Fanny och Alexander - gravt överskattad (eller, har jag bara taskig smak) ?

Denna 5 timmar långa film av Ingemar Bergman visade SVT för några dagar sedan. Jag såg c:a en halvtimma av den, kanske 10 minuter på tre skilda ställen av filmen.

Det som slog mig var att ingen av dialogerna i filmen kändes naturlig, utan det kändes lite som "Hej, nu säger jag mina onaturliga repliker med dramatisk röst". Ingen av karaktärerna kändes därmed realistisk. Jag har aldrig mött en enda människa som pratar på det sättet. Hur normalt är det att en tioårig kille (eller något åt det hållet) presenterar sig för en jämnårig kille med orden: "Mina föräldrar är döda" med teatralisk röst och sedan går därifrån? (det var ungefär så jag kom ihåg det).

Sedan såg jag en snutt där en gubbe pratade på en bröllopsliknande tillställning. Han höll en oerhört lång och ointressant monolog.

Jag pratade med en kompis någon dag senare. Han sa att Bergman anses vara finkultur. Det är alltså så att bara för att något är finkultur så måste det inte vara bra?

Jag menar, det finns ju dålig och bra skräpkultur. En del skräpkultur kan vara mästerlig, och en del kan ha urusel kvalitét.

Är det likadant med finkultur? Att det finns bra finkultur, och usel finkultur? Ungefär som att det kan finnas fula diamanter?

Det där med språket/dialogen är ett stilgrepp. Det verkar vara en vanlig (miss)uppfattning att naturligt talspråk är en parameter på goda skådespelarinatser, manus och regi.

Själv tycker jag filmen är ett mästerverk, samtidigt som jag avskyr många andra Bergmanfilmer. Jag skiter i om det handlar om fin- eller skräpkultur; antingen går jag igång på en film eller så tycker jag det är värdelöst, oavsett om det är Fassbinder eller Hjalle & Heavy.

Gillar mest filmen pga Sven Nykvist helt fantastiska hanterande av kameran.
Finns så många helt underbart snygga scener i den filmen.

Sven Nykvist fick även flera priser för sin insats bakom kameran. Los Angeles Film Critics Association Awards, British Society of Cinematographers, BAFTA Awards och såklart en av de fyra Oscar som Fanny och Alexander kammade hem 1984.

Filmen är ett absolut mästerverk pucko. Jan Malmsjö, Börje Ahlstedt och framförallt Jarl Kulle visar var skåpet skall stå då dessa herrar troligtvis gör sin livs bästa skådespelarinsatser någonsin. Manuset och dialogen är fulländad. Hur vet du hur överklassen pratade 1907 förresten? Kanske du skulle ta dej tid att se hela filmen innan du yttrar dej nästa gång.....

Brilliant film, men dess långsamma tempo lämpar sig troligtvis inte för dagens MTV-skadade bokstavsungdomar.

En av mina absoluta favoritfilmer, trådskaparen babblar i nattmössan.

Den är ju helt underbar! Kan fanimej halva dialogen utantill. Förutom gubbarna så gillar jag Christina Schollins tyska hysterika.

Du är ute och cyklar min unge vän. Fanny och Alexander är den bästa svenska filmen genom tiderna och Ingemar Bergmans främsta verk.

Du tror väl inte att en dålig film får så här många utmärkelser...

Din post visar bara på ungdomlig smak alternativt dålig bildning.

I viss mån kan jag hålla med trådskaparen, Fanny och Alexander är mest som ett jättestort levande dockskåp som fascinerar genom detaljrikedomen, brokigheten och myllret av figurer och krumelurer. En del lysande skådespelarinsatser, främst Jan Malmsjös, uppväger i viss mån att de flesta figurerna är platta karikatyrer och historiens konflikt och dess upplösning därmed ganska ointressanta, åtminstone efter första titten.

Försökte tidigare diskutera filmen i denna tråd som aldrig ledde någonvart: Hets vs. Fanny och Alexander.

Här är en annan ganska nylig kritik av Fanny & Alexander (bioversionen dock):
http://books.guardian.co.uk/review/s...679921,00.html

Jag kan tänka mig att en film kan få väldigt många utmärkelser på grundvalen att det är finkultur. Det är möjligt att denna film är extraordinärt "fin", men att något är finkultur behöver ju inte säga något om dess kvalité. Jag kan säkert hitta ett diamantsmycke som är värt hundratals miljoner, men som är dåligt gjord och vittnar om dålig smak. Samtidigt kan jag köpa ett smycke tillverkat av kottar och blommor som är mästerligt skapat för bara några kronor.

Det jag försöker utröna är om filmen blivit så känd och fått priser på grundvalen av att det är väldigt "fin" finkultur, eller för att den faktiskt är bra?

Jag har i övrigt inget emot långsamma filmer. Dock så såg jag ju bara en halvtimme av den här. En 5 timmar långsam film kändes lite för tungt.

Bergman är Sveriges mest överskattade filmakare. Är det inte ångest så är det överdrivet teatraliskt. Han förstörde svensk film utomlands för decennier framåt.

Jag kan i princip inte säga nåt till gubbens försvar på något sätt.
Finns filmare som varit och är mycket bättre än han varit och någonsin kommer att bli

Håller med om att många scener känns FÖR dramatiska och artikulära, dramaten-skådisar. Men den har några ju sköna karaktärer och ångest/skrämmande scener. Jarl Kulles karaktär, då Alexander är inlåst på vinden, brinnande kvinnan (henrietta?). Framförallt då Alexander går vilse och "möter gud", fan såna rysningar jag får av den scenen. Sen den psykopatiska Ishmael som spelas av en kvinna (helt sjukt) och finalen med Alexander och Biskopen, brrrr...

Men, visst, 5 timmar är lite långdraget.. fast för att vara ett drama tycker jag skiten håller måttet tiden ut.