Citat:
Ursprungligen postat av Nattskatta
Jag har ett pundigt beteende (bland många andra) som går ut på att jag är totalt oförmögen att klä mig någolunda normalt.När jag är ute bland folk är åtminstone mina kreationer någolunda genomtänkta... även om jag strosar runt i rosa prinsessklänning med tiara och mammelucker,15cmklackar,korsett och tyllkjol och klädd som en äkta hippie topp till tå är det ändå en viss stil i det.
Däremot de dagar när jag bara går hemma bryr jag mig inte det minsta.. jag tycker det är fullkomligt normalt att gå runt i bikini på stan sommartid,att gå på affären i pyamas,att springa ut i morgonrock när jag får ett sms där det står "vi träffas bakom hörnet" kombinationer som innefattar andras kläder är också ganska vanliga i stil med min mammas byxor i storklek 42 (när jag själv drar 34) min lillasysters rosa glitterklänning,en killkompis gympaskor som blir som båtar åt mina små fötter och sedan en hemstickad regnbågsponcho över det.Ska jag bara ut och slänga soporna går det utmärkt att vara helt spritt språngande naken men bara en jacka över -även om det är vinter!
Jag brukar vara ganska noga med kläder det har jag alltid varit men det är märkligt hur snabbt man kan ge upp allt och gå ut i långkalsonger, badtofflor och en 3 gånger för stor t-shirt som man hittat i tvättstugan, solglasögon har man ju alltid vinter som sommar, sprutmärken har jag aldrig skämts över utan bara tänk äh, det är ju rock and roll. Morgonrock är du inte ensam om, vet en tjej som också brukade gå ut med det, hon skjutsade mig på en cykel en gång, tvärnitade vid sjukhuset och sa typ "kolla den fimpen!" plockade upp en riktigt schysst fimp, jag hittade fler, var folk som kollade på oss men man bryr sig faktiskt inte det minsta och jag orkar inte skämmas över det så här i efterhand heller, känns som man skämt ut sig så mycket att ytterligare utskämmningar varken gör varken till eller från faktiskt.