Det går neråt!? Hjälp!

Oh my god.

Läste nyss artikeln, från en annan topid, och blev helt... Sitter med hakan i knät..

Jag är själv såndär som det står om i artikeln. Kanske inte till 100% men vissa saker stämmer in på mig..
Förhållandet med nuvarande flickvän verkar börjar gå neråt. Hon är mindre gosig än innan, och allmänt börjar tappa intresset för mig. (Tänk; Hon är mindre för mig, jag är mer och mer för henne )

Jag själv vill bara att allt ska vara bra mellan oss, och har väldigt lätt för att oroa mig, överdriva, och ta illa upp för småsaker. Själv kan jag tycka att det är logiskt, eftersom, min flickvän har dumpat mig 2 gånger innan (Jag borde kommit över henne jag vet, men OT)
Men lösningen påå problemet, borde alltså vara att jag inte ska vara på henne så mycket, TROTS ATT JAG VILL!, att jag inte ska vilja krama o pussa på henne hela tiden, att jag inte vill klämma in en tid med henne såfort jag kan ? (Jag har mycket ledig tid, hon har desto mindre, jag kan känna mig åsidosatt) Och helt enkelt, ta det lite lugnare, kanske inte alltid umgås med henne, och låta henne få sin egna tid?

Snälla hjälp här! Jag älskar henne väldigt mycket, och vill inte tappa henne.

Men jag är hellre utan henne och lycklig än med henne och märker att vårt förhållande stagnerar och ruttnar. Ska jag gå ifrån detta vill jag att det ska vara lyckliga minnen.

Vad har jag att satsa på? Vill inte må dåligt.


Det verkar som att jag är lite besatt av henne, att jag inte klarar mig utan henne. Det kan vara så, men jag vet inte hur jag kommer loss. Jag har en del vänner, (man vill alltid ha fler) men tillräckligt att jag kan hitta på saker fairly often.

Kan tilläggas att jag har lätt för att deppa ner mig, har varit nära att ta självmord osv osv.. Ibland känns det osm att jag inte har en hållhake på livet kvar ens.

Råd? Tips? Någon som varit med om liknande? Uppskattar inlägg.

kunde varit jag som skrivit det där, förutom självmordstankarna då.
Känner precis som du och läste faktiskt den där sidan för nån vecka sedan och kände hur väl det stämde in på mig.
Grejen eller problemet förmig är att vi har barn ihop mm, men jag tänker iaf ta mig i kragen och ändra mig och se om det ger något.
Har inga bra råd då jag själv befinner mig i en liknande situation.

Okej. Jag har märkt att det händer andra också.. Ibland känner man sig jävligt ensam. Men som det står. Osäkerhet är jävligt osexigt.

Men som det är nu, ska man ha det kvar som det är, må dåligt, men vara tillsammans, eller ta chansen, "bry sig lite mindre" och förhoppningsvis få henne tillbaka fullt då?

Vi har inga barn gemensamt eller så. Jag är bara 18.

Men man har ändå minnen av hur det var "innan" och det tar lätt knäcken på en. Jag har känslor precis som alla andra, och mina svallar väldigt lätt upp..
Funkar det att söka tröst i familjen / vännerna / dyl ?
Jag får lätt känslan att det känns "torftigt" att gå från en kärlek, där man fick kyssar, där partnern ringde, brydde sig, till att umgås med familjen, sitta o kolla på Tv med morsan, och umgås med vännerna på tvingade grunder..

Värt att tilläggas bör vara att detta är min första riktiga kärlek..


Hjälp..

Det stämmer rätt bra in på min situation också.
Vi är (nästan) alltid med varann och älskar tiden tillsammans mer än något annat. Vi stöttar varann och är för det mesta bra för varann men senaste tiden har han varit med andra personer väldigt mycke (inget fel med att vara med andra) och inte pratat så mycket med mig/ inte ägnat mig någon särskilld uppmärksamhet alls vilket har gjort att jag känt mig åsidosatt.
Men vi pratade lite om det och han hade inte alls tänk på det ur den/min synvinkel och han förstod varför ja kände som jag gjorde (han skulle känt likadant).
Han sa förlåt för det och sa att han inte ska "glömma bort" mig igen. Så nu är allt bra igen (hoppas och tror jag)

Det kanske räcker med att prata med henne för att hon ska förstå hur du känner?

Edit:

SKÄRP DIG FÖR I HELVETE!

Den sidan är det mest omogna patetiska skit jag har läst på iofs inte speciellt länge, men ändå!?

OH NEJ!!! "Han gav blommor till mig på en date!!! Vilket svin!!! Han måste vara svag och hata sig själv!! Måste förakta honom för att han bedårar mig!!! Behandlar han mig bra så ska han förnedras, för det har en empatiskt efterbliven person med en 15-årings mognadsgrad lyckats kvasi-motivera på en nördig hemsida!!"..

Till harmonize, om du verkligen är mån om en annan persons välbefinnande, känslor, respekt, "piedestalplats" och dessutom aktivt vill respektera och behandla din flickvän på ett bra sätt så ska du bara ha en eloge av en vuxen man! Du är alltså en lyckad människa som är mer mogen vid 18 års ålder än vad de flesta lyckas klara av vid 35! Grattis till din flickvän! Och jag är inte sarkastisk i detta!

Fy fan vad jag blir trött på vuxna människor som ger sig in i relationer där man sedan börjar att spela olika spel och bete sig som ett oerfaret barn! Bah!
Jag beklagar att din flickvän helt enkelt inte FATTAR det du verkar göra. Kanske är du jobbig eller onödigt osäker utan att det framgår i texten? Jag känner ju inte dig. Men eftersom jag är i en relation där vi BÅDA verkligen respekterar varandra och anstränger oss för att den andre ska må så bra som bara är möjligt, och att VI mår så bra som möjligt, och eftersom vi båda har upplevt motsatsen, så känns det väldigt klart och tydligt hur pinsamt det är med sidor och reaktioner som den refererade hemsidan uttrycker. Skulle jag se ned på henne för att hon visar mig en väldigt, väldigt stark omtanke!? Om jag var efterbliven kanske?! GIVETVIS INTE! Man tar det som en komplimang av värme från en person som är stark nog att våga stå för sin omtanke!

Omoget, oempatiskt, oförmåga att behandla folk med respekt, och oerfaret. Oerfaret eftersom en vuxen person kan räkna ut vad som är mest angenämt för sig själv och en andra person. Att behandla sin nästa på ett riktigt hänsynsfullt sätt är dåligt endast för svaga människor med ett barns känslomässiga förmåga. Punkt.

Ärligt talat, jag har redan sagt detta till mer än en vän som "lider" av samma beteende: skippa drägget som inte uppskattar att bli behandlad bra och med värme och träffa någon som förtjänar dig!

Hör du inte vad du säger: "bry sig mindre för att få tillbaka henne"?! Och vad i jävla helvete verkar vara problemet med detta?! Jo, att DU måste spela ett spel som ger HENNE en rädsla för att förlora DIG och sedan sätta gång HENNES självkänsla för att inte "duga" för att du ska vilja ha henne!
En riktig människa VÅGAR sluta spela spel och ta till sig verkliga känslor. En som inte vågar detta ska man sluta ödsla tid på. Får du skit tillbaka för att du är en bra kille så be henne dra åt helvete och ta inte tillbaka henne då!

Bah!

Bonzo, Du står för det bästa inlägget jag någonsin läst här på Flashback Forum! En eloge kommer på posten!

Amen!

'

Fantastiskt skrivet.

ironin faller på plats nu när jag läser det här efter ett par veckor

självklart läste jag Duracell Bunny's signatur och läste det som stog på sidan insåg hur hårt vissa delar stämde och hela "avgudatjejensekten" som man bilda för sig själv osv. Är inte i något förhållande just nu

undra varför FEEEEEL TÄNK!

jag grublade lite över hur mina erfarenheter varit där det hade uppstått annan profilering på förhållandet och drog slutsatser och de harmoniserade perfekt med bonzo666's åsikter.

Det handlar om att öka indvidkänslan och framförallt SJÄLVKÄNSLAN!

så ja man är påverkad här borta men sammanfattningsvis så ser jag på det som en personligutveckling framåt

Så ett stort tack tilll Mrs Energi och komplimanger för val skrivet inlägg av DjävulsBonzo

EDIT: kan tilläggas att jag är 18

DarkToss sållar sig till strömmen. Bonzo666 gör en kanoninsats

Ontopic så är jag själv så, och min flickvän uppskattar det för det mesta. ^^

Tja, kan väl inte annat än att nicka instämmande med bonzos inlägg =)

Orka sitta o läsa på intarnat1 vad som definerar en loser respektive vinnare...pust.