Författare som begått självmord.

Lasse Heikkilä (1925 Kiikois - 1961 Sibbo). Finsk poet, en av banbrytarna för 50-talsmodernismen genom sin debutsamling Miekkalintu (Svärdfågeln) från 1949. Intresserad av katolicismen, påverkad av Péguy, Eliot och Nietzsche. Ur hans kvarlåtenskap har utgetts Balladi Ihantalasta (Balladen om Ihantala), en diktsvit om striderna på Karelska näset sommaren 1944, där förf. själv hade deltagit som 19-åring pansarvärnsman. Missbrukade alkohol och medicin, tillbringade sina sista år på Nickby mentalsjukhus, där han skar sig själv. Hans dödsorsak utreddes aldrig ordentligt, men mycket tyder på att det var självmord.

Lauri Letonmäki (1886 Tammerfors - 1935 Sovjetunionen). Finsk tidningsman, diktare och socialdemokratisk riksdagsman. Redaktör i arbetarpressen, ingick under inbördeskriget i folkkommissariatet med ansvar för lagberedningen. Flydde efter kriget till Ryssland, valdes in i Finlands kommunistiska partis centralkommitté. Verkade som chefredaktör för tidningen Punainen Karjala (Röda Karelen). I samband med Stalins utrensningar uteslöts han ur partiet, och begick självmord genom hängning.

Yrjö Jylhä (21 juli 1903 Tammerfors - 30 december 1956 Åbo). Finsk poet och översättare. Debuterade i tonåren, gav ut sin första diktsamling Ruoskanjäljet (Piskmärken) 1926. Skrev rytmisk och formfulländad lyrik med välfunna rim, men med kärv, dyster, ställvis rent masochistisk ton. I vinterkriget deltog han som kompanichef, och 1941 gav han ut en samling dikter med krigsmotiv, Kiirastuli (Skärselden), som har blivit en av de verkliga klassikerna i finsk lyrik. Jylhä var därtill en oerhört produktiv översättare - han tolkade bland annat de la Fontaines fabler, Miltons Paradise Lost, Rolandssången och Heines Buch der Lieder till finska, och gav ut diktantologin Runon pursi (Diktens skepp) med ypperliga tolkningar av dikter ur världslitteraturen, från Rydbergs Tomten och Lenngrens Porträtterne till Coleridges Rime of the Ancient Mariner och Bloks De tolv . Under krigsåren fick han syfilis, tystnade helt som diktare, och försjönk i en allt djupare depression. Till slut sköt han sig själv.

vill bara tillägga lite mer bakgrund tillKaroline von Günderrode och hennes självmord.

Hon led av olycklig kärlek vilket föranledde att hon gick ner i en flod och stack dolken i sig så att blodet blandades med vattnet vilket ledde till att hennes kärlek förevigades.

Detta är i alla fall vad jag hört från någon dokumentär angående evigt liv.

Egon Friedell (1878-1938).



http://en.wikipedia.org/wiki/Egon_Friedell

Paolo Iashvili (1894-1937)

http://en.wikipedia.org/wiki/Paolo_Iashvili

Har ingen nämnt Gilles Deleuze än? Han tog livet av sig 1995 när han inte längre kunde uthärda de lungproblem som kommit av många års rökande.

Sen finns det ju de som har ställt sig frågande kring huruvida Michel Foucaults promiskuösa leverne mitt under 80-talets tidiga AIDS-epidemi var en form av utstuderat självmord.

Robert E.Howard sköt väl förövrigt sig själv någon gång på 20-talet strax efter att han hade fått bud om att hans mor låg för döden?

Guy Debord, sköt sig i hjärtat 1994 efter en längre tids sjukdom.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Guy_Debord

1936 (trådens första inlägg).

Ja titta, där står han ju. Missade det när jag ögnade genom listan.

Åsa Nelvin (1951-81), gas.

Elise Cowen (1933-62). Kvinnlig beat-poet, har en viktig roll i Joyce Johnsons roman Bifigurer och porträtteras även i Herbert Hunckes självbiografi Guilty of Everything. Var Allen Ginsbergs älskarinna (häpp!) ett tag 1953. Vårdades tidvis på mentalsjukhus och hoppade slutligen från ett fönster. De flesta av hennes dikter förstördes av föräldrarna efter hennes död.