Juristprogrammet

Jag pratade med en nyexad jurist på en fest för 10 år sen. Hon hade läst vid SU. Hon berättade om en juristkompis som hade sökt till en fin firma och hon hade fått tillbaka sin ansökning med den enda 4:an inringad med rött. Så svårt är det alltså.

För övrigt så är det flera som säger att vill man bara klara sig på tentorna är det lätt. Ska man ha höga betyg så blir det svårt däremot.

Jag extraknäckte medan jag pluggade på KTH för en kille som var civ.ek, jur.kand, civ.ing och höll på att doktorera i ekonomi. Han gjorde alla examina på typ halva tiden (med mediokra betyg) förutom civ.ing F. Den gick inte att göra snabbare än de nominella 4,5 åren sa han. All konstig matte och sånt tog tid att smälta. Sånt gick inte att snabbtrycka in. Men juristlinjen var nästan enklast sa han, om man bara siktade på godkänt. Men civ.ing. på 4,5 år är oxå bra, det är inte många som gör civ.ing. på 4,5 år. Normalt tar det 5-6 år, enligt statistiken.

Jodå har redan checkat in alles . Tyvärr hinner jag inte förbereda mig speciellt mycket då jag har tenta här i Lund som ska fixas först... Vad tror du om JIKen? Känns som att det är ganska mycket litteratur, till och med för en tiopoängare...

Pluggar på UU, har nyss börjat andra terminskursen. Är INTE tilltalad av att fortsätta efter den här terminen, men det beror på att jag är naturvetare till sättet och inte pallar med när det finns 15 miljoner möjliga lösningsvägar av ett och samma problem. Därför kommer jag sannolikt att dra mig bort från allt vad juridik heter när jag väl tillgodogjort mig den grundläggande civilrätten; något som är för nyttig kunskap för att avstå helt enkelt.

I övrigt hoppas jag att trådstartaren har så bra självdisciplin som det verkar, för hans skull! Det är otroligt påfrestande att inte ha det, kan jag säga av egen erfarenhet. Inte bara betygen blir lidande utan fritiden också, man känner sig aldrig klar och nöjd med någonting och det slutar med att man sitter och ångestblänger på litteraturen i stället för att bara ta itu med skiten. Men så är det givetvis med de flesta studier.

Lycka till!

Det verkar som om poängen med mitt inlägg gått obemärkt förbi. Vi kan ta det en gång till.
Det går inte att få betygen 4, 5 eller G på juris kandidatprogrammet. Så är det och har så varit, mig veterligen, i en halv evighet.

Gratulerar!

Jag pluggar själv juridik vid SU sedan ett halvår tillbaka. Nog är det nervöst i början alltid, men efter första tentan släpper det. Då märker man att det inte är så märkvärdigt. Försök få ett någorlunda bra betyg på JIK:en så att inte självförtroendet och motivationen tryter direkt. Med det menar jag inte att du ska stressa ihjäl dig i början, det behövs knappast.

Lär dig använda lagboken och dess register tidigt. Att bara sitta och läsa litteraturen utan att följa med i hänvisningarna till lagrummen är enligt min mening ingen bra idé. Koncentrera dig på Civilrätts-boken, böckerna i straffrätt och övningsuppgifterna. Börja kolla på de tidigare tentorna ett par veckor innan tentan så ska det nog gå bra.

Lycka till!

Om det är det faktum att det finns för många lösningar på givna problem, som är den avgörande faktorn för dig att sluta så kan jag meddela att det ej kommer att ändras med tiden. Om detta bara är en faktor i mängden skulle jag tänka en gång till om jag vore dig. T1 på UU är, enligt min mening, väldigt tråkig och intetsägande. Inte mycket attraktiv juridik som man lär sig den terminen. Under kommande terminer är det däremot kul att studera då områdena är mkt intressanta om än i vissa fall väldigt svåra. Detta gäller åtminstone fram till processrätten på T4, men då är man redan inne i lunken så att säga...

--felpost

Jag kan inte annat än hålla med dig! T1 är den i särklass tråkigaste terminen enligt mig.

Till Citizen85681:

Efter T1 så lossnar allt, du slipper läsa långtråkiga rättsfall om huruvida en grundlag står över vanliga lag och andra "självklarheter". Dessa erfarenheter hjälper dig dock att förstå alltings ursprung. Under T2-T3 får du så mycket "riktig" juridik att du storknar. Sedan rullar allting på och du börjar mer och mer att se roliga juridiska problem i det mesta du läser.

Angående att det är jobbigt när allting är "osäkert" och ingen lösning finns kan jag bara säga att genom att studera gränsfallen framstår de klara fallen ännu tydligare. Var inte rädd för gråzonerna, de hjälper dig att förstå de klara fallen! Tro mig. Syftet är inte att du ska bli förvirrad, snarare att du ska bli säkrare.

Angående juristlinjen i allmänhet "gäller" följande:

Att resonera kring att "40-timmars arbetsvecka är nice, som ett jobb. Haha det här blir grymt lätt" är fel. Det är en helt annan sak att sortera brev eller bygga hus jämfört med att studera. Det är väldigt få på jursitprogrammet som klarar av att plugga 40 timmar i veckan. Det är helt enkelt för ansträngande för hjärnan. Tänk dig själv att läsa romaner 8 timmar om dagen. Det är mycket jobbigt.

Snarare när du framgång genom att plugga lagom, säg 50 sidor kurslitteratur om dagen + seminarieförberedelser och undervisning. Ägna resten av dagen till att läsa intressanta juridiska saker (t.ex. aktuella brottmål i dagspress, gå på rättegångar osv.) och att diskutera med dina kursare om juridik och annat. Det är då du kommer att lyckas. Det viktiga är att vara intresserad. Tentorna kräver oftast mer av förståelse än utantillkunskaper.

Lycka till!

Håller med dig, och då bör man även tänka på att läsa romaner 8h/dag är som en dans på rosa små moln jämfört med att läsa Ekelöfs rättegångshäften i 8h

Haha kan bara föreställa mig hur tokjobbigt det ska vara att plöja igenom gamla lagtexter om sånt man är totalt ointresserad av!
Men man kan väl inte vara helt fel ute om man tänker sig juridiken som ett heltidsjobb? Tänk ett helt vanligt byråkratjobb på en helt vanlig arbetsplats, bara för att man ÄR på jobbet 8h innebär ju inte det att man jobbar 8h. Eller är jag helt ute och cyklar om jag säger att det förhåller sig på samma sätt med juridikstudierna?

En svensk tiger + processrätt har inte resulterat i våta drömmar, gissar jag

nja....möjligtvis svettiga mardrömmar