Rimligt att sambon betalar extra för sitt barns mat och slitage?

Du får tycka att jag har en sunkig syn men faktum är att du tagit över en annans kvinna och hennes son, fatta hur många gånger hon haft sonens fars kuk i sin mun..

Man får väl ändå hoppas att även ts haft en del oralsex innan samboskapet.

Du med din klanthjärna glömmer att varje förälder skall betala underhåll för sitt barn. I trådstartarens fall 1 823kr per förälder - Dvs 4896kr totalt för unge mannen. Dumma bajshjärna.

Och bara om något år (1,5) ligger beloppet på 5696kr per månad.

Liten uppföljning till frukostbråket:
När hon började gnälla över att 1 500 kr var för mycket och att hon ”inte hade räknat med den här merkostnaden” kastade jag in det mest självklara och logiska förslaget i världen:

”Om din budget är för tajt för att täcka hans faktiska kostnader, varför kräver du inte högre underhåll från hans farsa då? Det är trots allt han som har delat försörjningsansvar, inte jag. Varför ska jag subventionera hans unge när det är ni två som är föräldrar?”

Då tog det fan hus i helvete på riktigt.
Helt plötsligt var jag ”respektlös”, ”lade mig i saker jag inte har med att göra” och fick höra att ”deras upplägg rör inte mig”. Hon tvärvägrade och påstod att det vore att ”starta ett onödigt krig” med exet.
Så låt mig summera logiken här:

Att kräva att ungens biologiska pappa – som har lagstadgad försörjningsplikt – ska ta sitt ekonomiska ansvar är alltså helt uteslutet för att inte störa den goda stämningen mellan dem. Men att förvänta sig att den nya sambon snällt ska öppna plånboken och täcka mellanskillnaden, det anses vara en mänsklig rättighet?

Det bevisar ju exakt det jag misstänkte från början: det är alltid bekvämare att försöka mjölka den nya partnern än att ställa faktiska krav på ungens riktiga farsa.

Det kommer bli ett jävla liv här hemma ikväll när vi ska ta samtalet. Vad är era erfarenheter kring det här? Varför är det så vanligt att ensamstående morsor trippar på tå runt biofarsan men förväntar sig all-inclusive av den nya killen?

Du återkommer mycket till att den biologiska farsan ska betala… varför?
Han ska väl inte betala ett öre…
Han har ju grabben halva tiden, varför skulle han bidra och sponsra dig och mamman?

Delar man på tiden brukar man inte betala underhåll.

Plus… har du räknat på hur mycket du sparar varje månad pga ditt samboskap?
Nu delar du hyra, el, försäkringar, bredband m.m

Jo men slitage på lägenheten...

Lite oklart men i trådstarten står det att de delar 50/50 på hyran. Så skriver man i normalfallet inte om man äger sin bostad och själv måste bekosta skador från normalt slitage. Så skriver man om man bor i hyresrätt där man inte på samma sätt måste betala för normalt slitage.

... och mamman plockar ut barnbidrag...

Jag och min sambo flyttade ihop i min trea för drygt ett halvår sedan. Hon har en 12-årig son sedan ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan vecka. Jag har inga egna barn.

Redan innan vi flyttade ihop var jag stenhård med att jag inte tänker gå in i någon "bonusfarsaroll" eller agera ekonomisk sponsor åt en annan mans unge. Hyran delar vi rakt av 50/50, men eftersom grabben sliter på lägenheten och förbrukar resurser när han är här har jag infört ett enkelt och rättvist system för att slippa irritation:

1. Kylskåpet: Vi har delat upp hyllorna. Jag har min mat och hon har sin och sonens mat. När ungen råkade ta två av mina proteinpuddingar och drack upp min juice förra månaden drog jag helt enkelt av 58 kr från min del av gemensamma räkningarna.

2. El och varmvatten: Grabben duschar i 20 minuter varje morgon och sitter med en speldator som drar ström dygnet runt. Jag räknade ut den extra förbrukningen och lade på 450 kr/månad på hennes del av elräkningen.

3. Förbrukningsartiklar: 150 kr/vecka i schablon för toalettpapper, diskmedel, tvättmedel och allmänt slitage på möbler.

Nu har sambon börjat sura ihop totalt och kallar mig för ”känslokall” och ”sjukligt snål”. Hon menar att det skapar dålig stämning att grabben inte får ta frukt eller en macka från min hylla och att "man måste dela när man är en familj". Hennes morsa har till och med ringt och lagt sig i.

Från mitt perspektiv handlar det bara om grundläggande principer och sunt förnuft. Varför ska mina surt förvärvade pengar gå till att föda och husera någon annans avkomma bara för att jag råkar dela säng med mamman?

Hur hanterar ni andra det här i bonusfamiljer? Är det verkligen jag som är "orimlig" för att jag inte vill betala för andras ungar, eller har min sambo bara en skev bild av ekonomi?