Juristprogrammet

Tror det var sagt med glimten i ögat så tror du kan chilla lite...
Btw, skulle rekommendera att ta allt som kommer ur DTs mun med en grävskopa salt.

Har redan min examen och ett bra jobb. Tycker det är trist att läsa, att folk har synpunkter på Lund, speciellt då man själv studerat där och kan garantera att det är en felfri utbildning. Du får det att låta som att det räcker med att bli antagen på LU för att få positiva tentamens besked, men visst tror ni att det är en AB-fabrik är det bara att försöka byta. Går säker att tillgodoräkna någon kurs. Vad jag vet har Lund aldrig legat risigt till i någon granskning utförd av högskoleverket vilket man inte kan säga om alla andra lärosäten.

Hur som helst önskar jag alla studenter väl.

Jag tror inte det är lätt där heller. Det är säkert en utmärkt utbildning. Någon undrade hur man kunde retas med folk. Tack för hjälpen

Om jag gick juristlinjen och skulle parallellt plugga psykologi på heltid, men på distans. Är sannolikheten större att psykologstudierna påverkar juridikresultaten negativt/positivt? Det kommer innebära mindre fokus på juridiken jämfört med om jag bara läser juridik samtidigt känns psykologi som en viktig del inom rättsväsendet.

Va säger ni andra?

http://sverigesradio.se/sida/gruppsi...rtikel=6212500
Hör kanske inte helt till den här tråden men P4 Uppland lade upp en intervju med Uppsala Tingsrätts nya chef Catharina Barketorp. Hon pratar lite grann om utbildningen och en hel del om domaryrket och allt möjligt om domstolsarbetet och tar upp en rätt intressant historia från rättegången kring helikopterrånet där hon ryter ifrån mot Leif Silbersky och åklagaren för bristande respekt mot ett vittne.

Väldigt intressant att lyssna på och något jag kan rekommendera även om det inte direkt hör till tråden utan handlar mer om domstolsarbete.

Dina betyg kommer troligen inte bli bättre av att du pluggar JP och PP samtidigt, snarare kommer du få sämre betyg då du får mer att göra och mindre tid att göra det på. Jag håller annars med om att psykologi, i hög utsträckning, kan vara ett bra ämne att veta om vad beträffar juridik. Man är mer kompetent att sätta sig in i motståndarens situation och agera därefter. Dessutom är juridik ett socialt yrke som kräver sociala färdigheter och till det kan psykologi vara bra, du kan hantera klienter och andra i önskad riktning.

Fast om du nu redan vet att dina betyg kommer bli lidande av att du samtidigt pluggar PP, skulle jag rekommendera dig att enbart plugga JP. PP är snarare att anse som ett komplement till JP och inte tvärtom. Utan goda betyg kommer du, av vad jag hört, inte kunna vara verksam inom rättsväsendet.

Det enda rationella är väl att anta att de kommer inverka negativt på dina betyg. Inom vilka juristyrken är psykologi användbart? Åklagare? Domare? Jag är ganska säker att det, i alla fall på UU, finns fördjupningskurser inom rättspsykologi. Om det är av rent karriärsmässiga skäl som du vill dubbla med psykologi så skulle jag med styrka avråda dig. Om viljan att läsa psykologi kan härledas ur ett flammande intresse för ämnet - go for it.

Ni som inte har raka AB;n eller något enstaka betyg som inte är AB, vad beror det på? Är det på grund av att ni inte är beredda på att lägga den stora mängd tid som krävs eller har ni helt enkelt inte det "intellekt" som påyrkas? Ärliga svar uppskattas

Kan man likställa ett B eller BA med att man inte får A i matematik eller är det som att man inte får A i Samhällskunskap? Hos samhällsvetenskapliga ämnen tenderar fallet vara att man inte orkar lägga tid på att få A, hade man gjort det hade man fått ett A, medan ett uteblivet A i matematik oftast beror på att man inte har den matematiska förmåga som krävs - undantag finns givetvis. Ni fattar vad jag vill komma...

Den kalla och hårda sanningen för en jur.stud. är att betygen från juristprogrammet är viktigast av allt. Det spelar inte någon roll om du doktorerat i psykologi eller FEK vid sidan om, utan goda betyg från juristprogrammet kommer vissa vägar att vara evigt stängda. Parallella studier leder utan tvekan till att juridikstudierna påverkas negativt, vilket är tämligen uppenbart då du inte har möjlighet att lägga ned lika stor tid på dessa studier.

Jag har själv läst FEK vid sidan om, dock endast för tingspoäng och inte för att det på annat sätt skulle "hjälpa mig i karriären", vilket innebar att jag kunde lägga ned minimal tid på ekonomistudierna och att jag inte satsade på mer än godkänt. Du, å andra sidan, verkar vilja använda studierna i psykologi även efter juristexamen, möjligtvis för att påvisa för arbetsgivare att du har en bred kompetens. Det är självklart bra att vara kunnig inom flera områden, men kunskap inom psykologi, FEK, NEK, kriminologi etc. kommer aldrig någonsin att väga upp dåliga betyg. Ingen kan således hänvisa till "parallella studier" för att bortförklara dåliga betyg.

Mitt råd är således att du, till en början, inte studerar dubbelt utan endast känner av stämningen, studierna samt farten på juristprogrammet, för att sedan tänka över om parallella studier är någonting för dig. Men du bör alltid ha i bakhuvudet att det inte är en god idé, om juristbetygen blir lidande.

Majoriteten av dessa "mjuka kunskaper" är emellertid någonting som inte kan läras ut, utan som man lär sig i skarpt läge när man t.ex. får sitta med på klientmöten, vara med i domstol eller någonting liknande. Är man som jur.stud. intresserad av psykologi, är det enligt mig betydligt bättre att välja en kurs på fördjupningsnivå som handlar om psykologi, sociologi eller möjligtvis förhandlingskunskaper.

Oftast stöter man på något område inom juridiken som är något så förbannat tråkigt och verkligen en pina att ta sig igenom. Då blir det naturligt att man kanske inte ger 100% och inte sätter de där extra poängen på tentan som krävs för AB. Om man går ut med alla AB är man helt enkelt envis som bara fan och har pluggat för att förtjäna det.

Jag skulle inte vilja likställa det med matematik då det inte har ett dugg med juridik att göra. Så om du vill jämföra så jämför det med samhällskunskap, då det är trots allt ett samhällsämne.

Varför envis och inte målmedveten?

Matematik handlar i grund och botten om problemlösning och om att man kan applicera det man lärt sig för att lösa praktiska fall - handlar inte juridik om att man skall samla, tolka och tillämpa juridiska rättskällor för att lösa rättsliga problem? Men syftet med att jag använde matematik som exempel är att ämnet i sig är betydligt svårare och gynnas av att man är någorlunda begåvad. Det är inget man enkelt kan bli bättre på jämfört med samhällsvetenskap där det räcker med att man memorerar in all fakta och gör någon översiktlig reflektion. Jag pratar om matematik på avancerad nivå och inte gymnasiematte.

Frågan verkar vara ställd med utgångspunkt i att AB är regel på programmet - så är det inte. Här i tråden vet jag att det har hävdats att snittbetyget snarare är BA hos your average juriststudent. Skulle jag våga mig på en gissning tror jag att disciplin, intresse och förståelse är A och O. Som synes går dessa väl hand i hand med varandra; lägg ner nog med tid -> engagemang uppstår -> förståelsen kommer som en bieffekt.

Jag vill instämma i det eXtremo varit inne tidigare på i tråden: det krävs inte någon kolossal tankeprestation för att håva in AB:n. Hittills har jag presterat bra, samtidigt som jag vet att vissa med sämre betyg vida trumfar mig avseende intelligens och logiskt tänkande osv.

Vill tillägga att jag inte tycker att programmet är lätt. Tvärtom är det utmanande och kräver en helhjärtad insats - jag har absolut fått kämpa.