Varför har vissa män svårt att hantera drivna, intelligenta & framgångsrika kvinnor?

Jag tycker svar på låg nivå kan säga mer än de på hög nivå. Svaren reflekterar hur psyket ser ut bakom pannan. Man får det man föds till och fostras till. Det är inte förrän man erfarit ett svårt beroende innan man riktigt kan greppa att man faktiskt har lika svårt att manipulera sina tankar som att manipulera sina känslor.

Jag har respekt för ca två kvinnor och en av dem har gått till 16 olika psykologer. Hon är fan skicklig på hantera sina känslor, stress och det mesta kring känslor. Ingen psykolog jag pratar med, ens på forskarnivå, är på samma nivå som henne. Förmodligen beror det på att hon till skillnad från forskarna är mer pragmatisk och erfaren då hon arbetar med stora grupper barn och vuxna.

Ur den synpunkten kan jag lägga till att du kanske kan prata med någon vän som är såpass störd att han/hon är imponerande. Hitta din savant i din vänkrets. Kokar man ihop forskarfaktan med savantsnillerier får man sin state of the art-amatöröverblick som man behöver för att finna sin sinnesfrid i världskaoset.

Om du har hög IQ kan du läsa the curse of the high IQ av aaron clarey. Nykeln för högintelligenta tror jag är att ha smarta vänner man kan skämt med, vet inte om de kan förvänta sig så mycket bättre än det. De inte så högintelligenta kommer ju alltid skapa kaos och alltid irritera de högintelligenta tills de slår bakut. Du får vara arg, världen är gjord för att man ska bli arg. Vad bör man förvänta sig från en apa 2.0 som människan är?

Du har som möjlighet nu i valet att se hur faktafrånvända och logikresistenta människor är. Ska man vara för miljön så bör man som SD faktiskt vara emot invandring till vårat land här i norden där vi inte ens producerar maten vi behöver för att överleva. De flesta orkar inte tänka igenom valet och röstar ideologiskt som om man skulle kunna lösa samhällets problem med ideologi. Vi kan knäppa våra händer och be till vilken gud vi vill, men det kommer ju inte ge något resultat. Vad ska du göra åt det? Kan du göra något åt det? Det mesta är bara politik som man i slutändan måste släppa för att för många mongos är inblandade. Värdepluralism gör samhället till ett perverst kaos.

Möjligen når min poäng fram, att ditt problem i den här tråden är bara en topp av ett isberg. Hoppas att det bara är min trångsynta världsbild, men möjligen ligger också sådana här tankar bakom den person som osakligt angriper dig. Den som är intelligent tar också lätt in skit från världen som är full av skit.

Vetenskapen kan bara svara på hur saker sker, inte vad vi bör göra. Det finns ingen bra filosof som kommit fram till vad vi bör göra heller. De har bara olika perspektiv i en värdepluralism med motsägelsefulla värderingar. Ren bullshit värld vi lever i och tyvärr är det logiskt nödvändigt att bullshit uppstår.

Livet vet jag tyvärr inte vad det handlar om egentligen, så om du har någon ide om varför man ska bli upprörd så vill jag gärna veta det. Jag har nästan helt tappat vettet och det har väl många inom teknikbranschen och akademin också.

Tyvärr, efter ett långt yrkesliv i de mansdominerade miljöer du nämner måste jag framföra att kvinnor med de egenskaper du nämner har jag aldrig mött!

Den vanligaste typen av kvinnor man möter är den typ som vi män kallar ”klättermöss”. Det vill säga kvinnor som vill ta fram till varje pris. Men de saknar mer eller mindre formell kompetens. De kompenserar det med ett attraktivt utseende och oftast ett utstuderat sätt att hantera män. Därav namnet ”klättermus”. En del män faller för dessa kvinnor vars enda merit är deras …..

Företag och organisationer som låter dessa okunniga kvinnor agera fritt brukar förr eller senare få djupa problem. Efter ett tag brukar deras ledningsgrupper domineras av inkompetenta karriärsugna kärringar och inkvoterade invandrare. Då, om inte förr är viktigt för oss män att snabbt hitta ett annat jobb.

Hmm också intressant, jag undrar om det faktiskt ligger något i det du/ni säger ang. kvinnor (även män för den delen) som vill klättra högt av i min mening "fel" anledningar (dvs status, makt, pengar).

Medans någon som faktiskt råkar vara smart och driven av utveckling - kanske inte föredrar en sådan miljö och söker sig till annat istället, tex akademin - där man kan fokusera på sin forskning mer ifred.

Men varför blir man i under läge i en relation då.
Låter lite fejkat, starka kvinnor med karriär är väl oftast aldrig i just underläge och blir förminskade i en relation.

Respekt är för mig att man värdesätter någons/någots egenskaper för att anpassa sitt beteende efter önskade resultat. Man kan respektera att gifter kan finnas i miljön så att man inte pillar på diverse giftiga saker. Man kan respektera en person genom att bete sig schysst för att man själv vill bli behandlad schysst. Man kan respektera någon som kan mycket för att andra ska sträva efter att skaffa sig kunskap man själv har nytta av. OSV.

Olika personer värderar olika och på så sätt kan man bete sig som en kallblodigt korvhjärna men samtidigt få en massa respekt. Jag respekterar folk när jag känner för det och de förtjänat det på något sätt. Allard ÖP vissar ju knappt någon respekt, men ändå får han respekt. Hur han nu fått förtroende är ju ganska rimligt med tanke på den glöd han har ändå.

Jag tror man ska skilja på respekt och förtroende. Jag försöker inte få din respekt, jag vill bara ha en gnutta förtroende så du kan reflektera kritiskt kring mina tankar. Det är ingen nytta med att vara så schysst att folk slutar tänka själva och bara litar blint. Jag vill inte att andra litar på mig blint, därför är jag ganska respektlös, en tveksam källa till kunskap och möjligen uppfattas som mentalt störd för att jag tycker det är roande.

Tyvärr är det så. :/

Absolut, tycker dina senaste svar var litte bättre än ditt första faktiskt.

Grejen för mig är att det faktiskt ligger en hel del intressanta sanningar, synpunkter och perspektiv i det flera av kommentarerna (alltså inte bara dina men överlag även andras), men så fort det blir en låg nivå med onödiga personangrepp eller liknande så förlorar det lätt poängen, och då tappar man/jag även respekten. Simple as that.

Håller dock med om att respekt och förtroende är två olika saker, därför är både respekt och ärlighet är viktigt för mig.

Det ligger till ovanligheten att jag hävdar mig eller är arrogant. Tvärtom, är jag självmedveten och i många fall ödmjuk. Åtminstone mot vanligt folk, som vet hur man uppför sig och inte får ett sammanbrott bara för att jag råkar ha bättre intellektuell förmåga än denne.

Har heller inte påstått att det skulle vara intelligens som ligger bakom, utan snarare min förmåga att läsa av en person på ett ögonblick. Så jag förstår inte vad du blev så upprörd över. 😁

Jag tycker det är intressant att träffa personer som är smartare än jag. De är alltid dem jag väljer att samarbeta med, till exempel. Då kan jag lära mig något nytt.. istället för att bli otrevlig, börja dra förhastade slutsatser och hitta på saker som inte stämmer överens med verkligheten.

För det finns inget sexigt med en kvinna som beter sig som en karl fast mycket sämre på det också. Riktiga män attraheras av feminina kvinnor inte kvinnor som ska in på männens sida

Sen tycker jag också det är fegt att kasta ur sig saker här som man inte kan stå för IRL; och misstänker att många av er som skrivit de kommentarerna på låg nivå inte hade ställt upp på att säga de sakerna till mig f2f och med publik 😄

Jag tror snarare att den typen av kvinna är en narcissist. Precis som med manliga narcissister så är det i längden svårt att leva med en sådan person. Vissa kvinnor står ut med det för att få "lätta pengar". För en man är det däremot tabu att bli försörjd av sin kvinna. När Narkissos hittat sin Nakissosinna så slutar det oftast i katastrof, ty det värsta en narcissist vet är en annan narcissist.

Bla,bla,bla,bla 🤭

Lycka till med kariär,feminism ,100 katter ,ensamhet 🤣

Någons karriär i sig kan dock avslöja mycket om en person oavsett kön (här räknar jag oxå in arbetslöshet, utb m m) - så jag vill nog påstå att det faktiskt spelar en viss roll för både män och kvinnor - speciellt då när det kommer till gemensamma framtidsplaner. Vet inte ifall du tog ut svängarna lite men framkommer det nånstans i flashbacks trådkaos att TS ev skulle vara inkvoterad?

Åter till trådstart:


varför har vissa så svårt att bara acceptera kompetens hos kvinnor utan att göra det till ett hot mot sitt eget ego?

Har aldrig haft detta problem själv så det är svårt att veta exakt vad det beror på (och när jag läste igenom denna tråden blev jag faktiskt inte så mycket klokare heller men "det är ju flashback" liksom). VISSA kan säkerligen ha ett halvt omedvetet mindervärdeskomplex i grund och botten - det är liksom INTE ovanligt att man ibland stött på ena riktiga jävla tjurskallar de gånger man varit i den tunga industrin speciellt (men det förekommer absolut även i kontorsmiljö har jag erfarit). Snubbar som tex är överdrivet macho/coola (eller beter sig allmänt nedvärderande och bedrövligt mot utvalda kollegor - ej att förväxla med godhjärtad men lite brutal humor där alla är med på jargongen) men när något litet skiter sig med något på jobbet så håller dom på att tappa fattningen helt - då är man liksom inte trygg/stabil innerst inne i sig själv utan snarare att man spelar en överdriven roll för att kompensera för inre brister och samtidigt då låtsas vara stark å stabil inför chefen och kollegorna). Och lite samma typ av historier och incidenter som jag varit med om får jag faktiskt oxå höra från kvinnliga vänner som jobbar/jobbat tex inom vården som bekant ofta är något kvinnodominerad (där jag själv aldrig arbetat).

Så jag lutar nog åt att detta fenomen å liknande kan drabba både män och kvinnor i vissa situationer - själva konflikten kan se lite annorlunda ut för män och kvinnor men i princip tycks det handla om samma grundproblematik (där troligen "avundsjuka" passar närmast i mina tankar just nu - men det kan nog finnas många grundorsaker). Det är ju onekligen oxå så att negativ konkurrens på en arbetsplats (samt även mobbning/trakasserier) kan uppstå väldigt fort av många olika anledningar (nyanställd kollega, överhängande risk för uppsägning pga brist på jobb, dålig ledning/chef med mera). Då kan det oxå bli väldigt polariserat och helt plötsligt befinner man sig omgiven av olika typer av läger som liksom lurpassar på varandra (jag minns btw en gång när två olika kommunverksamheter skulle slås ihop och arbeta i samma lokaler - eftersom jag kände de flesta där någorlunda bra så blev jag lite chockad när min arbetsledare återberättade vad han "råkat höra på avstånd" från en chef, en kvinna, om en annan kvinnlig chef - "jag kommer aldrig jobba under den FITTAN" - hahaha... liksom, hon som annars var så prydlig å artig!?). En bra chef/ledning/HR löser sådan problematik men tyvärr, IMO, är nämnda en bristvara i verkligheten.