Finns själen?

Jag anser att själen inte är av denna värld. Har spenderat, allt för många, år av mitt liv över livsfrågan och kommit fram till detta.

Jag är mer än mina drifter. Helt klart.

Om du hade något mer att komma med än din känsla av att det måste vara så, så kan man börja snacka. Just nu står du och håller i en tom säck.

Vad vill du ha för bevis utanför som tydligt upplevs inom dig?

Barnet i dig, kan det uppleva världen på ett annat sätt än du gör just nu enligt de lagar och regler du lagt upp för dig själv? Kan du förstå ditt innersta och dess natur?

Har hört uppgifter om att det var mer amerikanska soldater som tog självmord än som dog i själva kriget.
Vad störde deras självupplevelse mer än att dom borde se sig själva som "alfahannar", nu när dom bemästrat andra flockar. Rent biologiskt?

Är det för flummigt?
Kan försöka strukturera upp det lite till om du inte förstår.

T ex en observerabar mekanism. Om en icke-fysisk själ ska kunna interagera med en fysisk hjärna så måste det finnas nån fysisk händelse som ger sig tillkänna i den fysiska hjärnan.



Nej, fri vilja är en illusion om du frågar mig.


Är rädd för att jag måst kräva en källa på det.


Ja.

Förstår du tex. att poesi är något mer än en samling ordkombinationer?

Beror på i vilket avseende.

Men det är i vilket fall irellevant, finns ingen anledning till att musik, konst, poesi skulle visa att det finns en själ.

http://dailycensored.com/2010/08/23/vietnam-veteran-suicide-deaths/

Jag måste medge att självmord statistiken över soldaterna bör tas med en nypa salt. Men bör inte nonchaleras.
Att en del hängav sig åt heroinmissbruk och destruktivt leverne med följden död kan inte direkt relateras till Vietnam-kriget.

Men dom fick definitivt oläkbara skador på själen.
Fråga någon som varit med i något krig förresten? Var det det dom förväntande sig som folkhjältar när dom var arton år gamla? Blev kriget så glamouröst som dom utlovade?
Eller vad är det dör ångest som jagar dom varje lugn stund?

Eller en grävskopa salt...

Det här har fortfarande ingen koppling till existensen av en själ. Du får börja komma till saken snart.

Och så kan du ju förklara hur en icke-fysisk skäl växelverkar med den fysiska hjärnan.

Det är definitivt inte irrelevant. Det är människor som kommunicerar på en högre nivå än fysik. Försök förstå den känslan så snackar vi.

Du är tyvärr fortfarande fast i den fysiska delen av din livsupplevelse där du måste ha bevis för någon sorts "växelverkan" mellan hjärna och själ.

Jag säger att det finns en sådan.
Men du vill att jag ska förklara det fysiskt då det inte är det. Försöker dock locka fram tankar inom dig som du blockerar genom din materiel-tro.

Vada klart att man har. Har du aldrig varit med om att det har spokat innan eller?
Nagot finns ju klart efter att man dor, det kan jag lova.
Jag bor i ett hus med en familj fran Ecuador i Quito, har spokar det for jamnan
kan man saga. Satt och at lunch en dag och sag pa hur toadorren oppnades och
stangdes, lag och vilade mig i soffan en annan dag och da kom nagon javel och
tog mig pa ena axeln sa att jag vaknade, det var fanimej en stadig knuff ocksa!

Det finns inga god skäl att tro på att det som sker i vårt medvetande är annat en "fysisk växelverkan" och det är därför många av oss inte tror på sådant som en själ. Sannolikheten för att du har tänkt fel, hallucinerar, etc. (sådant vi vet att det existerar med andra ord), är mycket större än att vi faktiskt har en själ.