Att vara ett otacksamt svin och offer för konsekvenser

Vi äro många som vandrar genom livet, otacksamma svin som alltid är offer för konsekvenserna av vårt eget beteende och verklighetens natur. Denna offerkofta är sitter djupt i vårt inre, en konstant känsla. Det är inget vi ljuger om för omvärlden, det är faktiskt såhär vi känner.

Varför är det så?

Vi är inte alltid otacksamma och inte alltid offer. Om du funderar på vad du är tacksam över så hittar du något, och om du minns att du gjort något bra så blir du inget offer. Det du upplever är mer en inbillning pga ett begränsat fokus som styrs av negativa känslor.

Det är för varmt för att bära offerkofta. Gör ett ryck och ta en glass i solen istället.

Det var mer en generell observation, inte något som är sant hela tiden. Jag är tacksam för många saker. På vilket sätt blir man inte ett offer om man tänker på något man gjort som är bra?

Jag kanske sitter i en dålig sits, ekonomiskt, socialt, hälsomässigt och mentalt efter dåliga val, men när jag gör något bra då får jag hopp och motivation att se det väsentliga. Det är inte säkert att andra val hade gjort mig mer lycklig. De kunde varit värre och det finns många som har och haft det värre.

Jag har inte varit inlåst i psykriatrin i 10 år så där har jag sluppit något. Har inte ens behövt gå till en psykolog. Jag uppfattas många gånger som klok för min ålder. Den miljö man är i kanske man inte klarar av för att man behöver återhämtning. Det finns möjlighet att genomskåda problemen och hitta en riktning för att komma till rätta.

Jag har inte blivit beroende av nikotin eller alkohol så jag känner att mina val inte har varit helt värdelösa. Du kanske kan känna likadant.

Ja, jag kan fokusera på positiva saker också, men när jag tänker på negativa saker och det inkluderar rena konsekvenser av eget beteende eller bara slumpen och verklighetens natur så känner jag mig som ett offer med offerkoftan på. Det är jättemånga som går genom livet såhär.

T ex att dra på offerkoftan när det handlar om konsekvenser av eget beteende. Man måste inte göra det utåt utan kan vara tyst, men innerst inne sitter offerkoftan tajt. Det är en känsla.

Hur slutar alla vi som håller på såhär?

Känns som det är en kvinnlig gren. Som i och för sig ökat med feminiserade män.

Att ta ansvar och inte skylla ifrån sig brukade uppmuntras hos män.

Ansågs vara en vattendelare som skiljde pojkar från män.

Man undviker inte att bli ett offer av att tänka på något man gjort som är bra.

Alla varelser som drabbas av något, regn, våld, arbetsbrist, svält etc. är offer för detta något. Vare sig de "betraktar sig själva" som ett offer för detta något eller ej.

Naturligtvis, men när det handlar om att vara ett offer för konsekvenser av eget beteende? Vad gör alla vi som står där med en offerkofta?

Det finns en forskare Daniel Pink som undersökt vad som folk ångrar sig för och hur man kan dra nytta av sina känslor.
Offerkoftan behöver man ta seriöst och som ett svar på vad som är viktigt, den är till för att skydda oss från att göra dåliga val. Den säger vad vi tillsammans behöver klura ut. Vi är inte själva mot naturen och slumpen. Lovar man sin vän något så går det bättre än om man lovar sig själv något. Man har inte självrespekt efter alla sina missar, men vi har ändå andra som vi kan visa respekt. Jag vill inte svika min vän, så jag följer det jag lovat.

Det finns många vägar att gå, så man vet inte var man ska börja. Prova ett litet steg i varje riktning du kommer på. Ta ett steg närmare ett bättre liv. För vem kan du ta ett steg? Det kan vara en familjemedlem, en vän, en bekant, en musiker, en filosof, ett idealiserat framtids jag eller barn.

Har man en riktning med konkreta steg så kan offerkoftan bli bränsle för att förverkliga något omöjligt, göra dagens problem till historia. Ta en god titt på din telefon, på något sätt finns det flera miljarder såna och den kopplar ihop dig med nästan varje människa på jorden. Ens problem kan vara ett samtal bort från en lösning. Verktyget du behöver har du i handen, så slå en signal och möt den som väntar på dig.

Låter som ett gott råd många borde följa.

Det är inte alltid det går, men man kan försöka.
Ibland blir man dock less på människor, då har jag matat svältande skator som letar mat på snötäckta grenar.
Det gäller att hitta en riktning som fungerar för en själv som ger en mening för dagen.

Du får ha en bra dag, så gott det går! Ska själv försöka...

De flesta är offer för, dvs drabbade av, konsekvenser som följer av deras egna handlingar, ja. Vad är din poäng?