Har varit en ordentlig kille ett tag nu, men tänkte att det kanske var dags att se om knarkaren i mig försvunnit under denna frånvaro, man mognar ju och det borde ju fungera denna gång, eller... ?
Amfetamin är hatkärlek när den är som mest äkta, för mig i alla fall...
Hade dessutom just hört av en vän som tillbringar lika mycket tid i div baltstater som han gör i andra grå tråkiga byggnader som just också skulle prova sin lycka igen och se om han också kunde få det att fungera denna gång nu när han funderat ut en plan de senaste åren.... *asgarv*
Fint folk med fina grejor med andra ord...fick med mig en en som jag tänkte skulle kunna användas när jag vill parta på riktigt de närmsta åren, vilket självbedrägeri av värsta sort !
Konstigt nog så visade sig knarkaren i mig redan efter första pannan och det leder ju då till en tillvaro som blir som den blir, att jag mognat och blivit klok kan jag i alla fall glömma.
Sådär på fjärde dagen kom då det som jag snudd på förträngt, nojorna...
Vet inte hur mycket jag förtängt av tidigare nojor men det är klart att man inbillat sig bra mycket konstigt och helt obegripligt, men just då så är det ju ens verklighet så det är bara att gilla läget
Det här gången fick jag dock snutnoja av det värre slaget, kanske för att jag numera lever ett någolunda ordnat liv och egentligen har för mycket att förlora , men vad fan sann hatkärlek är svår att avstå, med detta i åtanke så blir ju de blåvita snaparna kanske ett omedvetet orosmoment...
Självklart blev jag helt övertygad att jag var övervakad, såg bilar som var parkerade på strategiska platser dygnet runt, sedvanlig spaning genom fönster i timmar på all aktivitet som pågår i ett normalt område 04.15 på en vardag och sedan en skarp analys av alla fakta gjorde att jag var étt objekt som det spanades på, ingen tvekan
Nu kommer vi till de finfina ideer jag får denna gång, här måste jag ha tänkt till rejält
Jag skulle åka och hälsa på en kompis och tvinga mig vara lite social, självklart så dyker då tanken upp att det är klart att det är då ordningsmakten ska slå till och stoppa mig i en trafikkontroll och lägga sina labbar på mig, de har ju inte plingat på dörren fast de stått härute i dagar så det var helt självklart..., så vad fan ska jag göra då ?
Lösningen på detta blev att jag tog med mig allt pulver (!!) i en förpackning som var lätt att öppna, tanken var då att NÄR, inte om, jag skulle bli stoppad så var det bara att öppna fönstret å dumpa bevisningen , fy fan vilket geni man är ibland....
Så inte nog med att jag ska ut å köra bil i lagom speedat tillstånd, jag tar dessutom med mig nog med pulver för nåt år med likasinnade personer och dessutom var jag ju mer intresserad av backspegeln och allt annat som skedde runt omkring bilen för de lömska jävlarna hade nog fixat en riktigt genomtänkt setup...
När jag väl kom fram så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra så jag satt väl där någon timma i bilen innan jag gick upp med all skit och tog en panna till...
Dagen efter hade denna noja vidareutvecklats en aning..nu ville jag inte längre utanför dörren, där lurade ju helt säkert ännu flera uniformerade typer och deras lierade typ grannar, träd och annat..
Det gjorde ju då att persienner åkte igen, med filtar över dessa och allt annat som blockerar insyn som gick att uppbringa i mitt hem som inte satt fast allt för mycket.
Jagad som jag var så bar ju självklart med mig pulvret överallt eftersom det verkade klokt när snuten skulle komma, varför vet jag inte men klok som en uggla som jag kände mig så var det bara så !

Någonstans inne i den mindre fungerade hjärnan började dock tanken växa fram att jag antagligen borde försöka göra något åt hela denna soppan när jag dessutom dagen innan börjat få lite skumma synvillor, som småkryp lite här och där, snubbar stående lite här och då dessutom alla utanför mitt hem som jag inte ens ville tänka på eller se, men det är klart att några timmars fönsterspionerande blev det varje dag, sedan på det lite ljud som inte heller borde vara där och som självklart var ren och skär inbilllning så kändes det som att någonting måste göras..
Så jag tog och stängde in mig i badrummet och vad kan man hitta på där ?, jo man kan ju alltid ta en panna till
Nu har jag ju sabbat i princip alla vener redan tidigare så det är inte helt okomplicerat efter att ha lekt nåldyna 5 dagar så det tog ju sin lilla tid, och här kommer vi till det som slog spiken i kistan !
Under tiden jag gormade där inne med verktyg, stasning, stopp i spikar och allt så hör jag utanför dörren till toaletten hur de lömska snutsvinen smyger omkring och antagligen då ska slå till när den helt oförberedde brottslingen klev ut, men mig ska de inte lura , jag är så överlägsen dem.
Spanande genom springan under dörren bekräftade bara det jag redan visste, de stog där och väntade i sina snutkängor
Man för att behålla fokuset så var det klart att jag ville ta min panna, för att skärpa hjärnan lite..?
Det blev ju inte lättare med stressen över mina banemän utanför, men tillslut så var det fixat och dax att visa vem som är smartast i världen !!
Vilken tur då att jag bar med mig pulvret !!!!, här skulle inte det hittas något som ger mig ett par viloår, tur att jag är så smart

Återigen, att dumpa det är ju att lösa ett problem, men å andra sidan är det ju trevligt att ha kvar också så ett dilemma uppstår, det skulle ju kunna vara andra än de oönskade utanför som kanske ska överaska mig med ett surpriseparty...hmmmmmm, då kan de ju vara trevligt å ha det kvar !
Då kom jag ju på den finfina iden jag hade dagen före när det gällde dumpningen från bilen, dfaktiskt så låg det ju i samma påse som lätt kunde öppnas helt och låta det vita guldet försvinna lite snabbt, inte i fartvinden denna gång men väl i toaletten.
Sagt och gjort så öppnade jag påsen, öppnade toasitsen och fixade en anordning för att kunna spola bort bevisen snabbt när jag vridit om låset och öppnat dörren och otrevliga typer visar sig
Jag hittade en posè där jag höll påsen över toan, kom åt spolningen och kunde vrida upp låset och sparka upp dörren, inte helelr det helt okomplicerat *aaaassssgarv*
Nu ni era jävlar skrek jag och vred om låset och sparkade upp dörren !!, det här hade jag velat ha förevigat på bild , helt obtelabart...
Självklart var ju ingen där, bara en riktig jävla pundare å det var jag, stående i en ställning som egentligen inte är möjlig med en överlägsen min...
I detta ögonblick återkom någon hjärncell och lyckades övertyga mig , jag är en idiot, jag är en knarkare, min kärlek i livet är tjacket och den kärleken är villkorslös även om den skadar mig lite ibland, lite som en hund mot sin ägare, trogen intill döden.
Man jag kan inte låta kärleken ta död på mig, inte nu i alla fall
Letade reda på det benso som fanns hemma, lite flunitrazepam, nitrazepam och xanor.
Tog en karaff vatten och svalde en lagom coctail av dessa med ett par omgångar till med benzo iordninggjorda i snapsglas vid sängen och dog bort......
Var så pass klar tre dagar senare att det var dags att släppa in solljus igen , i fönstren fanns allt mellan filtar, soffkuddar, kartonger och kläder.
Tog en dusch och åkte to the woods och begravde den kärlek som fanns kvar och anar att det kanske tar ett tag innan jag åter är den starka killen som klarar av kärlek, speciellt när den är som bäst..
Kanske det tar ett år kanske två, men kärleken är nog starkare än så tyvärr så kanske ingen ide att ta ut spaden ur bilen..
" Droger är ett vad med din hjärna som insats "
Men hatkärleken är också den enda sanna kärleken.....