Citat:
Ursprungligen postat av
Veridictores
Troll som inte kan eller vill förstå att regel 13 endast gäller när fartygen är i sikte av varandra kan scrolla vidare.
För övriga kan det vara intressant med en djupdykning kring de olika tolkningsproblem och framförallt reella "omöjliga" problem för vissa fartyg som regel 13 bjuder på, och hur dessa hanteras i rättspraxis.
Till att börja med kan vi ta ett exempel där det är kolsvart ute, ingen månge, inga stjärnor. Två fartyg på kollisionskurs. Det ena fartyget A för lanternor precis som sig bör. B gör inte det. B ser A, A ser inte B.
Enligt regelverket är fartygen i sikte av varandra. Situationen är sådan att A ska välja för B.
Men A vet inte att B existerar och ligger på kollisionskurs.
Efter att ha studerat ett antal olika fall visar det sig att domstolar i praktiken tillämpar lagen så att reglerna i sektion 2 "fartyg i sikte av varandra", gäller för det fartyg som kunnat se det andra, men inte omvänt.
Nu kan någon hävda att mörker inte är ett villkor för att "i sikte" inte ska gälla, och det är en rimlig invändning eftersom mörker inte listas som ett sådant visuellt hinder. Icke desto mindre är det så här lagen har tolkats av domstol i verkligheten. Det finns några olika typer av fall och alla pekar mot att domstolarna inte ålägger ett fartyg som helt enkelt inte har haft någon möjlighet att visuellt se det andra fartyget, att följa reglerna i sektion 2, trots att det andra fartyget kunnat se det första. Och det får man säga ändå är en rimlig tolkning av reglerna, trots hur de är skrivna.
I grund och botten kan man säga att domstolarna inte kräver att fartyg ska vara klärvoajanta.
Så då kan vi ta detta ett steg till, nämligen in i större fartygs dolda sektor.
Här finns då två fall
i) en liten båt för om ett stort fartyg är i sikte men försvinner in i fartygets dolda sektor. Här har då reglern i sektion 2 trätt i kraft och de fortsätter då vara i kraft. Fartygen är i sikte av varanda.
ii) men ponera ett fall med dimma och sikt på 100m. Ett fartyg med en dold sektor om 150m framför fartyget och bryggan 80m bakom fören. En liten båt framför fören kommer aldrig att synas visuellt från bryggan. Här finns då stöd för att den mindre båten inte är i sikte av fartyget.
Jag skulle dock inte ta fallet ii) för särskilt självklart då det helt säkert kan bero på hur en domstol ser på huvurida man borde haft en förlig utkik eller inte.
Kort kan man i alla fall säga att ett fartyg som inte haft några möjligheter att se det andra, inte kan åläggas reglerna i sektion 2. Ett litet fartyg i den dolda sektorn av ett stort fartyg kan innebära att det stora fartyget inte behöver följa reglerna i sektion 2, men det beror på omständigheterna.
OM, jag säger OM, Göteborgs tingsrätt kommer fram till att det inte kan styrkas att snipan var i sikte från MV innan hon försvann in i dold sektor, så kan tingsrätten komma att fria MV från ansvaret för regel 13.
Vad gäller grävmaskinen ombord på MV så betraktar jag den som en ren ickefråga. Det räcker att positionera sig på bryggan så är den inget hinder för sikten. Den har inget med saken att göra trots allt trams den gett upphov till i tråden.
Jag har sökt och läst ett antal olika fall för att sammanställa ovan. Den som inte tror på vad jag skriver behöver inte göra det. Den som vill göra sin egen analys är självklart välkommen att göra det. Och den som inte kan eller förstår ett skit och vill skriva en massa strunt är fri att inom ramen för flashbacks regler att göra det också.
Du kämpar hårt för MV. Med att nu finns andra liknande fall men som i slutändan inte alls är relevant....
"Det ena fartyget A för lanternor [...] B gör inte det. B ser A, A ser inte B. Enligt regelverket är fartygen i sikte av varandra."
Detta är fel. Regel 3 (k) i COLREGs:
"Fartyg skall anses vara i sikte av varandra endast när det ena kan observeras synligen från det andra."
Det menas med - krävs att båda ska kunna se varandra. Om fartyg B är helt nedsläckt i kolmörker och osynligt för ögat, befinner sig fartyg A i praktiken inte i en ömsesidig siktsituation gentemot B. Domstolar tillämpar inte "sektion 2 för den ena men inte den andra" utan för att sjövägsreglerna är byggda på principen om ömsesidighet. Men att försöka applicera detta på en situation i dagsljus/god sikt är en helt felaktig och orelevant..
"OM [...] tingsrätten kommer fram till att det inte kan styrkas att snipan var i sikte från MV innan hon försvann in i dold sektor, så kan tingsrätten komma att fria MV från ansvaret för regel 13."
Varför stirra sig blind på en enskild sjövägsregel och tro att ett frikännande från den regeln innebär frikännande i brottmålet?
Åtalet i tingsrätten gäller bland annat vållande till annans död och vårdslöshet i sjötrafik. Även om rätten hypotetiskt skulle säga att Regel 13 inte är strikt formellt tillämplig för att snipan dök upp ur tomma intet i en blind zon, fälls befälet direkt via Regel 5 (Utkik) och Regel 2 (Sjömanskap).
Om ett lastfartyg kör över en båt bakifrån i fri sikt, beror det på att man inte tittade innan båten hamnade i den döda zonen. Det är oaktsamheten i steget innan som konstituerar vållande. Man kan inte skapa sin egen blinda fläck och sedan åberopa den som ansvarsfrihetsgrund.
Om det rådde normal sikt fanns snipan i sikte långt innan den hamnade i fartygets eventuella döda vinkel framför stäven. En snipa förflyttar sig långsamt. Fartyget närmade sig bakifrån i betydligt högre fart under flera minuter.
Snipan måste alltså ha befunnit sig i synfältet och på radar i öppet vatten innan den nådde en eventuell blind sektor. Regel 13 trädde alltså i kraft långt tidigare och upphörde inte bara för att fartyget körde så nära att fören skymde sikten.
Du säger själv
"Vad gäller grävmaskinen ombord på MV så betraktar jag den som en ren ickefråga. Det räcker att positionera sig på bryggan så är den inget hinder för sikten."
Om grävmaskinen enkelt kunde kringgås genom att "positionera sig på bryggan", och bryggbefälet/lotsen trots detta inte såg snipan, bevisar det ju åklagarens tes: de flyttade inte på sig och höll inte behörig utkik (brott mot Regel 5).
Verkar som du försöker med
"om man lyckas placera snipan i en teknisk "död vinkel", faller Regel 13 och därmed ansvaret."
I verkligheten resonerar tingsrätten tvärtom: Att köra över en framförvarande båt i dagsljus/god sikt innebär att man antingen inte upprätthållit utkik innan målet hamnade i blind sektor, inte använt radar/hjälpmedel, eller inte kompenserat för fartygets döda vinklar. Oavsett vilket landar det i oaktsamhet.
