Citat:
Det där får du gärna utveckla lite. Jag är själv hyfsat jämngammal med T och blir nyfiken på vad han lyssnade på och vad det var som gjorde att du tyckte att han hade bra musiksmak. Jag inbillar mig att sådant faktiskt kan säga något litet om en människa.
Intressant, var på några dejter 2,5 år sedan och även ett spontan återmöte i aug förra året. Sedan träffade jag på honom nere i tunnelbanan vid slussen i våras då han berättade glatt att han träffat ngn. Vi var aldrig ngn bra match men hade lite trevligt. Inte min typ. Önskar ändå att jag sett direkt det du sett men har inte den blicken. Upplevde dock att det viktigaste i hans liv var sina realtion till barnen. Den yngsta bodde varannan vecka, det levde han för. Kändes som han stod i skuld yill dem. Jag inspirerades väldigt mycket av hans vackra lägenhet, hans känsla för det vackra, visade en marmorvas han släpat genom tullen då han var i Italien med sin son. Hans musiksmak, hans vackra stora gröna växter och indrening.... så konstigt och djupt sorgligt för sååå många... men att slänga det vackra ut, falla över gränsen, den oförlåtliga, kasta bort allt, tappa sina relationer... det är så svårt att ta in.... så tragiskt. Varför tar inte en vuxen människa itu med sina trauman...när man ser...att detta fungerar inte.... Varit tyngd flera veckor av sorgsenhet.... och berövad min sponatnitet, glädje och kanske naivitet tillfälligt. Har bestämt mig för att släppa nu.. kan inte bära omkring på detta, troligen gammal sorg som aktiveras också. Som sagt, vi var inte kompatibla, inte min typ, men inga konstiga vibbar heller.... men dessa vill jag känna av i framtiden såklart... och tänk om det hade varit min typ....
Jag har också fått veta att T spelade trummor i ett band. Är det någon här som vet mer om det? Vad var det för band, och vilken sorts musik spelade de? Förhoppningsvis kan vi prata om det utan att för den skull outa de andra bandmedlemmarna, som ju inte har någonting med det här att göra.
att efter en månad fortfarande inte berätta, på riktigt