Slut på snusket i lärarutbildningen!

Allt detta snack om hur synd det är om Kalle som ändå inte bryr sig. SKIT I HONOM! Varför ska skolan fokusera på de som inte bryr sig? Kan inte de som vill något få igenom sina åsikter lika mycket? Har du en aning om hur många elever det är som skulle må bra av att Kalle fick sig en ordentlig utskällning? Bryr de sig inte hemma hos Kalle så är det synd om honom och då är det inte skolans bord, det håller jag med om. Jag tänker istället på alla föräldrar som tycker att deras barn är den mest underbara varelse som skapats (tycker väl alla föräldrar) och därför inte klarar av att lära dem var gränserna går. Jag har otaliga exempel på trevliga elever som har växt upp med kärlek men som aldrig lärt sig att det inte är okej att skratta åt någon som inte förstår. Vidare menar jag att ju fler håll man påverkas av under sin uppväxt desto bättre.

Självklart kan man skälla ut Kalle om de skulle behövas. Men därifrån till ett ordningsbetyg är de rätt långt i mina ögon. Visst, Kalle behöver gränser för att bli en bra demokratisk medborgare och det kan räcka med någon vuxen ser honom genom att ge honom en ordentlig utskällning. Det kan vara att bryr sig om honom.

De andra du tar upp kan vi hänvisa till läroplanen att ingen skalll känna sig kränkt, men jag anser forfarande att bra föräldrar redan har lärt ut att man inte skrattar åt någon som inte förstår. Det tar bara tid för en lärare att göra den fostringsbiten. Vårt främsta uppdrag är ändå att lära ut kunskap och det andra är att vi skall fostra eleverna till bra samhällsmedborgare.

Dags att damma av denna tråden nu när lärarutbildningen fått kritik riktat mot sig från Högskoleverket.

http://sydsvenskan.se/student/article314536.ece
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1107651.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=758803

här finner ni rapporten i sin helhet

http://www.hsv.se/publikationerarkiv/pressmeddelanden/2008/utvecklingengaratratthallmen40procentavutbildninga rnahallerfortfarandeintemattet.5.3c1b9686119162e52 038000256.html

Kritiken som framförs är att det finns alldeles för få forskarutbildade på lärarutbildningarna, och att för många slinker igenom utbildningen med bristfälliga kunskaper och kvalifikationer.

Givetvis kommer kritiken från många håll handla om att Högskoleverket blivit politiserad, istället för att granska vad som faktiskt sker på lärarutbildningarna.

Beröm till utbildningarna i Halmstad och Göteborg samt vid GIH
Den svåra situation som lärarutbildningen vid Högskolan i Halmstad befann sig i för några år sedan har vänts till en fungerande verksamhet där utbildningens ställning på högskolan har stärkts och där man har satsat på att anställa fler forskarutbildade lärare. Man har också sett över kravnivån bland annat genom att införa graderade betyg och fler salstentamina. Också vid Gymnastik- och idrottshögskolan och Göteborgs universitet är andelen disputerade lärare relativt hög vilket ger goda förutsättningar för en forskningsbaserad undervisning som ger studenterna möjligheter till fortsatt högre utbildning.

Då kanske ni förstår att jag försvara min utbildning i GBG då? Den fungera bra här och det är ju tryggt att veta när man söker jobb i alla fall. Visst, det finns brister och det är precis dom som hsv tar upp.

Matematiken kunde dom var ännu hårdare från hsv i sådana fall tycker jag också. Det är ju positivit att det går åt rätt håll.

Känner några som pluggat och pluggar till lärare i Göteborg. Deras kritik är hård.

Det som kritiserats är framförallt att man tydligen ska lära sig hur man undervisar på ett teoretiskt plan, alltså genom att läsa böcker. Man får också lära sig olika teorier om hur man kan undervisa (givetvis med böckernas hjälp) utan någon större praktisk träning.

Ämneskunskapen klagas det inte mycket på. Men en lärare bör väl förutom att kunna sitt ämne även kunna lära ut sitt ämne också kunna första hjälpen, hur man tar konflikter med barn, föräldrar och bråkstakar, Hur man går tillväga om man misstänker att ett barn far illa och vilka skyldigheter/rättigheter man har som lärare!!?! Detta är något som det knappast talas om överhuvudtaget på lärarutbildningen.

Ovanstående saker har jag gått igenom under mina utbildningar som Vägarbetare, Ordningsvakt och numera Polis. (som vägarbetare så ingick det att kunna hantera aggresiva bilister, alltså jämförbart med unga bråkstakar för en lärare)...

Min uppfattning är att utbildningarna idag är alldeles för teoretiska, utan någon praktisk förankring!

Och så skiter vi i vad dina kompisar tycker. Läs rapporten ovanför i sådana fall för helevete. I den får Göteborg, Halmstad och idrotthögskolan positiv kritik, eller går nu bara på dina kompisar uppfattningar? Skaffa dig en egen uppfattning också från två olika håll. Snälla!


Nej, inte inne på lärarutbildningen. Då man skall få den här kunskapen när man är ute på praktik och där det finns en lokal handledare som skall kunna ha sådana här diskussioner med en. Idag ser de inte ut så här och oftast får man bli en i arbetslaget direkt. Handledare som bryr sig tar sig tid, medan de skolor som bara vill ha en student skiter i att handleda honom/henne. Därför är jag gärna för att man införa en del metodiken/didaktik i lärarutbildningen igen, samt att konflikthantering skall bli obligatoriskt för alla lärare. Sedan skadar de inte om alla lärare får lite mer specialpedagogik, eftersom eleven alltid kommer ha med sin diagnos

Det finns kurser som beror ämnet på lärarutbildningen i Göteborg om vad man skall göra när ett barn far illa. Det är en pytteliten del och skall naturligtvis inte vara så mycket eller, eftersom det enda vi lärare skall göra att vi finns där som ett stöd och anmäla till socialen. Det inte är vårt bord att ta i sådant här om ett barn bli misshandlat hemma eller andra dylika problem. Vi har inte den professionen och skolan är inte och kommer aldrig bli en social uppfostringsanstalt där föräldrarna kan lasta av sina barn. Om du menar mobbning sä är de vår uppgift och där hade vi minst 7poäng som tog upp detta ämnet i allmäna utbildningsområdet två. Vissa föräldrar tror ju att deras barn är mobbat då de inte fick vara med och leka med sin speciellakompis en dag. Att barn utesluter varandra ibland tillhör vardagen. Det just när de blir samma barn som hela tiden blir utesluten som de börjar bli mobbning.

Jag är så förbannat trött på att höra argument som min kompis säger si och så. Ja, min kompis säger att vägverket är totalt värdelösa på att sköta sin uppgift. Vägarna se ju ut som fan i Sverige idag. Är allt detta ert fel? Det säger min kompis att det är. Därför tror jag på honom stenhårt.

Jag märker att det var en öm punkt det här med Lärarutbildningen och är ledsen om du känner att jag totalsågat den.
Jag valde att framföra mina vänners åsikter eftersom detta är något vi ofta diskuterar och att jag tror att deras åsikter bygger på något slags missnöje med att känna sig oförberedd och osäker på saker som man garanterat kommer att möta i sin vardag som lärare, trots att man har pluggat ibland upp till 4,5 år.

Jag tycker det känns lite knepigt att allt ansvar läggs på handledaren när eleven är på praktik att lära ut hur man använder en brandsläckare, eller hur man stoppar en blödning. Sedan att veta hur man skall tackla stökiga ungar och "krångliga" föräldrar bara genom att man haft några samtal med sin handledare känns inte tillräckligt tycker jag.

En lärare eller annan personal är Skyldig att ingripa och/eller anmäla vissa saker till socialen, men idag tror jag att det tyvärr händer för sällan. Bland annat för att folk är okunniga och känner sig osäkra på hur man ska göra. Det är kanske samma sak med mobbing. Dom där 7 poängen, hur mycket tid av dom var praktiska moment där man tex. vänjer sig vid att agera och medla? Att läsa något teoretiskt, är inte samma sak som att lära sig. Vissa saker måste man öva, öva och öva in!

När mina kompisar berättar så saknar dom mycket av det praktiska i utbildningen, alltså hur man i verkligheten använder sig av den kunskap man fått teoretiskt.

Om du har en kompis som påstår att vägarna är helt fucked up, så är det inte mig emot om du väljer att ta dennes parti. Men jag tror att det är roligare om man på något sätt bygger sin tro på fler än en persons berättelse, speciellt om dom är helt oberoende av varandra. Men det är bara vad jag tycker!

Det finns även en som kommer ut och bedömer dig från universitet. Några samtal? Det kan nog bli rätt många under de åren man är på utbildningen.

Vilka yrken lär man sig använda en brandsläckare och en blödning på? Finns det överhuvudtaget på någon utbildning mer än polisen, sjukvården? Om nu arbetsgivaren tycker detta är ett bekymmer så kan han väl utbilda sig personal i en första hjälpkurs. Det finns hur mycket som helst som man vill ha med på lärarutbildningen, men allt får inte plats för då skulle man få läsa hela sitt liv.


Visst, vissa saker måste man öva in och det håller jag med dig om. Om man är osäker på något så kan man ta upp det med sin rektor, om nu rektorn har en pedagogiskutbildning bakom sig. Då rektorn helst skall stå på anmälan/utredning till socialen. Rektorn skall kunna känna till processen, men oftast har väl kommuen/stadsdelen en socialsekretare. Lärare skall alltid anmäla något även om de är osäkra, eftersom det är vår plikt att göra detta. Om vi inte gör detta så är det tjänstefel.


Det kan jag dementera, eftersom när jag gick på Göteborgs univ så är ett av målen man skall klara är att man skall få ner det man läser på univ och omsätta till barnets nivå så att det lär sig ny kunskap. Om dina kompisar inte har lärt sig detta så är det en skam att dom har blivit godkända, samt att dessa inte kan förvänta sig att en lärare står och pekar hur man skall göra. Man får faktiskt ta lite saker i egna händer ibland.


Sluta att ta dina polare om skolan då. Det är ju exakt samma resonemang som du bygger på. Jag kan ju lägga till flera polare så blir det ännu mer exakt. Då jag jämför ditt yrke på samma sätt som du jämför mitt yrke nu.

Ja, det är klart att det blir en del samtal. Men praktiska övningar inom skilans ramar tror jag skulle underlätta lärandet i hur man bemöter folk i vissa situationer.


Exakt.. Och det är här mitt största klagomål på utbildningen kommer in. Varför ska man som nyutbildad behöva gå till sin rektor och be om mer utbildning det första man gör? Är inte det bättre om man gått igenom dessa sakerna så att eleverna känner sig någorlunda trygga i rollen redan från början?


Det är just detta som jag tycker är ett problem. Många utvecklas kanske inte som det är tänkt och blir ändå godkända. Eller så har dom inte fått rätt förutsättningar att förstå hur man ska lära ut rent praktiskt. Att förstå/kunna hur det fungerar i teorin behöver inte vara i närheten av att kunna det praktiskt.


Jag klagar inte på läraryrket som sådant, förstår inte hur du kan få ihop det till det.
Jag är bara konfunderad hur man kan gå en utbildning i 4,5 år till ett yrke där man jobbar med människor till 100% och ändå ha tränat så lite på hur man kan/skall lösa vissa situationer som garanterat kommer inträffa på en skola.
(brand, blödningar, någon som sätter i halsen, slagsmål, mobbing, arga föräldrar, kontakter med sociala m.m., m.m...)

Därför har vi estistiska tentor ibland där man skall spela upp saker som kan hända i vardagen. Men sådant här får ju kritik från studenter och även från hsv. Det är en god tanke, men inget kan ersätta hur det ser ut i verkligheten. Lärarstudenter är själva och underivsa ibland.


Vad man skall ta med eller inte är en svår bedömning i lärarutbildningen. Jag är lärare och skall lära eleverna kunskap. Det du beskriver om är sekundär kunskap som man skall lära. Om vi nu tar med den här kunskapen så blir något annat tvunget att försvinna.

Vad vet eleverna vilken kunskap jag har om brandsläkare och de andra här? Dessutom har ju de flesta skolor automatiska brandlarm som gör att brandkår är snabbt på plats om de skulle hända något.


Då får man träna mer och vika under tiden man är på utbildningen. Nej, men om man inte klara de som sagt så skall man inte bli godkända, eftersom man inte har klarat de målen som GBG univ har satt upp.



En rektor på en praktikplats där jag var följande till mig:

Du är i skolan för att i förstahand lära kunskap och de som du säger är sekundärkunskap. I Göteborg finns det en kurs med konflikthantering och den ser jag gärna att man inför obligatoriskt.

ehm är du helt, ja pantad?

en lärare skall enlgit lag känna till:

sitt ämne
pedagogikens grunder och pedagogiken i övrigt
Psykosocialt arbete- krishantering, vart man vänder sig vid händelser etc.
arbetsmijlö- här ingår bråk med föräldrar och "bråkstakar"
etcetc..

En lärare skall känna till socialtjänstlagen , skolagen och en del till, och skall veta vad denen skall göra om det händer något... Detta vill du alltså ta bort enligt din tesxt ovan.....

Nej, jag vill inte ta bort detta alls. Dessutom skall vi känna till Barnkonventionen och Salamankadeklartionen. . Lärare i skolan skall i första hand att lära ut kunskap till sina elever..

Socialtjänstlagen skall vi känna till och anmäla saker och ting, likaså det andra. Men som sagt det här är sekundärkunskap för lärare. Då vårt främsta uppdrag är att lära barnen kunskap som behövs för att de skall klara sig i samhället. Det räcker som det är nu på lärarutbildningen. Om ett barn blir misshandlat hemma så är vårt uppdrag att anmäla de till socialen. Sedan får dom sköta resen och kontakta läraren om de vill veta något. Lärare är inga psykologer/läkare.

Jag diskuterade i första hand att man inte skulle införa förstahjälpen kurser på lärarutbildningen, eftersom det är sådant som lärare får tar i andra hand. Om ni nu gärna vill ha detta! Vad skall vi ta bort från nuverande lärarutbildning då?