Thin Lizzy - Officiell tråd

Sånt där gillar vi. Första halvan av Fighting, Rosalie, For Those Who Love To Live, Suicide, Wild One, Fighting My Way Back och King's Vengeance, står sig mot valfri "sida" i bandets katalog. Synd att sista låtarna inte riktigt räcker hela vägen... Åtminstone inte för mig.

Hur King's Vengaence inte nämns oftare.. I'll never know!

Biljett köpt till Black Star Riders på Debaser vid Medborgarplatsen i Stockholm.

För mer information: http://www.debaser.se/kalender/12064/

Köpte "Shades of a Blue Orphanage" idag. Kanske inget måste i skivsamlingen för den gemene köparen, men är man Lizzy-nörd så...

Bara Sarah är ju värd det jag betalade!

Hade du inte allt med Lizzy?

Shades of a Blue Orpanage har ett jävligt fint omslag. Och så Sarah förstås.

Inte riktigt allt. Det som eftersökes just nu är främst skivan Thin Lizzy UK Tour '75: http://en.wikipedia.org/wiki/UK_Tour_'75

Shades of a Blue Orpanage är skivan jag lyssnat minst på i hela Lizzy-samlingen så det var dags att köpa den. Ligger sedan igår på IPoden också. Bara "Sarah" är värd pengarna jag betalade för verket!

Skivorna fram till Nightlife brukar i allmänhet vara de som spelas minst. Om man börjar sin upptäcksfärd i Lizzykatalogen med Jailbreak (det brukar vara så) och fortsätter in på 80-talet till Thunder and Lightning, kan eran med Eric Bell bli antingen en liten chock, eller en positiv överraskning. Eric Bell är ju en gitarrist av ett annat snitt än Robertson och Gorham, rent musikaliskt. Jag tänker inte rangordna dem, det har det gjorts tillräckligt och är egentligen ganska ointressant.

Det fanns en tid då jag jagade Lizzyplattor i vinyl på mässor. Jag hittade i princip allt; studioplattor, maxi-skivor, obskyra samlingar, liveskivor. Högen växte. Jag saknar dock en skiva, en skiva jag förmodligen aldrig kommer att äga. Jag har vid ett tillfälle sett den på en mässa, ej till salu. EP:n Remebering Part II (new day)

Numera har jag slutat jaga skivor. Plockar då och då fram boxen Vagabonds...Den innehåller fantastiskt mycket bra material, även överblivet.

UK-liven ska jag också försöka få tag på.

Tycker det kan vara "kul" att rangordna för att beskriva sig egna smak, men att rangordna som en absolut sanning är bara löjligt. Samtliga gitarrister i Thin Lizzy har varit duktiga. Jag menar, Snowy White kanske inte passade så bra i bandet.. Men dålig gitarrist?

Då verkar du vara mer "hardcore" än mig.. Men om jag förstått det rätt har jag några år på mig att komma upp i samma nivå

Dagens Thin Lizzy
Thin Lizzy - The Hero and the Madman

Jag tycker Renegade är deras bästa skiva, fan vad heavy metal albumet är.

Nej, White är sannerligen ingen dålig gitarrist. Jag håller honom jävligt högt upp och bitvis är han mästerlig. Peter Green, David Gilmour, Richard Thompson. Den skolan.
http://www.youtube.com/watch?v=5bvx9tNrpSo

Men han kommer aldrig att vara den som hamnar i centrum när Lizzyz alla gitarrister ska diskuteras. Och där kommer inte Midge Ure heller att vara.

Det kommer däremot Eric Bell. Åtminstone om jag ska vara med i diskussionen.
http://www.youtube.com/watch?v=VsyMTrpMNQQ

Det går dock inte att bortse från att gruppens signum är, och alltid kommer att vara, twin guitars
med Gorham/Robertson.

It's been a long time coming!

Phil Lynott - Solo In Soho.
Numera min: http://4.bp.blogspot.com/-Zsmpn9UtV7c/T9RvgxZ0H4I/AAAAAAAABJ0/ofpXMi58sEk/s1600/Philip+Lynott+-+Solo+In+Soho+-+f.jpg

Mycket bra, men varför först nu, har den varit svår att få tag på?
Kings call är grymt bra och jag tröttnar aldrig på den, speciellt då jag likt PL diggar Elvis hårt!

PL's andra soloplatta är också bra.

Känner inget behov av att ha en fullständig skivsamling på en gång. Tycker det är roligare att ta det som det kommer. Har sett albumet förut, men har väl prioriterat andra album just då. Nu tittade jag runt i en butik. Hittade flera skivor av intresse, men valde bl.a. Solo In Soho. Med dagens youtube och Spotify känner jag inget behov, som folk kanske gjorde innan internet tog över, att köpa skivor första dagen de kom ut osv.

Dessutom gillar jag att återupptäcka album dvs. att jag lyssnar en del på något... För att sedan "glömma bort" albumet. Sedan hitta det i fysiskt format och då kanske det är bättre än någonsin!

Tycker Solo In Soho är en rätt charmig och varierad skiva. Ett bra exempel på en artist som vill uttrycka något som inte "passar" bandet han är med i utan att hamna i något för kommersiellt eller anonymt fack som artist.