Längtar tills småbarnstiden är över, är det fel att känna så?

Små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer😉
Det blir lättare när de är i treårsåldern. Sedan blir det riktigt roligt mellan 7- 11. Sedan blir det tuffare när de kommer i tonåren. Sedan blir det lättare igen när de är i tjugoårsåldern. Därefter blir det sorgligt när de flyttar hemifrån. Sedan blir det tufft igen då de behöver flytta hem igen för att de inte hittar jobb och har råd med eget boende. Och allt det här går förbannat snabbt, så njut av tiden med din bebis för i det stora hela är den väldigt kort.☺️

Skaffa ett arbete med oregelbundna tider, då kan du gå till puben lite när du vill utan att frugan klagar. Du laddar batterierna med några öl och kommer hem glad och taggad.

Felet är att TS av någon anledning tror att det kommer att gå över i hens livstid!

Därför många separar efter barn, det är inte en dans på rosor.
Det är nog väldigt få som tycker den tiden är underbar förutom en gullig bebis då såklart.
Men helt fri kommer du tyvärr aldrig bli, du får börja planera din fritid i minuter och timmar som oss andra

Det blir inte mycket skillnad, bara andra uppgifter. Det tog mig 1,5 innan jag landade som förälder

Fruktansvärd tid, det blir bara bättre och bättre nu.

Ni började I fel ände - ni måste ju ha en lägenhet med separat sovrum så en vuxen kan sova varje natt.

Sen är det otroligt tråkigt. Se till så att ni får en kväll ledigt varje vecka där ni går ut och träffar kompisar. Använd kompisar/släkt som barnvakt och gå ut och käka så mycket ni kan.

Effektivisera? Undvika problem genom att planera innan. En blöja som läckt är inget kul. Fixa premium på natten så behöver du aldrig vara med om kladdkaka över hela haket.

Be om att få gå ut en stund. En timme eller två räcker och är inte fel. Om du har chansen innan hemgång så tar du mathandling samtidigt eller går in och tar en öl i samhällets outsourcade vardagsrum en halvtimme innan inträdande till hemmes dörrar.

Det klassiska uttrycket små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer stämmer 100 procent.

Ni får flytta till större så ni kan dela upp er. Eller ta in på Hotel 1 gång i veckan för att få sova..

Sömnbristen med små barn är nog det värsta.

Jag har 5 vuxna nu.

Det är helt normalt. Du kommer att sakna det då och då senare, vilket också är helt normalt, men visst blir det mesta enklare när de är lite mer självgående.

Förutsatt att ni håller ihop, vilket jag hoppas att ni gör, kommer ni även att hitta rutinerna mellan er så att ni får mer tid att göra saker ni gillar. Bara du inte går och tror att du ska ha ens tillnärmelsevis lika mycket egentid som du hade utan barn - det har man aldrig mer, och det ingår i att bli vuxen och pappa. Jag har sannerligen aldrig ångrat mig (annat än i affekt korta stunder, haha).

Men Herreys människa. Vad hade du förväntat dig? Eller är du lätt förståndshandikappad?
Tyvärr kan jag säga att du kommer att längta tillbaka till småbarnsåren. Det är den enkla tiden.
Herregud vilka människor det finns.

Skönt att börja tidigt så man slipper bli för gammal och hamna i IVF-träsket