Juristprogrammet

termin 4s skatterättsdel är väl PBL, med seminarier istället för föreläsningar.

Såg att någon ovan här föreslog att Ni skulle kontakta kursföreståndaren. Varför förstår jag inte, av den enkla anledningen att denne knappast kommer falla till föga och låta en student tentera om ett godkänt betyg på grund av personliga skäl.

Det hade varit lite enklare att svara på din fråga om du berättade för oss vad ditt mål är. Kursen du just har avslutat är obligatorisk vid beräkning av tingspoäng, så det kommer du inte ifrån.

Är det byrå du suktar efter, så är det ju vidare som så att den allmänna förmögenhetsrätten är en central del av byråernas verksamhet. Dock tror jag inte att du diskvalificerar dig själv genom att ha ett B i just den kursen under förutsättning att du presterar bättre på resterande kurser, läser relevanta fördjupningskurser samt får in lite andra schysta meriter i CV't. På så sätt kan du visa att du har ett intresse för deras arbetsfält trots den lilla fadäsen under termin 2.

Jo, jag vet. Man har det även under T3, men renodlat PBL rör det sig inte om. Systemet som man använder sig av är tredelat. 1 timmes föreläsning, 1 timmes grupparbete där man ska ta sig igenom ett gäng övningsfrågor och sedan 1 timmes genomgång med föreläsaren. "Riktigt" PBL innebär, om jag förstått det rätt, att man jobbar betydligt mer i såna grupper och inte bara 1 timme/avsnitt. De kallar det för PBU - problembaserad undervisning.

Det var jag som föreslog det. Jag tror inte heller att han kommer ha någon framgång, och visst går det att kompensera upp både ett och flera B:n, men samtidigt är kursföreståndaren värt ett försök. Klokast hade kanske varit att skippa (eller blanka) tentan, men då kan å andra sidan CSN bråka. Han kan ju knappast förlora något på att försöka, eller hur?

Du ska förresten ha creds för ditt val av användarnamn. Stor humor med Götze.

Hatade den terminen! Blev så jävla mycket sämre när elever skulle "undervisa" istället för lärare. Alltid nån dum jävel som stod och mumlade och läste innantill och resten av hans grupp försökte typ göra sig osynliga bakom honom.

Okej kan också ha lite att göra med att skatterätt är den absolut trååååååååååkigaste typen av juridik som finns.


Haha, all respekt!

Tänkte be er flashbackjurister om lite råd och stöttning i en smått knivig situation jag har hamnat i. Den började med någon slags identitetskris som kommit med en långväga flytt och allt annat nytt som kommer med att börja plugga (jag har mått rätt kasst under en period och käkar nu antidepressiva). Det här har sedan mynnat ut i tvivel på om jag verkligen är rätt typ av person – för att bli jurist.

När jag började plugga i höstas var jag tämligen övertygad om att juristyrket var rätt för mig. Jag är en analytiskt sinnad person, jag gillar att läsa och skriva, jag har lätt för lära. Även om jag helst av allt skulle studerat humaniora (typ filosofi eller idéhistoria) så kändes juristprogrammet som rätt val, med tanke på att man gärna vill ha ett jobb efter avlagd examen.

Såhär en bit in på termin två är jag av uppfattningen att det mesta av juridiken verkar vara både intressant och stimulerande (kanske inte förmögenhetsrätten dock). Det som får mig att börja tvivla är att jag inte passar in i den stereotypiska juristmallen. Jag är en relativt tillbakadragen person som ogärna ”tar för sig” – och skiljer mig på så vis från gängse juridikstudent, som gärna är i centrum av allas uppmärksamhet, armbågar sig framåt etc. Nåja, jag kanske genrealiserar lite nu, men hoppas ni förstår poängen ändå. Även om jag har personer i klassen som jag umgås med, så känner jag mig fortfarande lite utanför och annorlunda.

Att efter examen börja jobba på en affärsjuridisk advokatbyrå är av ovanstående anledningar ingen karriärväg som intresserar mig. Det alternativ som återstår verkar enligt många vara att slava resten av sitt liv, fram till pension, på ”någon myndighet”. Av förståeliga skäl är det inte heller särskilt lockande och jag tror verkligen att min ambitionsnivå ligger högre än så. Om jag bara kunde finna något som intresserar mig tillräckligt mycket, så vore jag beredd att offra mycket tid och kraft för att få syssla med det.

Något jag tänkt på är om man kunde bli någon slags utredare. Det verkar intressant att under lång tid fokusera på en enda uppgift och att få jobba intensivt med den. Ett annat alternativ som slagit mig är att doktorera. De ämnesområden som jag hittills har funnit intressanta är statsrätt och rättsfilosofi. Som jag har förstått det så är det emellertid rätt svårt att få en doktorandtjänst inom juridiken.

Jag har också funderat på att svänga om helt och läsa till gymnasielärare eller journalist istället (men det är inte relevant i tråden).
Synpunkter på mina funderingar, någon? Antar att jag knappast är ensam om att tvivla på val av utbildning under termin 2.

Att du inte ser dig som framtida affärsjurist är nog bara bra. I omvänd relation till vad juriststudenter tror de kommer jobba med, så kommer ju väldigt få jobba inom affärsjuridiken och väldigt många inom Myndighetssverige. Jag tror inte man ska se ner på att arbeta inom det offentliga, men om du absolut inte kan tänka dig det finns det ju fortfarande många karriärvägar. Juristutbildningen är mångsidig och väldigt många jurister jobbar med annat än inom traditionellt juridiska yrken.

Sen är det bra att vara bestämd och målmedveten, men ha ett öppet sinne för att du kan hitta nya intressanta ämnen inom juridiken. Jag själv tyckte från början att förmögenhetsrätten verkade synnerligen tråkig, men ju mer man läser desto mer intressant tycker jag exempelvis avtalsrätt är. Du är på termin två, stressa inte upp dig.

Har man inte tvivlat någonsin så är man inte riktigt klok. Läs det för att det är kul, en juridikexamen är guld värd i kombination med annan utbildning. Speciellt juristjournalister är det ont om, så läs klart på juristprogrammet, engagera dig i studenttidningen och komplettera med en journalistutbildning sen när du är klar. Att valet skulle stå mellan affärsjuridisk byrå och slava på myndighet är inte sant, det finns mycket annat man kan göra med sin examen när man är klar.

Utredare borde du kunna bli, det sitter en del jurister i de olika departementen.
http://www.regeringen.se/sb/d/4515
Poängen är att "slava på myndighet" kan vara allt från att sitta som handläggare på migrationsverket till att utreda lagändringar mm.

vara klar innan 27-28 år för att ha en rimlig chans på bra jobb?

Om man börjar läsa vid 23års ålder en juristutbildning är det nog troligt att man är 27, 28år när man är färdig med utbildning/inriktning. Jag tror det kan vara en fördel att vara under 30 när man är klar med utbildningen men jag är ung och vet faktiskt inte, tror knappast det är allt för svårt att få jobb efter utbildning.

Vad är rimlig chans?

Åldersnojan är ett fenomen på Flashback för alla IB-aspiranter som måste vara klara med HHS vid 23 års ålder annars är det kört.

Jag berörde ämnet lite lätt med en person från en Big4-firma för några veckor sen och vederbörande hade ingen kommentar alls gällande ålder ,så tillvida man inte är 40-50 när man går ut. Man kan t.om hoppa in direkt som senior consult om man jobbat några år. Det här är förutsatt att man haft ett vettigt yrke och inte slackat hela eftergymnasiala tiden.

Du menar en ekonomtjänst på Big4? Nej, alltså där måste du vara 27-28 max, inte mer om du är helt oerfaren. har du lång erfarenhet av yrket så är det fan inga problem om du är 45-50. Men går du ut som 30 åring och har ingen erfarenhet av yrket eller jobbat med annat skit tidigare, så är du ute ur leken.

Men du kanske talar om juristtjänster på Big4? Där vet jag inget. Frågan jag fortfarande ställer är om juristbranschen för nyexade är lika jävlig som den är hos ekonomer vad gäller ålder, men även trivil saker som ideellt engagemang osv?

Med tanke på att vederbörande som jobbar med management consulting började plugga ekonomi vid 27-28 års ålder så stämmer inte det du säger.