Författare som begått självmord.

"Wine is fine but whiskey's quicker, suicide is slow woth liquor"... (Ozzy, Suicide Solution)

En annan författare som tagit livet av sig är Leonard Borgzinner (pseudonym för Geir Arne Olsen). 1957-1990, Författare till "Anarki og adel" (1998) samt romanen "Mara i den trojanska hästen" (utdrag publicerat i Det Leuchtturm 8). Plus en rad artiklar och novellsamlingen "Universets värmedöd og andre selvmord" (1981). Här är min minnesruna.

Borgzinner var en vänsteranarkist, autodidakt och med koll på en del 18- och 1900-talslitteratur. Han hade autodikdaktens tendens att sväva ut i lärdomsmässiga stillabyrinter men visst var han the real deal. En figur som kunde uppskatta det bästa ur populärlitteratur (som SF) jämte etablerade klassiker.

Har alltid varit fascinerad av Klarabohemerna, Birger Vikström inräknad.

Vad överdoserade han? Förutom starka opiater (heroin, morfin) var det väl bara barbiturater man kunde överdosera på den tiden. Eller det kanske fanns ännu mer? Nu har ju barbituraterna ersatts med bensodiazepinerna som man inte dör av i första, andra eller fjärde taget. Kanske om man äter 2kg flunitrazepam... (eller blandar med nåt annat)

Så... vad var det Vikström överdoserade?

Jag tror att det var morfin.

Ulf Peder Olrog, svensk visdiktare (Samling vid pumpen, Tjo, tjim och inget annat, Shottis på Valhall).

1971 blev Olrog programchef på Sverige Radios underhållningsavdelning. Wikipedia:
Man kan väl gissa att Olrog var en traditionell, borgerlig figur som blev osams med tidsandans vänsterism och proggighet. Detta kan ha bidragit till den fatala depressionen.

Ja, har redan skrivit lite om Olrog i denna tråd här. Det är nog svårt att entydigt beskriva honom i termer av borgerlighet och tradition; som akademisk vetenskaps- och tjänsteman var han ytterst pliktmedveten och korrekt men som livslångt studentikos visdiktare bevarade han nog en levande hatkärlek till både det bondska och det borgerliga, det sistnämnda inte minst i form av det pekoralistiska. (En lam anekdot jag har läst någon gång är att när Olrog skulle musicera på en tillställning till förmån för Finland under vinterkriget så sympatiserade han visserligen med saken men tyckte samtidigt att stämningen på mötet var löjligt högtidlig och slog därför an Vårt land i en sådan udda tonart att ingen kunde sjunga den.)

Liksom yrkeskollegor som Povel Ramel, Owe Thörnqvist och i någon mån Evert Taube var han ju i hög grad modernt "subversiv", kosmopolitisk och anti-traditionalistisk genom införandet av nord- och latinamerikanska rytmer i svensk populärmusik, dessutom hade han nog ett rykte för anti-kommersialism genom sitt engagemang för den folkliga vistraditionen. Problemen grundade sig nog mer i att han som person var en ganska dålig chef (redan under 50-talet på Svenskt visarkiv), en bohemisk och ironisk person som hade svårt att göra sig förstådd och gärna blev oerhört formell, samtidigt som han själv var för känslig för att kunna hantera konflikter.

Poeten Gunnar Erikson. "En av de märkvärdigaste människor jag känt", skriver Arthur Lundkvist i sin självbiografi, "som knappast någon annan än jag stod ut att umgås med".
Albinoblek extatiker, jazzexpert och erotoman med eget "harem" som delvis försörjde honom.
"Han vägrade i det längsta att skriva någonting", och hans enda diktsamling, Skådarsånger kom ut först 1945.
1952 tog han sitt liv.

Géza Csáth (1887-1919)
Ungersk författare, dramatiker, musikkritiker och psykiater. Ett av de betydande namnen inom tidig ungersk 1900-talslitteratur. Utvecklade ett kraftigt morfinberoende.
Den 22 juli 1919 sköt Csáth sin fru med revolver, varefter han skar upp pulsådrorna och tog gift. Han fördes till sjukhus i Szabadka (Subotica) men lyckades rymma. Då han försökte korsa gränslinjen stoppades han av sydslaviska gränsvakter, och då tog han på nytt en dos gift. Den gången lyckades han.
https://en.wikipedia.org/wiki/G%C3%A9za_Cs%C3%A1th
http://www.nybooks.com/articles/1983...by-geza-csath/

Gloria Emerson (1929-2004)
Amerikansk författare och journalist, arbetade för bland annat Vogue, Playboy och Rolling Stone, bevakade Vietnamkriget för New York Times' räkning. Gav ut fyra böcker, av vilka Winners and Losers från 1976 belönades med National Book Award. Emerson begick självmord den 3 augusti 2004 efter att ha diagnostiserats med Parkinsons sjukdom - hon ville inte fortsätta leva, då hon visste att hon snart inte mer skulle kunna skriva.
https://en.wikipedia.org/wiki/Gloria_Emerson
http://www.nytimes.com/2004/08/05/ar...t-75.html?_r=0

Primo Levi, 1919-1987, självmord efter sviterna av vistelsen i Auschwitz.

Johannes Vares (1890-1946)
Estnisk poet, läkare och politiker. Gav ut ett tiotal diktsamlingar under pseudonymen Barbarus, antog senare namnet Johannes Vares-Barbarus. Utnämndes efter den sovjetiska ockupationen 1940 till ledare för den nya "sovjetrepublikens" regering. Flydde österut efter den tyska invasionen 1941, återkom till Estland 1945. Började förhöras av NKVD angående sin medverkan i estniska frihetskriget 1918-20. Hittades den 29 november 1946 död på badrummets golv i Kadriorgpalatset med en pistol bredvid sig och ett par avskedsbrev på fönsterbrädet. Sannolikt hade han skjutit sig själv, även om man inte kategoriskt kan utesluta möjligheten av mord.
https://en.wikipedia.org/wiki/Johannes_Vares
https://sennerteg.wordpress.com/2016...ands-quisling/

Virginia Woolf tar livet av sig 28 mars 1941, Karin Boye tar livet av sig den 24 april 1941 och båda två var lesbiska.
Jag tror Karin Boye tog livet av sig på grund av att hon var förälskad i Woolf. Boye var deprimerad på grund av fascismen som hade spridit sig i Europa precis som Woolf var ca en månad innan. Det de säger om nämnda ism är ganska lik. Karin Boyes självmord utlöstes av Virginia Woolfs självmord.

Vågade påståenden.