Citat:
Ursprungligen postat av
secretary
Ja, jag kan fokusera på positiva saker också, men när jag tänker på negativa saker och det inkluderar rena konsekvenser av eget beteende eller bara slumpen och verklighetens natur så känner jag mig som ett offer med offerkoftan på. Det är jättemånga som går genom livet såhär.
T ex att dra på offerkoftan när det handlar om konsekvenser av eget beteende. Man måste inte göra det utåt utan kan vara tyst, men innerst inne sitter offerkoftan tajt. Det är en känsla.
Hur slutar alla vi som håller på såhär?
Det finns en forskare Daniel Pink som undersökt vad som folk ångrar sig för och hur man kan dra nytta av sina känslor.
Offerkoftan behöver man ta seriöst och som ett svar på vad som är viktigt, den är till för att skydda oss från att göra dåliga val. Den säger vad vi tillsammans behöver klura ut. Vi är inte själva mot naturen och slumpen. Lovar man sin vän något så går det bättre än om man lovar sig själv något. Man har inte självrespekt efter alla sina missar, men vi har ändå andra som vi kan visa respekt. Jag vill inte svika min vän, så jag följer det jag lovat.
Det finns många vägar att gå, så man vet inte var man ska börja. Prova ett litet steg i varje riktning du kommer på. Ta ett steg närmare ett bättre liv. För vem kan du ta ett steg? Det kan vara en familjemedlem, en vän, en bekant, en musiker, en filosof, ett idealiserat framtids jag eller barn.
Har man en riktning med konkreta steg så kan offerkoftan bli bränsle för att förverkliga något omöjligt, göra dagens problem till historia. Ta en god titt på din telefon, på något sätt finns det flera miljarder såna och den kopplar ihop dig med nästan varje människa på jorden. Ens problem kan vara ett samtal bort från en lösning. Verktyget du behöver har du i handen, så slå en signal och möt den som väntar på dig.