Citat:
Ursprungligen postat av
Traumprinzz
Ditt problem är således inte människor som är offer för konsekvenser, som det står i TS.
Ditt problem ligger alltså snarare hos människor som "tar på sig offerkoftan". Okej.
Och vad är det människor som "tar på sig offerkoftan" gör, som du tänker är fel, mer specifikt?
Handlar det om att de skyller på andra? Att de inte erkänner när de gjort fel? Att de klandrar andra för saker som inte är någon annans fel?
Vad innebär det att "ta på sig offerkoftan" för dig?
Se TS
Citat:
Vi äro många som vandrar genom livet, otacksamma svin som alltid är offer för konsekvenserna av vårt eget beteende och verklighetens natur. Denna offerkofta är sitter djupt i vårt inre, en konstant känsla. Det är inget vi ljuger om för omvärlden, det är faktiskt såhär vi känner.
Det handlar om de som hatar världen, sitter och klagar, uppfattas som otacksamma, de petas ut och sedan ångrar de sig, men de hatar fortfarande världen och ser sitt liv som ett straff. Offerkoftan är mer att världen alltid kommer med skit, som om världen var medveten och avsiktligt gjorde ens liv svårt och smärtsamt. Offerkofta uttrycker också att denna självömkan är överdriven.
Man kan bli sjuk, ens föräldrar kan dö i cancer, ens kompis kan ta livet av sig, man kan bli hemlös, förlora jobbet, bli avvisad, osv. Får man många jobbiga händelser inom kort, skiter man fullständigt i allt det positiva. Om man inte har någon som säger åt en på skarpen att man fan får ta att sluta gnälla så sitter de där och gnäller bort sina liva och ångrar varje sekund av det.
Du kanske inte mött någon sån person bara. Det vanligaste är väl att folk skyller på sina föräldrar för deras fel, förlorar föräldrarnas kärlek och stöd, sedan blir de utkastade och sitter själva och bölar. Sånt värnas det om även i bibeln, att bry sig om sin mor och far.