Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
"Förmodligen en hel del mer"? Så diffust står det med största sannolikhet inte i utredningarna! Utan det är dina fantasier återigen.
I övrigt är jag som sagt var ointresserad av att diskutera pappans OCD/eventuella våldshandling tillsammans med pojkens farbror mot pojken, mammans umgängessabotage, myndighets-personers slitande och dragande i pojken som har filmats av okända förbipasserande (och som föranledde en slags dispyt mellan mamman och en myndighets-person innan denna brutala hämtning av pojken skedde) etc. Vad föräldrarna och myndighets-personer har gjort/inte gjort finns det nog lika många osanningar som sanningar om.
Det jag är intresserad av att diskutera är pojkens rättigheter till en trygg barndom. Och det är inte alls särskilt tryggt att bli utsliten mot sin vilja av två vuxna. Överföringen från pappan till mamman hade kunnat gå till på ett betydligt lugnare och bättre sätt.
Och pojken har rätt till båda sina föräldrar. Och det är enbart därav pappan har fått enskild vårdnad, för han är den enda av föräldrarna som kan tillgodose pojkens behov av båda sina föräldrar. Vilket nu är ett extremt stort ansvar han får ta, utifrån historiken. Att pappan/myndigheterna inte faller i fallgropen själv att ställa till med umgängessabotage, utifrån just historiken som finns.
Du blandar ihop ganska många saker nu.
Först datumen. Vårdnadsdomen föll inte den 21 augusti. Den kom den 16 juni. Pappan fick då ensam vårdnad och barnet skulle bo hos honom. Domen gällde omedelbart och mamman förelades att lämna över barnet redan den 18 juni vid vite om 50000 kronor.
Den 13 juli gjordes sedan ytterligare ett överlämningsförsök som misslyckades.
Den 21 augusti kom beslutet om hur den redan gällande domen skulle verkställas, alltså polishämtningen. Det är två helt olika saker.
Skolspåret blir därför också ganska märkligt. Skara började terminen den 17 augusti. Götene började den 19 augusti, inte den 17 som du skriver. Om pojken hann börja skolan i Götene några dagar så förändrar det inte att han enligt en dom som gällt sedan juni redan skulle bo hos pappan.
Och det lustiga är att mamman redan framförde precis ditt argument i verkställighetsmålet. Hon invände att pojken bott hos henne hela livet, inte ville bo hos pappan och skulle tvingas byta skola där han hade sina vänner.
Tingsrättens svar var att detta redan hade prövats i vårdnadsdomen och att det inte framkommit några nya omständigheter efter domen som gav skäl att stoppa verkställigheten.
Så nej, man hade inte missat skolfrågan.
Sedan kommer ditt återkommande förslag att pappan "bara" borde ha hämtat honom i skolan och att man, om pojken ändå sa nej, först då skulle börja utreda varför han inte ville följa med.
Fast det är ju just den frågan som redan utretts.
Barnet har hörts i vårdnadsutredningen. När han fick frågor om varför det kändes "sådär" att träffa pappa kunde han inte förklara varför, tittade mot mamman och svarade "jag vet inte". Socialtjänsten har dessutom haft andra samtal med honom. Domstolen hade ljudinspelningar, filmer, vittnen, umgängesstöd och flera års dokumenterade överlämningar framför sig.
Tingsrättens slutsats blev inte att hans motstånd var ointressant. Tvärtom. Man konstaterade att överlämningarna hade blivit konfliktfyllda och präglade av tvång och att detta påverkat barnet mycket negativt.
Men man konstaterade också något annat som du hela tiden hoppar över.
När umgänget väl kommit till stånd hade barnet varit tryggt med pappan. Rätten bedömde därför att den starka motviljan framför allt riktade sig mot själva överlämningssituationen och konflikten runt den, inte mot umgänget med pappan som sådant.
Det är alltså inte någon fråga som aldrig utretts och som plötsligt skulle blivit vetenskapligt intressant först om barnet sagt nej i en skolkorridor.
Dessutom har hämtning via förskolan redan prövats. Under en period fungerade det faktiskt bra när pappan hämtade där. Sedan slutade det fungera. Vid senare försök har barnet också vägrat följa med från förskolan. Idén att en skolhämtning "med största sannolikhet" hade gått helt lugnt till är därför just det...din killgissning.
Kanske hade den gått bättre än polisinsatsen i hemmet. Det kan ingen veta. Polisens genomförande går absolut att diskutera och jag tycker själv att det finns legitima frågor om varför det behövde bli så utdraget och dramatiskt.
Men det är något helt annat än att påstå att domstolen borde ha börjat om från början varje gång en ny överlämning misslyckades. Då hade mamman i praktiken fått vetorätt genom att fortsätta vägra följa domen.
Sedan skriver du att pojken inte varit utsatt för våld och att "inget sådant har framkommit".
Det är också fel.
Det finns en socialtjänstutredning där pojken själv berättade att mammans dåvarande sambo skrikit och dragit mamman i håret flera gånger. Även mammans äldre dotter berättade om våld. Utredningen bedömde att det fanns risk att situationen skulle uppstå igen och att det var en risk för barnet att bevittna våld.
Det betyder inte att mamman konstaterats misshandla barnet eller att hennes grundläggande omsorg varit dålig. Tvärtom ansåg utredarna att hon klarade den grundläggande omsorgen bra. Men du kan inte därifrån hoppa till att "inget våld har framkommit". Det har det.
Inte heller stämmer det riktigt att umgängessabotaget var den "enda" saken bakom vårdnadsbytet.
Det var den centrala frågan, absolut. Men rätten vägde också in den totala samarbetsoförmågan, att konflikten skadade barnet, mammans bristande insikt i sin egen del, risken att pappan annars helt skulle försvinna ur barnets liv och de riskuppgifter som fanns kring hemmiljön hos mamman.
Och det där med eget juridiskt ombud är ytterligare en sak du blandar ihop med hur du tycker att lagen borde se ut.
I en vanlig vårdnadstvist mellan två föräldrar har barnet inte ett eget offentligt juridiskt ombud på det sätt du beskriver. Barnet ska däremot få information och möjlighet att framföra sina åsikter och utredaren ska normalt höra barnet och redovisa detta till domstolen. Det gjordes här.
Du får gärna argumentera för att lagen borde ändras och alla barn få egna advokater i vårdnadstvister., det är en legitim politisk diskussion...men det visar inte att något juridiskt steg saknats i just detta mål.
Och att nu slänga in "pappans eventuella våldshandling tillsammans med farbrodern" som om det vore ett olöst konstaterat sakförhållande är lika slarvigt. Den anmälan utreddes och förundersökningen lades ned.
Det som blir märkligt med ditt resonemang är alltså inte att du kritiserar själva polishämtningen. Där finns det saker att diskutera.
Problemet är att varje gång materialet ger ett svar flyttar du frågan ett steg.
Varför ville barnet inte till pappa? Det måste utredas.
Det utreddes.
Ja, men tänk om han sagt nej utan mamman där?
Det har också funnits sådana överlämningsförsök.
Ja, men tänk om det varit i skolan?
Då är vi inte längre inne på vad utredningen visar. Då konstruerar vi alternativa händelseförlopp tills vi hittar ett där resultatet kanske hade blivit annorlunda.
Man kan diskutera om polisen kunde ha verkställt beslutet snyggare, deet är en fullt rimlig fråga.
Men man kan inte använda den frågan för att trolla bort fem års utredningar, domar, misslyckade överlämningar, medling, umgängesstöd och viten och sedan låtsas att ingen ännu försökt ta reda på varför pojken inte ville följa med.
