Befäl vi minns?

Lt Eckerberg! verksam på P18 fram till nedläggningen.
Första mötet med honom när plutonen satt i en lektionssal så marcherar han in med ljudliga steg, gör helt om vid katedern och skriker:

"Mitt namn är Löjtnant Eckerberg, jag har ett ståvärn på tomten, min fru tilltalar mig löjtnant. Slut, frågor?"

Finns många historier om karln, honom glömmer man inte om man varit utsatt för honom. tillägas skall att han var ett mycket omtyckt befäl.

Chefen för livkompaniet då jag gjorde min GSU, kallas disponent efetsom kungen formellt är chef för det kompaniet, hette då Major Dan Mattsson. Han hade varit plutonchef under BA02, och var riktigt seriös. Inte stenhård och macho, men det han ingav respekt och var hård men rättvis.

Älskar historier som de här!

Hittade ett gammalt inlägg som jag tänkte kommentera:



Hade det stora nöjet att ha Kn Hullman som plutonchef, när jag gjorde min grundutbildning på K3 under hösten -01. Var livrädd för karln i början men insåg, efter hand, att han var en ganska trevlig prick. Plutonen lämnade honom med saknad, när vi gick vidare till tjänstgöring i Skövde.

* Vid en av våra första uppställningar stegar Hullman fram till en soldat en bit bort från mig. Följande konversation äger rum:

Hullman: "BÄVER!"
Soldaten: "Va?!"
H: "Va, KAPTEN heter det! BÄVER!"
S: "Va, kapten?"
H: "Jag hör hur bävrarna kommer! De ska bygga bo i din ficka!"

Varvid Hullman resolut drar upp dragkedjan på soldatens bröstficka.

* Vid uppställningen inför vår första skjutövning infinner sig en soldat i ledet, märkbart bakfull. Detta märks genom att han står lutad i en ganska markant vinkel framåt och svajar lite lätt. Kapten Hullman noterar givetvis detta men tar sig igenom inspektionen i sakta mak. Väl framme vid den stackars soldaten brakar helvetet löst och han skäller ut honom tills han har samma lutning, fast bakåt. Hullman följer smidigt med genom hela rörelsen.

* Under en övning i att ta isär/sätta ihop vår AK5 befinner vi oss, på kvällskvisten, i en stor lada. Hullman i mitten och ropar med jämna mellanrum kommandon. Plötsligt börjar hans huvud röra sig som om han försöker följa en flipperkula med blicken. Han drar iväg ett ekande "AAAAVBRRRRYYYYT!" och fortsätter med sitt stirrande. När han slutar blir förklaringen helt sonika: "Fladdermus. Er kapten är även fågelskådare. Fortsätt!". Vill även minnas att han försvann under ett par dagar, för att spana på någon sällsynt fågel som visat sig på fälten runt Karlsborg.

Gjorde lumpen på LV4 i Ystad 85-86. Glömmer aldrig Lt. (K)Oddmo som var vaktchef. Hörselskadad och av den gamla stammen, hade alltid saliv på vapenrocken från allt gormande. Det sades att någon pyntat hans cykel med pentylstubin och sprängt denna i fint avklippta bitar utanför O-mässen. Detta året innan jag ryckte in.
En Kapten Olsson och en Major Magnusson kommer jag likaså ihåg. Någon här som kan hjälpa minnet ?

Ryktet om vaktchef KOddmo som vi fick 90-91 var att han sköt med sin stora, feta Magnum revolver efter en brödbil som skull leverera bröd till regementet..läskig typ

Hahaha, fy fan vad rädd man var vid första mötet. Sedan förstod man att det fanns stråk av humor där. Eller inte, det var en jävla stridspitt också, så ibland undrar jag hur mycket han egentligen överdrev. Han var fänrik på min tid.

Nä, han glömmer man inte, som du säger, han var omtyckt av de flesta.