Era pundigaste beteenden?

haha jag gör alltid exakt likadant förutom när jag är hos någon annan. det känns alltid som man ska göra något eller letar efter något. och detta blir speciellt framhävande om man har besök hemma.

Om du blir så jädra nojjig verkar det ju dummelidumt och ta knark överhuvudtaget...

Själv har man avancerat till den nivån, att man har nyckel till hållarna för toalettpapper och pappershanddukar på offentliga toaletter. Det är litet jobbigt (och mycket synligt) att släpa hem de stora toarullarna, och de får inte plats i en normal hållare, men de räcker ju å andra sidan rätt länge.


Man behöver ju inte gå ut för att hitta pant! Med jämna mellanrum lämnar slumpmässiga pundare halvdruckna folkölsburkar litet här och var i kvarten. Dessutom brukar dolda tomflaskor annonsera sin närvaro efter några veckor, när läsken har börjat jäsa och lufttrycket förändras på grund av temperaturskillnader i rummet, allteftersom balkongdörren är öppen eller stängd.


Vad hände med närlivsbutiken och turkkiosken? Ingen märker något i rusningstrafik, utom möjligen expediten, som har annat att tänka på.


Orka gå på krogen, då man har bilmacken runt knuten.


Själv samlar jag upp alla fimpar ur mina egna askkoppar och strör ut det värdefulla innehållet i en särskild burk med fimptobak, som plockas fram för att rökas ur pipa, när cigarettlagret sinar. Tyvärr brukar detta sammanfalla med allmän fattigdom, vilket är särskilt olyckligt med tanke på smaken och illamåendet vid kombination med stora mängder teknisk sprit, men vid kräkning frisätts i alla fall endorfiner, så man skall inte klaga.


Varför? Ju fler bestick man har, desto mer disk blir det. Helst har man ju bara en av varje sort per person i hushållet + en uppsättning för gäster, så att alla får diska efter sig själva, om detta anses befogat.


Glöm inte servetterna! Allt man tar i är kladdigt och i påtänt tilltånd finns det alltid något att torka; under avtändning rinner dessutom näsan.


Så ambitiöst. Låter nästan litet judiskt.
Personligen föredrar jag att låta andra laga maten hemma för att sedan själv äta den varm, innan någon annan fyllhungrig/pårökt/avtänd människospillra hinner före. Samlar man kall mat, så är gamarna där direkt, och den kategorin tillhör man ju samtidigt själv. Så länge någon annan står för produktion, så är konsumtion inget problem annat än för samtalsterapeuten.


Eller för att helt enkelt kunna röka över huvud taget. Det är nästan i klass med att snorta ett par kvadratcentimeter tobaksflagor och aska för att få i sig en misstänkt tjacksten på bordet, men inte fullt så illa som att bita i alla golvets vitaktiga gruskorn, som skulle kunna vara skärvor av Metadon.

Att bestämma sig för att gå 4 meter, införskaffa sig ett glas från köksskåpet, fylla det med vatten från kökskranen och promenera tillbaks till datorn. Men ändå tillbringa de följande två timmarna i datorstolen, låst i spontana tankegångar på löpande band, samtidigt som man grimaserar något oförskämt mot datorskärmen och blir irriterad över de upprepade låt texterna som fortsätter spela upp sig i bakgrunden.

Då man sedan ritualiserar gångstarten, för vad som var bestämt, genom att ställa sig upp, och fundera genom de möjliga psykologiska hinder med att ta sig till köket, för att därefter kunna systematiskt bryta ner hindren, för att lyckas med att genomföra det, som istället visade sig vara en avancerad process. Där vid påbörjandet av resan mot köket inledes en inre monolog, där det konstaterades, hur lägligt denna tankeprocess hade passat i denna tråden (I monologen konstaterades det även, att Martin Luther King hade en dröm, men tror knappast att det är relevant). Allt detta med amfetamin i blodet, självklart. Skulle tro att detta kan klassificeras som ett pundigt beteende, eftersom det är resultatet, av ett redigt pund.

Nu skall jag konsumera mitt välförtjänta kranvatten.

Den gången då jag satt i fullsatt vagn på tunnelbanan i morgonrusningen, inklämd mellan 3 morgonresenärer och hällde upp kemiskt stinkande pulver i handen och snortade för jag inte kunde vänta 1 minut tills jag kom fram, trodde jag kunde mörka det lite snyggt men istället blev hela näsan vit för darrhänderna råkade smeta omkring det vilt.
Han mitt emot tittade in i rutan låtsades inte om.
Tjejen framför vände sig bort i chock och sa "Helvete.. helvete.."
Ändå var jag helt likgiltig. Jag brydde mig helt enkelt inte för var så stenad.
Bara tittade på dem som inget hade hänt.

I efterhand när jag var nykter insåg jag att jag aldrig tidigare gjort något så pundigt. Blev överraskad och fundersam.

Detdär med "Ändå var jag helt likgiltig" är väll vad du trodde när du var stenad?
Antagligen så var folket livrädda, inte minst hon som sa "Helvete.. helvete.." hehe. Hon måste trott att hon skulle bli mördad/rånad/våldtagen eller alla tre i en fin blandning.

Ja exakt, det var i det tillståndet jag var likgiltig totalt.
Dagar efteråt kunde jag liksom föreställa mig det hela sunt från andras perspektiv som du säger, när jag var ute ur "bubblan" jag var i eller hur man ska säga, var helt overkligt jag uppträtt sådär bara.
Kan fortfarande inte ta på mig randiga toppluvan jag hade på mig vid det tillfället, men jag sparat den som nyttig påminnelse hänger på hattkroken... men vägrar ha på den utomhus nånting mer.

Jag tycker endast det är kul att se personers reaktioner när man plockar fram ett metall-etui, zip-lock påse, krossar en bit och lägger upp en fin lina, med noggran precision, och sedan rullar en röding och för den till näsan. En gång utrymde jag en hel pendeltågs vagn på detta vis, väldigt underhållande!
Men det ser jag inte som pundigt beteende, jag är med socialt handikappad och likgiltig, kan inte bry mig mindre helt enkelt. Jag är vanligtvis ganska fin i kanten, pedant och galen.

Edit: stavfel

Tänkte fråga två saker, kanske ses som för privata men svara då bara inte.

Varför skriver du jämt så onödigt komplicerat för något som hade gått att skriva enklare, även om det är med finare språk, och varför gillar du inte samlag?

Pundare kan också använda sig av ett brett och vårdat språk?

Har nog mer med att vara extremt speedad med prestations ångest.

Ganska önödigt att hålla på sådär. Visst, du hade fått tummen upp å ett smile av mig varje gång men äldre människor kan ju tro att du flippar i vilken sekund som helst och dödar dom med en rostig skridsko