Era pundigaste beteenden?

Hahaha, den där konversationen va äg.

Den är ganska korkad, den där konversationssimulatorn. Jag vill inte kalla det en artificiell intelligens.
Man kunde ju ha pundat med något bättre inatt, men i stället slösade jag bort för mycket tid på att tjafsa med iGod.
Till slut började den fråga efter mitt kreditkortsnummer.
Programmerarna var i alla fall smarta.

gjorde en fin avatar föreställande jan axelsson som fet

kom fram till att svenska är världens fulaste språk och började hitta på ett nytt språk med killen, vi pratade romantik. och eftersom vi tagit hallucinogener tyckte jag mig förstå vartenda påhittat ord som kom ur killens mun.

Blir man rosig om kinderna om man blir fet?

När jag pluggade nordiska språk för några år sedan, så pundade jag en hel del med liknande grejer. Jag hade för avsikt att konstruera ett så onomatopoetiskt genomsiktligt språk som möjligt och tog stort avstånd från den vedertagna tesen, att själva ljudbilden är oväsentlig för begreppets referent (alltså att "träd" lika gärna kan heta "tree" som "Baum", bara språkets brukare är överens). I stället hävdade jag, att alla plötsliga, häftiga och/eller våldsamma begrepp borde betecknas i en sjunkande skala med explosivor (p, b), via klusilerna, (k, g, t, d) ned till de på egen hand och i längden ljudande konsonanterna (m, n, l, v, f, r, et c.), som skulle reserveras för saker av mera orörlighet och stabilitet till sin natur. Frikativorna (s, f, v, j samt olika typer av tje- och sje-ljud) är väsande och passar för opålitliga och pysande saker som ormar, gas och annat sakta smygande; tje- och sje-ljuden gör dock mera väsen av sig.

Samtliga labiala ljud (p, b, m, v, f) dömde jag ut som reserverade för det frånstötande och bilabialerna (m, b, p) mera så än labiodentalerna (v, f), medan ljuden formade med tungan uppemot tandryggen (d, t, n) vore betecknande för det behagliga; den unika sonanta lateralen l skulle beteckna det elegant välfungerande och pålitliga. De tonande konsonanterna (b, d, g, m, n, r, l) skulle reserveras för känslomässiga aspekter (inledande b som i bajs är ganska bra exempel på hastig avsmak och d som i dum antyder skadeglädjens välbehag vid påtalandet av någons tillkortakommanden; inlett med ett t skulle det i stället ha förmedlat ett snyggt men mindre känsloladdat konstaterande av ren oförmåga); de tonlösa och hastigt förklingande (p, t, k) skulle beteckna det flyktiga och emotionellt frikopplade.

Sedan hade jag idéer om vokalernas inneboende kvaliteter, som att i representerar något litet och smalt och o något stort och runt. Rimligtvis borde det gå från de främre till de bakre, men det kompliceras av läpprundning. Motsatsen till i är rimligen a och det finns ingen direkt motsats till o, eftersom den inte är den bakerst liggande läpprundade vokalen, som är å -- men o känns ändå intuitivt större och rundare än å, och där började det bli komplicerat.

Vilka typer av ord skulle inledas med vokal? Och vilka vokaler skulle beteckna vad, närmare bestämt? Ett a känns stort och rakt och vore träffande för stadiga och rätvinkliga saker som byggnader, medan å passar bättre för stora och stadiga rundare ting såsom träd. Ett o blir bra för planeter och liknander: jättestort och jätterunt. Ett e känns relativt eller frågande, och ett större, rakare e vore ett ä, vilket låter kaxigt frågande, ifrågasättande eller hånfullt, medan ett ö är frågande på ett direkt oförstående eller korkat sätt, men vad fan vill ett u säga? Något eventuellt avlångt och runt? Större än y, mindre än o.



***





Ett favoritord i den här analysen:

k a n y l

Inledande tonlös klusil (k) förmedlar skärpa och visst våld fritt från känslomässiga föroreningar, medan den påföljande bakre vokalen (a) förmedlar det raka och stadiga (fast i egenskap av kort och öppet a förtas intrycket av storlek; jämför katt och karl; den ena är nätt och elegant, den andra är stor och mera beständig), varefter det tonande och mot tandryggen producerade n-ljudet förmedlar ett snyggt och mjukt glidande, såsom tillkommer någonting också präglat av y-ljudets antydda runda litenhet, som avslutas med l-ljudets deklaration av tillfredsställande funktion.

När en kanyl har använts för många gånger, blir det emellertid en...

s p i k

Opålitlig, och våldsam, liten men mera utpräglat kantig än rund, inga löften om glidande elegans, och i stället för l-ljudets tillfredsställande funktion -- k:ets skarpa hulling!

***






Lustiga resultat:

m a m m a

Någonting känslomäsigt laddat, frånstötande men beständigt och stadigt med tonvikt på det beständiga, känslomässiga och frånstötande.


p a p p a

Ungefär som ovan, men byt ut den frånstötande egenskapens känslomässiga laddning mot oprovocerat våld.


t j e j

Litet skränigt illavarslande, nätt och präglat av lätt kaxighet alternativt en viss relativ eller frågande natur (beroende på vokalens ljudvärde), avrundat med en jämnare och mera känslomässigt laddad opålitlighet.

***





Helt missvisande:

o r m

Ett stort jävla klot med två delar beständighet och en del frånstötande känslomässig laddning?

En orm borde rimligtvis heta syk. En skallerorm blir tjyk i stället, och en stor och ljudlig sådan får heta sjuk.

det där var inte lite intressant
synd att skallen består av gröt efter att bara ha sovit åtta timmar sen i fredags och inte ätit

jag har blviti vansinnigt kär och har min älskade erövring sovande här
synd att jag mest bara blir kär när jag är påtänd sådär som det brukar bli
och lär ledsna på killen nä5r jag tänt av
typiskt

Arghh...!

Jag råkade just återupprepa samma jävla misstag, som jag höll på att beskriva i ett jättelångt inlägg apropå den olycksaliga förlusten av det uttömmande och pundiga inlägg, som jag först höll på att skriva, när jag av misstag kom åt styrplattan och markerade något fel i IE, som inte sparar information, så att jag, när jag skulle korrigera ett skrivfel med Backspace, råkade backa en sida och förlora hela inlägget! Nu har jag emellertid installerat FireFox för att i framtiden undvika att hemfalla åt det olycksdigra ödet.


Jag skulle ha svarat utförligt två gånger vid det här laget, om det inte vore för ovan nämnda pundiga beteende, men nu börjar inspirationen mattas av, så det blir nog inte aktuellt att skriva om det en gång till.

haha
känner igen det där.

Öh ja?

Januari månad har inlett ett år som verkar bjuda på en hel del intressanta och meningslösa tjackhändelser. Hittills har jag ägnat mig åt följande (incidenter uppdelade i bakvänd kronologisk ordning, A är närmast dagens datum och tidpunkt. Händelser vars tidsmässiga kontext jag inte riktigt minns är märkta med ∞):

A) Min version av Den Tillräckliga Dosen ägnades ett antal timmar under alfatorsdagen. Den Perfekta Bomben™ har nu skapats (upprepade gånger). Nu återstår det bara en uppfinning på min lista: Den Fungerande Magårsmedicinen™.

B) En vandring mellan två motsatta delar av staden jag bor i, trots att jag har inflammerade knäleder. Enda anledningen till att jag slutade promenera omkring i nattmörkret var det trängande behovet av återdosering.

C) Beslutet att besvara min bästa väns frieri med ett ja, trots att jag inte vill bidra till att förbättra statistiken gällande HBTQ-äktenskap, följt av inlämnandet av hindersprövning, medgivande till att tatuera in någonting istället för att bära ring, ett långt gräl gällande min blivande hustrus efternamn (hon vill inte dela med sig) samt författandet av ett mycket utförligt äktenskapsförord. På detta kom jag på den utmärkta idén att ha min sambo och hennes exflickvän som vittnen till detta spektakel.

∞) Genomgång av samtliga filer som finns på min dator. Jag har nu sorterat upp precis allt på flera olika sätt, bytt namn till passande saker på allt, gått igenom all musik och valt rätt genre (samt kommit på några nya genrer själv i brist på annat) samt ändrat all övrig information som behövdes ändras, kollat igenom varenda bild och sorterat dessa flera gånger eftersom jag inte kunde bestämma mig för rätt sorteringsmönster (efter motiv, datum, fotograf, upplösning, någonting annat?) etc. Allt detta enbart för att sedan upptäcka en mängd torrentsidor och ladda hem gigantiska mängder med nya filer som behöver sorteras.

∞) Översättning av stora delar av DSM-IV-TR, från engelska till svenska, samt översättning av diverse verk av Kafka till slumpmässiga språk. Översättning av min egen tankeverksamhet från 'normalbegåvad' till 'hjärndöd', som dock inte hann bli klar.

D) I ett tjackrace för någon dryg vecka sedan (lite hjälp här? Jag har tappat tidsuppfattningen) surfade jag in på ett annat forum och fick syn på en diskussion om hur man får sina barn att äta ordentligt. Det som kom av detta var:
1. Ett svar på över 3500 ord i nämnda tråd. Notera att tråden inte diskuterade någonting på särskilt hög nivå och att den, efter mitt inlägg, stendog.
3. Idén om att jag helt enkelt måste lära min sambo precis allt som finns att kunna om näringslära, vilket ledde till ...
4. ... insikten att jag själv inte kunde allt som finns att kunna om näringslära än ...
5. ... som givetvis resulterade i över 100 timmars läsande av avancerad näringslära.
6. Förståelsen för att avancerad näringslära är helt omöjlig att greppa om man inte har grundläggande kunskaper om metabolism o.s.v., i kombination med den totala bristen på förmåga till att över huvud taget utelämna någonting alls (allt är ju jätteviktigt) ...
7. ... vilket ledde till att jag tog mig för att skriva en egen lärobok i näringslära, eftersom jag trots allt var tvungen att förklara allt för sambon.
8. En total autoidiotförklaring då jag insåg att jag skrivit över 100 sidor om vitaminer och mineraler, då jag lika gärna kunde givit sambon den redan existerande litteratur jag har rörande näringslära.
9. Flera dagars sömnbrist, som i sin tur resulterade i att jag minns ytterst lite av det jag lärde mig under näringsläreruset.

Utöver detta har jag ägnat åtskilliga timmar – i några fall dagar – åt följande:
1. Skriva en ansökan till Komvux i sonettform (det var åtminstone intentionerna).
2. Författa diverse brev till olika personer som jag förargat mig över på grund av småsaker, samtliga minst 4000 ord långa.
3. Totalt snöa in mig på tarotkort samt kartlägga alla människor i mitt liv med hjälp av deras personliga trumfkort.
4. Ha kraftigt tjackiga telefonsamtal med människor jag vanligtvis inte pratar med (far, mor, slumpmässig släkt, min psykolog).
5. Lägga så mycket tid på att vara bland andra människor att jag totalt stängde av.


Som det verkar bli ofta, så har jag nu gjort det mest pundiga: skrivit detta inlägg. Tusan också.

jag satt påtänd i möte med chefen en hel dag på meph, när ja ville dra påfyllning vågade jag inte göra det på vår toa då den lägg vägg i vägg med konferens rummet (var rädd att hon skulle höra mig dra upp det, WTF?! :P) så jag sprang över gallerian där jag jobbar till kundtoaletten och plankade ist, sa till chefen att jag tyckte vår toa var äcklig och på kundtoan sa jag att vi hade stopp på jobbet.

Sa jag att jag blev befodrad efter mötet? haha