Thin Lizzy - Officiell tråd

Likaledes här. Snacka om att fastna vid datorn.

Fullständigt enastående.

Fick tag på en live platta med Lizzy för ett tag sen som jag hade glömt att jag hade. UK Tour '75 som jag köpte i London. Är det någon som har hört den eller har några åsikter om den? Verkar inte finnas i Sverige

tycker det är skam att thin lizzy fortfarande spelar. Lynott ÄR lizzy, kan itne va nått annat. fyy

Jag har den och gillar den. Det sköna med den plattan är att det inte har gjorts några ”reparationer”, det är låtarna som de spelades inklusive små misstag här och där. Dessutom finns där några låtar som aldrig var med på Live and Dangerous och Life/Live, t.ex. Fighting My Way Back, Wild One och For Those Who Love to Live + en tidig version av Cowboy Song utan introt och med lite annorlunda text.

I min första post nämnde jag Still Dangerous. Det är också en liveplatta som ursprungligen spelades in för att sändas på radio 1977 och som gavs ut för något år sedan, innan dess hade väl alla inbitna Lizzy-fans den i bootlegversionen där hela konserten var inkluderad. Det har spekulerats i att vissa av låtarna från konserten användes till Live and Dangerous, mycket möjligt att det är så. Bra som alternativ liveplatta att lyssna på.



Äh, ta det för vad det är. Philomena Lynott har gett dem sin välsignelse att gå under namnet Thin Lizzy. Kan hon acceptera det så kan jag leva med det. I en intervju i samband med Sweden Rock 2007 nämnde John Sykes att de även funderade på att spela in nytt material med bandet. Det däremot vet jag inte om jag är så intresserad av att lyssna på…

En till länk som kanske kan skapa stämning ute i stugorna:
http://www.youtube.com/watch?v=TYsZjp0A4a8&feature=channel_page

Min favoritgitarrist i Thin Lizzy är... Scott Gorham. Jag tycker det var han som gav bandet ett originellt sound. Det var även han som höjde de senare 80-tals skivorna (att de inte försvann för mycket ut i det okända).

Men samtliga utav gitarristerna bidrog med något. Bytena av gitarister har antaligen givit bandet dess stora bredd. Den enda som jag inte tyckte bidrog med speciellt mycket var John Sykes.. som tidigare nämnt fick han in bandet i en "metal inriktning" som inte passade alls. Thunder and Lightning är en bra skiva, men den skulle nog varit ännu bättre om endast Scott Gorham hade kört på den.

Eric Bell, den förste gitarristen, gav bandet ett helt annat sound än vad de flesta är vana vid. Bandets tre första skivor går knappt att jämföra med de senare och just därför blir bandet mer intressant.

Thin Lizzys tre första skivor Thin Lizzy (1971), Shades of a Blue Orphanage (1972) och Vagabonds of the Western World (1973) är skivor som skiljer sig mycket ifrån deras senare album. Allt förutom singeln "Whiskey in the Jar" låter nästan som ett annat band.

Musiken är inte lika direkt, men den växer och ger variation. Det finns inga tydliga hits.. The Boys Are Back in Town, Waiting for an Alibi, Rosalie, Jailbreak, Don't Believe a Word eller Renegade men det gör inte musiken nödvändigtvis sämre (eller bättre) det gör den bara annorlunda.

Det hade varit kul att se hur bandet hade låtit om de fortsatt i tradition med dessa album, men jag ska inte klaga då det som tillkom senare tillhör min favoritmusik

Under förutsättning att Phil Lynott gett fan i att ta med John Sykes kunde det ha blivit hur bra som helst. Eller Sykes kanske helt enkelt bara klev in ansåg sin plats given, som en annan Ginger Baker i Derek & The Dominos. Jag vet inte...
Hur som helst, jag håller med om att det skulle vara jävligt intressant att veta hur det hade blivit.

Förresten, Phils båda soloskivor, Solo in Soho och The Philip Lynott Album får vi inte glömma bort. Det gör de alldeles för ofta.

Gillar också skivorna de gjorde med Eric Bell. Eller nästan i alla fall, två av tre. Shades of a Blue Orphanage är antagligen den Lizzy-platta jag lyssnar på mest sällan. Den är ganska spretig och låter… ofärdig, är nog ordet. Några låtar är bra dock, som den sköna Sarah och Baby Face. Men en låt som I Don’t Want to Forget How to Jive, vad fan…?

Tycker nog att John Sykes får oförtjänt mycket kritik här. Det är möjligt att han inspirerade till att Thunder and Lightning fick mer av en metal-produktion, men själva låtskrivandet var ju i princip klart redan innan han kom med i bandet, med Cold Sweat som hans enda bidrag. Den plattan fick för övrigt ett groteskt fult omslag, trots att Jim Fitzpatrick faktiskt gjorde ett omslag till den.


Är det någon rockhistorieanekdot jag missat, för Ginger Baker var väl aldrig med där?

Bästa låtar är ju Whisky in the jar och the boys are back in town, enligt mig. Dom har dock inte skrivit Whiskey in the jar, Metallica gjorde en verson av den 20 år senare..

Nej, jag blandade ihop Derek med Blind Faith.

John Sykes kanske är bättre än jag nånsin kommer att begripa men det kan inte hjälpas, jag har väldigt svårt för honom. Jag lyssnade mycket påThunder and Lightning precis i början men lade snart undan skivan. Trots det finns där några riktigt fina spår.

Jim Fitzpatrick-Thin Lizzy. Thin Lizzy-Jim Fitzpatrick. Svårt att inte tänka på den ena när den andra kommer på tal. Fenomenala skivomslag!

Var förresten inte Clapton jävligt trött på Ginger Baker?