Citat:
Ursprungligen postat av
SYSTEMexe
Du blandar ihop universaler och partikulariteter. En enhörning är en partikularitet medans skönhet är en universal. Skönhet är en grundprincip (essens), medans en enhörning är en partikularitet.
Existerar enhörningar som partikularitet i cosmos? Nej
Existerar enhörningar som en undergrupp av imaginära hästdjur? Ja
Du säger att skönhet måste vara kopplat till något, samtidigt som du säger stt skönhet inte finns. Hur kan man koppla ett ting till något som inte finns?
Du verkar ha enklare att förstå triangularitet, så vi fortsätter där. Jag önskar se en bild på triangulariteten, för att veta om den är synlig eller om du helt enkelt inte kan se den. Det ska alltså vara (universalen) triangularitet, och inte en konkret triangel.
Eller menar du att triangularitet inte heller existerar?
Visst, enhörning är en tänkt partikularitet och skönhet en universal. Men min poäng står sig. Alltså, att det faktum att ett begrepp finns i språket inte automatiskt innebär att det begreppet motsvarar en oberoende, objektiv egenskap i universum. Till exempel är ”utopi” också en universal, men det begreppet har ingen oberoende fysikalisk eller objektiv essens utanför det mänskliga medvetandet.
Samma med skönhet.
Du hävdar felaktigt att jag säger att skönhet måste vara kopplat till något, samtidigt som jag säger att skönhet inte finns. Jag vet inte hur du lyckats missuppfatta vad jag skrivit så katastrofalt eftersom det ju är en total tankevurpa. Jag skriver ju att skönhet är kopplat till något, så det finns, det du helt missar är att jag menar att
ren skönhet inte kan finnas därför att skönhet alltid är kopplat till något.
Och, jag har upprepade gånger bett dig att förklara hur du menar att
ren skönhet faktiskt skulle kunna existera, men det har du inte kunnat göra.
Du undrar hur man kan koppla ett ting till något som inte finns, men det är återigen ditt missförstånd som kryper igenom. Det jag skrev var att skönhet inte är något som är en inneboende egenskap i ett objekt, inte att skönhet inte finns. Jag skrev att skönhet är en subjektiv värdering som uppstår i betraktarens hjärna när hen reagerar på objektets egenskaper (form, färg, symmetri). Skönhet är alltså kopplat till betraktarens
tolkning av ett objekt, inte till objektet i sig. Skönhet är inte kopplat till objekt i sig
eftersom olika betraktare ser olika nivå av skönhet hos samma objekt. Skönhet är en relationell och subjektiv upplevelse av ett objekts egenskaper – inte en osynlig essens som är ”inneboende i objektet”.
Triangularitet är en logisk och definitionsmässig relation: om tre raka linjer binder samman tre vinklar i ett plan uppstår en triangel, helt oberoende av mänskliga kognitiva värderingar. Det krävs inget medvetande eller observation för att en triangel ska ha tre vinklar.
Skönhet saknar däremot helt sådana objektiva kriterier. Om det skulle vara så att alla människor i universum försvann skulle det fortfarande finnas strukturella former med tre hörn (triangularitet), men det skulle inte finnas någon ”skönhet” kvar när det inte finns något medvetande som kan uppleva den eftersom skönhet kräver en betraktare just därför att det är en upplevelse som uppstår hos betraktaren.
Skillnaden mellan frågan om det uppstår ett ljud om ett träd faller om ingen kan höra det och frågan om det finns skönhet om ingen kan se den är att ljud är mätbart och finns alltså även om ingen hör det, medan skönhet inte är mätbart och bara uppstår i sinnet hos en betraktare genom tolkning av sinnesintryck.
Så, visa då att du menar att skönhet inte är rent subjektivt: vilka menar du skulle vara de objektiva och mätbara reglerna för ”skönhet” som gäller oavsett vad någon betraktare känner – motsvarande regeln om 180 graders vinkelsumma för trianglar? Vilka specifika regler gäller för all skönhet?