Citat:
Ursprungligen postat av ppim
Jag tycker att många i den här tråden har en väldigt tråkig attityd gentemot oss T1
r. Bara för att ni tycker att T1 är en ren promenadseger så betyder det inte att alla gör det. Jag tycker att det är jättesvårt nu i början, men jag antar att det ger med sig efter ett tag. Har man aldrig läst på universitet innan så är det naturligt att man får en smärre chock när man börjar på Juristprogrammet. Jag anser även att ni som gått ett tag hellre bör hjälpa än att stjälpa, så istället för att lägga nedsättande kommentarer angående "bristande intellekt osv" så skriv något peppande istället.
r. Bara för att ni tycker att T1 är en ren promenadseger så betyder det inte att alla gör det. Jag tycker att det är jättesvårt nu i början, men jag antar att det ger med sig efter ett tag. Har man aldrig läst på universitet innan så är det naturligt att man får en smärre chock när man börjar på Juristprogrammet. Jag anser även att ni som gått ett tag hellre bör hjälpa än att stjälpa, så istället för att lägga nedsättande kommentarer angående "bristande intellekt osv" så skriv något peppande istället.
Citat:
Ursprungligen postat av Feadog
Samma sak varje terminsstart. Sida efter sida med nyblivna juriststudenter som skiter ner sig i tråden. Det blir lite tröttsamt minst sagt. Är det curlinggenerationen som plötsligt får tokspel när de inser att livet ibland ställer lite krav eller vad är det frågan om? Så jävla tungt och svårt är det fan inte, särskilt inte på T1. Sluta göra en höna av en fjäder och tycka så jävla synd om er själva. (Cathastrophia är inte åsyftad här.)
Med risk för offentligt spöstraff, så en liten känsla jag hade innan och som ännu inte motbevisats riktigt, är att halva "svårigheten" sitter i att det "ska" vara svårt?
Jag anser absolut att det som ppim skriver har en poäng, är det första kontakten med universitetsstudier så blir den lite av en "kulturkrock" i och med att univundervisning och -studier skiljer sig rejält från gymnasiediton. Och ämnet är för många/de flesta helt nytt, inga förkunskaper annat än om statsskick, grundlagar osv - men metoden är ny även där. Men OVANPÅ det känns det som att många (inte alla) har en inställning att det är/ska vara/kommer vara skitsvårt, bara för att det är juristprogrammet? Och att det gör att många stressar sig själva utan kanske egentlig anledning?
Att man ser på frågorna med grundtanken att det är svårt. Och på något vis gör frågorna svåra fast de egentligen är lätta. Jag menar det inte nedsättande, men frågorna nu i början är ju synnerligen lätta OM man bara greppar var och hur man ska leta (metoden igen). Det gavs ett exempel ur T1 på SU tidigare i tråden. Som skribenten kände sig helt vilsen i just VAR svaret fanns och HUR det skulle hittas, och allt kändes bara jättesvårt. Och alla inser ju att det kommer bara bli svårare och svårare frågor. Så hur ska det här gå? Samtidigt, metoden kommer ju bli lättare och lättare ju mer man greppar den.
Och det är väl just att man inte är van med metoden som är det svåra just nu. Jag har alltid varit faktaknarkare, så jag har i många år av ingen annan anledning än eget intresse slagit upp grejer, letat mer information, läst villkor och avtalstexter och finstilt osv. Jag kunde slå upp svaret på SU-frågan på under fem minuter. För mig var frågan plättlätt. Det innebär ju INTE att jag är smartare än den som skrev inlägget - däremot att slå upp saker i böcker och databaser är plättlätt för mig. (Än är det dessutom mycket tydligt VAD jag ska slå upp.)
Och jag gissar att det är just det som gör att de som tagit sig längre tycker det är lite tröttsamt att se "t1-paniken" och även tycker "kamma er och skärp er!" - för de vet att frågorna i sig är lätta med lättillgängliga svar, det är bokstavligt talat bara att slå upp svaren när det är på den där nivån. "Vi" ska bara lära oss just hur man gör det. Således ingen anledning till panik eller ångest.
