Finns själen?

Den stora massan tror väl kanske inte heller på det och har ett så öppet sinne?

Man kan inte gärna gå på att endast det är sant som den stora massan har iakttagit.

Först så reagera jag på att nu är helt plötsligt upplevelser ett giltigt bevisföremål? Brukar inte ni extrem-skeptiker dissa alla troende som bygger sin tro på upplevelser bara för det är deras upplevelse. Jag vet inte om du gör det men väldigt många här inne hävdar tillochmed att JAGet förändras hela tiden trots att i princip varenda människa upplever det som att den är samma genom hela livet.

Så varför ska vi se det som ett faktum att denna värld finns bara för vi upplever det som den finns, då många av er vägra se det som ett faktum att JAGET är samma genom hela livet? Många av er hävdar motsatsen att den förändras hela tiden, trots att inga bevis för det läggs fram.

Men jag ifrågasatte inte om denna världen fanns eller inte, utan som sagt vad är det för orealistiskt i en andevärld? Kan ni inte svara på det? Det är inte mer mystiskt med en andevärld om den finns än vad "denna värld" är.

"Angående öppna dörrar. Jag vet inte hur du gör hemma hos dig, men jag brukar bara öppna dörren när någon knackar på, det blåser in så mycket skit annars"

Men såvidare du inte har svaret på allt, så måste du i alla fall erkänna att världen, livet och du är ett mysterie. Att då tro på att det finns en djupare mening med allt är absolut inte mer orealistiskt än att tror att allt är en slump.

Så du behöver inte öppna dörren helt och släppa in allt, och tro på allt som sägs, utan bara genuint inse att det är fullt realistiskt att det finns mer än vad vi vet.

Det är det jag reagera på främst, att ni beter som det vore orealistiskt.

Såg förresten en intressant seriös dokumentär på tv häromdagen om svarta hål.

http://svtplay.se/v/2062889/dokumentarfilm/de_svarta_halens_gata

I slutet av denna så pratar de om att hemligheten bakom svarta hål kan vara andra dimensioner. Sådana här forskare brukar aldrig prata om sådant, den dörren brukar vara stängd, därför blev jag lite förvånad då de började prata om den möjligheten.

Men här inne så samlas så extrema sidor. På ena sidan har vi sådana som flygande mattan, Skellefteåewa, Död o återfödd och liknade, och på andra sidan har vi sådana som inte ens vill erkänna mysteriet med JAGET, och mer eller mindre utesluter helt möjligheten om att det finns betydligt mer än vad vi vet om.

Men om man vill ha en debatt som bygger på konflikt så är det ju perfekt att ha två så extrema sidor emot varandra, vill man däremot ha en debatt där man ska försöka förstå varandra, så är det hopplöst.

Men nu sa att han att den stora massan hade haft övernaturliga upplevelser. Men annars har du rätt i sak, dock kan väl inte den stora massan se det som sant bara för Kalle i Luleå har sett ett spöke/rymdvarelse eller dylik, dock om upplevelserna har varit tillräckligt starka o.s.v så kan jag förstå varför Kalle känner sig övertygad.

Det skrev jag inte. Människor har en väldokumenterad tendens att uppleva saker som inte stämmer. Men någonstans är upplevelser ändå det ända man har och då får man försöka jobba med det och korrigera för de problem som finns med upplevelser. Det är lite det som är grejen med den vetenskapliga metoden.


Jo, "jag hade en lustigt känsla så därför finns gud" tokdissar jag. Speciellt när det finns andra som säger sig ha liknande lustiga upplevelser men tolkar det som något helt annat.


Du får se vad du vill som faktum, personligen föredrar jag sannolikheter. Jag har en enorm mängd observationer som tyder på att världen finns och inga som tyder på att den inte gör det -> Det är jävlig sannolikt att världen finns.
Angående jaget, jag upplever verkligen inte att jag är samma person som för ens ett halvår sedan. Liknande? Visst. Samma? Definitivt inte.


Det orealistiska är att anta att något finns utan belägg. En andevärld saknar belägg, därför är det orealistiskt att tro på en andevärld.



Vad menar du med mysterie? Jag går helt klart med på att jag inte vet allt, det finns obesvarade frågor.
Men samtidigt, även om det finns obesvarade frågor så finns ingen poäng i att bara spekulera vilt utan indikationer på hur det ligger till.
"Hur exakt fungear medvetandet" är en obesvarad fråga. Att då dra fram själen, funktionellt motsvarande "magi", är inte ett svar. Det ökar inte vår kunskap om hur saker fungerar mer än elan vital svarade på vilken kraft som driver levande varelser eller phlogiston svarade på hur eld funkar.


Javisst, det är precis så vetenskapen säger att grejer funkar. Slump.
"Hur skapades universum" Slump
"Hur bildas stjärnor" Slump
"Varför åskar det?" Slump

Du vet väl att det är en hel del mer än bara slump det handlar om va? Och jo, att tro på något utan belägg är betydligt mindre realistiskt än att inte göra det.


Tja, om du vill klaga på att vi reagerar så på övertygelser som hålls utan belägg så får du förklara varför det inte är orealistiskt att tro på saker utan belägg.

Precis det är det enda vi har.


Det gör jag med, men det finns dem som har haft lite mer övertygade upplevelser än bara en känsla av att något mer finns. Andras upplevelser kommer iofs aldrig övertyga mej, men det kan få mej att förstå varför de tro. Jag förstår dock inte varför en person som inte har haft några direkta upplevelser av något "övernaturligt" ändå tror på det utan den minsta lilla tvekan.


Det var du som sa att du vet att denna värld finns. Men jag håller annars med dej om att sannolikhet är ett bättre val av ord.

Jag är ganska så övertygad om att du blandar ihop JAGET med personligheten. Men om inte så tillhör du de få undantagen här i världen. Men jag kan omöjligt svara på hur du fungerar när det gäller sådant här, jag kan egentligen bara gå till mej själv och för mej är känslan av att mitt JAG alltid har varit samma genom hela livet lika starkt som att jag finns öht.

Så varför ska vi utgå ifrån att världen finns om vi inte ska utgå ifrån JAGET aldrig förändras under normala omständigheter?


Jag sa väl aldrig att vi skulle anta att en andevärld finns? Jag frågade vad som är orealistiskt med en eventuell andevärld, och vad som är magiskt med den om den finns?


Tack för du i alla fall säger att det är en obesvarad fråga. Vad som ligger bakom jaget vet jag icke, jag vet bara att det är ett mysterie. Men varför stänga dörren för att det kan vara själen?


Vi har skrapat på ytan och bara för vi har fått reda på mycket om ytan så verka vi tycka innehållet är ointressant.

Om man ställer frågan "varför fungerar det så" tillräckligt länge så kommer alltid vetenskapens svar bli tillslut, "därför den bara gör det", därav slumpen.

Å om jag frågar varför finns just du och jag? Så blir oftast svaret slumpen ifrån er.

Jag har inte bett dej tro på något (jag tror heller inte), jag har bara bett er sluta upp och hävda att det är orealistiskt, då ni inte ens kan motivera varför det skulle vara orealistiskt. Jag tycker man kan vara så pass öppen i alla fall så man inser att det är fullt möjligt.

Jag är trots allt samma person som jag var när jag upplevde den här fysiska världen som barn. Jag har med min erfarenhet lyckats anpassa mig och förstått en del under tiden jag varit här.

Men jag är samma person som jag föddes till, trotts allt.

Ingen mer som känner som jag?

Personlig identitet är knepiga grejer. Vad menar du med "jag"? Vilken sorts kontinuitet pratar du om här?

Jag pratar om dig!

Tror du på riktigt att din reflektion av livet är en del av evolutionen?

Err, hur är det här ett svar på min fråga?

Du säger att "Jag är trots allt samma person som jag var när jag upplevde den här fysiska världen som barn." Du påstår alltså att det finns en kontinuitet, att det du definierar som "jag" inte har ändrats (är samma) sedan du var liten. Vad är det här för sorts kontinuitet?

Materiell kontinuitet? Neppeligen, snittåldern på dina celler är knappt över tio år och det är 18års gräns på flashback.

Psykologisk kontinuitet? Tja, att du fortfarande är du köper jag om det är så du definierar identitet (jag). Men bara sen jag började skriva det här inlägget har du upplevt nya saker och införlivat nya minnen i ditt tänkande, så det har ändrats (är inte samma).

Kvar finns då den här själen du pratar om. Men "själen finns för jag är samma som när jag var liten och jag är samma som när jag var liten för jag har samma själ" är ett cirkelargument, du använder slutsatsen som en premiss för ditt resonemang.

Så vad är det egentligen för sorts kontinuitet du pratar om?

Du har väldigt svårt att släppa tanken om att du endast är en genetisk robot va? Att dina innersta tankar skulle vara betydelselösa i det stora hela?

Ser du dig själv som en sorts genetisk amöba i den här världen?
Är det utifrån den synvinkeln jag ska läsa dina inlägg?

Det har jag inte skrivit.


Det har jag inte skrivit.


Nej.


Nej, var har du fått den idén från?

Det vore roligt om du kunde svara på mina frågor istället för att fjanta.

Frågan är alltså: på vilket sätt du är "samma person" som när du var nyfödd. Jag har gett några alternativ och förklarat varför de inte fungerar, kan du kanske kommentera på det och förklara hur du ser på identitet?

Nej! Du verkar ju inte ha förmågan att presentera en enda tanke över vår existens. Jag undrar hur resonerar just du över att du finns just här och nu. Det är ok om man sticker utanför det som är gängse vetenskaplig uppfattning. Det är på så sätt vi människor utvecklas och kommer framåt. Även vetenskapligt.

Ta dina drifter och din miljöpåverkan och väg dessa mot det som är ditt jag. Vilket i mitt fall gör mig övertygad om att jag har en själ.
Detta kräver att man försöker tänka utanför ramarna en aning, vilket kan vara svårt för vissa ateister. Iallafall för många här på forumet.