Norrländska dialekter

Kan inte min norrländska till 100%, uppvuxen annorstädes. Det ska säkert vara "nalta" där jag trodde det var "en alta" *rodnar*

Men det är kul att se att "gatta" inte finns på andra ställen. "Jett" är nära men ändå inte riktigt samma. Fler Norsjöbor här?

En sak som jag har hört ska vara typiskt norrländskt är att använda verbet "fara" som ett generellt ord för att färdas. För mig (ursprungligen från Umeå) känns det helt normalt att säga att jag "far till affären" precis som "jag går till affären". Säger man det förstnämnda till en person från södra Sverige skrattar dom mest och menar att "fara" används när man ska färdas längre sträckor, ex "han for till Florida".

Vad har ni för erfarenhet av ordet "fara"?

Ett annat uttryck som känns lite knepigt att ta till sig för utomstående är att "hitta av något" i betydelsen att träffa något med ett kast, skott, eller liknande. Används en hel del runt Umeå-trakten, men kanske även mer norrut?

Någon inföding som kan förklara varifrån uttrycket kommer och logiken bakom det?

Ett exempel på användning nedan ur en annan tråd:
http://www.flashback.org/showpost.p...8&postcount=91

Skelleftemålet, är väldigt varierande från by till by, och i Burträsk helt olik Norsjö dialekterna...

Men ett O framför ord är vanligt...
Ofare-Inte avåkt/avrest
Ovare-Inte varit (på ett ställe)
Oi- Inte i/ Inte ansluten/Inpluggad (ja ni fattar)

Da framför ställen

Da gålom-Ute på gården
Da vellom- I boden/förrådet/källaren etc.
Da portom- I porten

I olika böjningar används ofta om i slutet

Gåårn-Gårdom (uttalas gålom, se ovan)
schett-Schettom. Tätt/kommer tätt i följd
Kedjern-kedjom Kätting/kättingarna (slirskydd på traktorn eller dyl)
Laadu-ladom- Lada uthus (även kallat fuse, inte olikt det Värmlännska Fähus)

En sån där typisk grej är "sno". En bekant berättade att han och en stockholmare skulle bära en trälår med ett tält när de gjorde lumpen. När min bekante insåg att dom fick grejerna åt fel hål så sa han:
- "Ska vi sno han?"
Och stockolmaren står och tittar frågande ...
- "Vad ska vi med den till?"

Men det som gör mej lite konfunderad ... vad heter sno på rikssvenska?

En fin grej är ju att säga

"Nä, nu måste vi no´ börja fara..."

dvs nu är det dags att tacka för sig och åka hem.

Det är sant att fara används mer frekvent i norrländskan där man annars säger åka osv.

Hehe min norrländska (Arjeplog) kompis använder det hela tiden istället för nu går eller drar vi

Uttycket gålasop användes ofta av min mormor om folk som gärna hälsade på hos andra i tid och otid istället för att sköta sitt.

Jag är uppvuxen i Stockholm och bor numera i Västerbotten. Jag håller med dig om verbet "fara". det används flitigt häruppe, man far till affären, till skolan osv. Det betyder helt enmkelt att man förflytta sig. För mig som stockholmare känns ordet litet stelt och gammaldags förutom att det på rikssvenska betyder att man reser med ett fordon av något slag.

Kan vi inte enas om att det inte finns något som heter norrländska och istället referera till ortens/områdets dialekt istället. Visst finns det likheter mellan pitbonnska, jämtska, norska, skellefteåbonnska och hälsingska dialekter etcetera, men samma likheter går att hitta i småländska, dalmål och värmländska tex. Det handlar om olika varianter av samma fornnordiska språk där ord och uttryck levt kvar på olika håll på landsbygden och i vissa fall fått en liten lokal touch. Jag som norrhälsing blir förolämpad när folk menar att man pratar norrländska. Pratar man svealändska i Karlstad och Stockholm eller götaländska i Ystad och Göteborg? Nej sluta använda norrländska som beskrivning för er dialekt och slå ett stolt slag för ert ursprung genom att använda rätt ord.

Jett, gatt, getta, gatta etc kommer alla från det gammelsvenska/nordiska ordet gitta som bl.a.betyder måste, förmå, kunna, vara i stånd och orka.

Vill bara poängtera att man bör skilja på den hiskeliga "sönsvallsdialekten" och det vackra tungomål som talas i landskapets norra deler (=läs Timrå).

För att bidra något till diskussionen så tycker jag att man i de mellersta och södra delarna av norrland använder sig av bredare "ä:n" som nästan helt utraderar användningen av "e:n". Ska ru vara mää och spela fotboll"? Till detta kommer de tjocka l:n som väl är allmänna i hela norrland.

Tjockt L är väldigt utbrett i Skandinavien och återfinns lite överallt faktiskt.

Jag håller med dig Nydolf om att det inte finns något som heter norrländska, däremot finns det norrländsk språkmelodi och norrländska mål.
Till norrländska mål kan även övergångsmålen jämtska och österbottniska räknas med.