stödjer ju big bang teorin. Men ja kan ju inte bara förställa mig hur ett klot med oändlig massa kan explodera. Massan måste ju komma dit > Rum måste ha existerat före > Bing Bang var kasnke bara början på VÅRAT universum. Kanske finns det något på andra sidan spegeln så att säga. Men antigen är det oändligt eller inte. Och det måste helt enkelt vara oändligt i den meningen att hur långt vi än kommer i unvirsum, även om vi kommer till nån form av "slut" en "vägg" som inte går att passera så finns ju alltid något bakom den, och något bakom den, och något bakom nästa sak. Man kan ju försälla sig att universum är som en droppe i ett stort hav, men havet tar ju till slut stopp eller?

Vi drömmer alltid att vi är vakna. Om det fanns skillnad mellan verklighet och drömmar skulle du aldrig kunna tro att du ser verklighet när du drömmer på natten.


Men stödjer det logiken?

Dem flesta man pratar med verkar ju ganska övertygade om att universum är oändligt.
Dock presenteras det sällan några vettiga argument för att så är fallet av gemeneman. (Det betyder inte att dem inte finns) Personligen anser jag mig inte tillräckligt insatt i astronomi för att kunna bedömma detta.

Jag har dock svårt att förstå hur en rymd med avstånds eller tids inkriment skulle kunna vara oändlig. Tänkt dig att du åker från sträckan s A till B. Sedan åker du vidare lika långt n gånger.

Du kommer då sträckan n*s. Denna sträcka är inte oändlig sålänge inte n är oändligt, men eftersom n alltid ökar med 1 varje gång du åker vidare kan n inte vara oändligt.








Appropå hur man ska tänka sig universums slut så tänker jag mig iaf universum som en 3dimisionell rymd inneslutet i ett 4 dimisionellt rum.

För att dra en analogi, Om du går längst med ytan på jorden i det 2 dimisionella planet så kommer ytan att verka oändlig, för du kan gå och gå utan att hamna någon annanstans än jordens yta.
Detta betyder dock inte att jordens area eller "rum" är oändligt.

Varför kan n icke vara oändligt?

Vad den ökar med har för övrigt ingen som helst betydelse.

All oändlighet inom matematiken kräver en oändlighet i defenitionen såvitt jag vet.

Ska försöka förklara.

Vi definierar en rekursiv defenition av n med indexet x som n(x+1) = n(x) + 1. (där n(0) = 0)

Dvs varje gång du åker sträckan s så ökar n till n+1. Om man adderar 2 Reela tal kan man aldrig få ett tal som inte ligger på reela axeln.

Eftersom n börjar som 0 vilket är ett reelt tal, och 1 är ett reelt tal, så följer att n är ett ändligt reelt tal oavsätt hur många gånger man upprepar.

Jag sitter och funderar lite på det här, idén om att universum skulle ha en ände känns helt omöjlig för mej. Enligt min tankebana är det såhär, att om det skulle finnas en ände så måste det ju finnas något efter, och om så är fallet så är det ju ingen ände.

Visserligen så kan det ju vara så att just universum tar slut där, men detta betyder alltså att det finns något mer, något som inte blivit upptäckt, och troligtvis inte kommer upptäckas på en ansenlig mängd tid. För att spinna vidare lite på det hela, vad sägs om flera universum?

De flesta har hört talas om andra dimensioner och sådant, tänk om det är såhär, att istället för dimensioner så är det andra universum? Kanske inte den mest troliga idén, men ändå, det borde kunna skapa en intressant diskussion.

Låt säga att det inte finns andra dimensioner, utan iställat alternativa universum där allt är som här, fast ändå annorlunda. Lite svårt att få grepp om vad jag menar kanske, men ändå. Möjligheten finns ju.

Sedan finns det ju även en teori som går ut på att om man åker tillräkligt långt ut så "loopar" man, och kommer till andra änden. Detta känns dock inte som att det skulle vara så troligt, inte i mina öron iaf. Det är lätt att fundera sig skelögd på det här, men jag tycker ändå att det är ett intressant ämne.

Vad tror ni om det hela?