Befäl vi minns?

Låg själv på stadsskytte I1 97-98, och det finns väl några original därifrån, men kanske inget särskilt att berätta.

Chefen för livkompaniet då jag gjorde min GSU, kallas disponent efetsom kungen formellt är chef för det kompaniet, hette då Major Dan Mattsson. Han hade varit plutonchef under BA02, och var riktigt seriös. Inte stenhård och macho, men det han ingav respekt och var hård men rättvis.

Sedan kan jag tal om några nollor till befäl under KS05, som jag gick utbildningen till som gruppchef men hoppade av sista veckan innan dnedfärd för just dessa personer. Minns inte vad plutchefen hette, men stf plutchef hette Laestadius, från Skellefteå(?). Totalt inkompetent och behandlade alla som värnpliktiga. En gång när vi skulle ha utbildning på PBV under en kvällstjänst blev han upprörd över att jag inte förde min grupp på totalt 8 man på kolonn på vägen till övningsplatsen. Försökte förgäves förklara för honom att detta inte funkar under riktiga förhållanden, men att det är ett bra system att lära vpl hur saker och ting skall göras rätt osv. Nåja, han var en råtta.

Bataljonschefen från K3 var värd respekt däremot, honom hade jag gärna arbetat under.

Det är just sådant som får en att inte sakna militären. Det är mycket som är vuxendagis i verksamheten med gröna kläder. Många befäl som försöker köra med folk som i ditt fall, måste göra det på grund av något trauma i barndomen (exempelvis för att de blivit mobbade?).

Sen börjar det hotas om "jag ska minsann anmäla det här" så fort man opponerar sig

Ja, håller med dig fullständigt. Särskilt som detta gällde soldater som redan var utbildade och hade genomgått den fasen och i ordets sanna bemärkelse var yrkessoldater, om än för en kort tid. Jag kan säga att de blev an aning chockade när jag hoppade av och angav anledningen, särskilt som jag sade att jag inte hyste någon som helst tillit till dem som befäl.

Jag inser värdet av att hunsas under grundutbildningen, om det görs på rätt sätt, men det har inget egenvärde i sig, och då kan man ju undra varför vissa känner behov av att agera på det sättet?

Själv saknar jag militärlivet oerhört, och jag skulle gärna göra flera missioner till, men familjesituationen påverkar också. får se hur det blir i framtiden.

Haha "Syltlöksincidenten" på Amf1 är ju alltför känd..

Han pluggar förövrigt och tränar här nere där jag bor, ser han springa omkring med lantmäteriutrustning lite då och då.

Min polare som hade honom under GSU är fortfarande rädd för honom när vi stöter på honom på gymmet..

Rylander var rätt ökänd på K1. Förvånad över att du inte hört talas om honom.

Låg under fändrik Kemi, en hård djävul.....
Han blev degraderad pga slagit av käken på en kapten, tror det var på I5.
Även ryktades det om inblandning i sprängning av I5:s julgran.
Det gick mycket ryckten om vad han hade gjort.

Alltid sur min under den kortatid jag låg inne, fast jag och en annan kille på luckan har sett han le/skratta.

1. Kemi var uppe på och tittade när dom bytte en lavett på haubits, han hade med sig en liten hund, då en menig som var där skulle klappa hunden, så högg hunden den meniga i handen...
Kemi log stort med kommentaren, (man ska aldrig klappa okända hundar) FLIN.

2. En dag skulle jag inställa mig på kontoret, kom in och anmälde mig enligt rutin, jag inte kunde då ungå att se Fänrki Kemi sitta glad och leende, spela skjut/rymdspel på datorn.

Kom ihåg att vi skulle ta oss från en post till en annan för att rapportera, vi var 4st som kutade så fort vi kunde i djupsnö, kom fram kunde vi knapt prata för att vi var anfådda..Kemi stirrade på oss och sedan fick vi utskällning, en rullstolsbunden med punktering skulle varit snabbare oss var en kommentar han skrek.

En annan kallade han dågot med djävla hörselsakade dumhuvud idiot, för att han inte hade hört Kemi säga något på avstånd under en övning, problemet var att killen var hörselskadad och tog väldigt illa vid sig.
Slutade med att det blev krismöte i biografen, med alla befäl och och hela kompaniet.

Jag lyckades få frisedel strax efter det, men läste i årsboken att han hade blivet det poppuläraste,mest omtyckta befäl på Frösökompani.
Så alla kan ändra sig om han inte tvingade dom att skriva så

Verkar vara rätt många befäl som har rykte om sig att ha blivit degraderade. Fråga dock, förekommer det ens att officerare blir det?

Jag har under mina år i försvaret ej hört talas om det. Jag förstår inte hur det skall kunna ske då degradering ej ingår som någon påföljd för förseelse. Däremot kan man besluta om att ej utnämna en person till högre grad pga olika skäl.

Att det sen finns vissa som man skulle vilja göra det, eller tom hävda yrkesförbud på, det är en annan sak...

Mvh

Jag hörde under min vpl talas om en Lt, som pga vissa omständigheter stannat för länge vid den graden. Förmodligen handlade det om alkoholrelaterade saker, bevittnade själv en sådan incident när vi KB-elever hade en avslutnings-/grilfest och han urartade. Han blev inte aggressiv, utan bara full och dum, inte värdigt helt enkelt. Men sedan hade han hela tiden sökt sig till FJS, och han var extremt duglig soldat/officer i tjänst, så jag skulle inte bli förvånad om han var i SSG idag. Men, som sagt, jag har HÖRT detta, vet alltså inte om det var sant.

Wennerholm har jag inte direkt något roligt att säga om förutom att människan är överjävlig på exercis och verkar vara allmänt trevlig.

Rylander är ett jävla svin. Någon värnpliktig hade gjort något fel i stallet. Jag tror att personen inte lyckades att inse att en häst var lös i hans pass på mindre än 30 sekunder när han var och hämtade hö eller något liknande. Rylander blir då rosenrasande och hävdar att den värnpliktiga är som en häst och går emot honom samtidigt som han säger backa när den värnpliktiga har backat en stund blir han beordrad att komma närmare för att sedan få order om att backa igen. Han avslutar med att återigen säga att den värnpliktige är som en häst för att sedan gå därifrån.

Hjelm gjorde ingenting speciellt utom att vara allmänt dryg som han brukar. Dock är han ganska oproblematisk om man inte klantar sig.

Beiron har jag faktiskt en rolig historia om även fast han är pensionerad sedan länge. En kamrat i plutonen hade någon släkt som kände beiron. När hans farbror (eller vad han nu var) var på besök var Beiron i krokarna. Den värnpliktiga får ett infall och gör en mycket korrekt honnör till kapten Beiron. Beiron skriker att den värnpliktiga är helt jävla dum i huvudet och inte kan göra en korrekt honnör. Beiron visar sedan hur en "riktig" hönnör går till genom att vinkla handen så att lillfingret och tummen är ungefär lika långt ifrån ansiktet. Alltså vinklar handen knappt 90 grader ner från korrekt läge.

En mytisk historia om Beiron är att han när han var stallchef skall ha misshandlat en värnpliktig som låg och sov på höloftet. Beiron går upp och hittar en sovand värnpliktig. Han skriker åt den värnpliktige att resa sig upp och däckar honom sedan med en höger. Han skriker sedan igen att den värnpliktige skall resa sig och hetsar honom till att slå tillbaka. Sedan var det hela klart i princip. Förmodligen kom Beiron med någon rolig kommentar efter att ha fått en smäll men den minns jag inte.

Förekommer INTE idag.
Det som händer är att man får sparken och inte återanställs, alternativt får en annan befattning (jämf befordras till sin inkompetensnivå).

En viss typ av degradering vore dock på sin plats. Tidigare vet jag att värnpliktigt befäl som inte genomförde befäls-/repövning enligt ett visst schema klev nedåt i graderna. De som klivit nedåt kunde efter särskild "återtagningsövning" återta sin grad. Ganska rimligt va? kunskaper är ju som sagt färskvara... Jag vet dock inte när det här systemet upphörde.

Glöm inte de vanligaste påföljderna, löneavdrag o varning.