Att arbeta tillsammans med kompletta idioter

Om en person jobbar med en massa människor och den personen uppfattar alla andra som idioter borde den personen fundera på vad som är den gemensamma nämnaren

Jo. Det finns absolut såna personer på min arbetsplats. Jag jobbar inom kommunen, så det kanske förklarar endel. Här finns det gott om idioter och slappa människor, allting går extremt långsamt och man gör bara absolut minimun.

Viljan att hjälpas åt och samarbeta är väldigt låg, möjligen kan folk hjälpa till om man ber dom, men dom tar sällan egna initiativ. Sen kan dom absolut ha sina ljusa punkter, när dom vaknar till och får ett ryck, men dom är väldigt få till antalet. Dessutom när dom väl gör sitt jobb, så engagerar dom sig bara i det som dom själva tycker och väljer är viktigt, resten skiter dom i eller gör endast om dom blir tillsagda eller om man tjatar.

Sen ska jag absolut erkänna att jag själv kan ha mina stunder när jag är lat, och kan sitta och rulla tummar emellanåt, så jag är absolut inte helt oskyldig och kan säkert ibland bidra till den arbetskulturen som råder.

Men jag har en betydligt högre arbetsmoral och lojalitet jämfört med många andra på arbetsplatsen, och jag hoppar gärna in och hjälper till, samarbetar och stöttar upp när jag ser att det behövs och frågar ibland andra kollegor om dom behöver hjälp. Det finns kanske två personer på hela arbetsplaten, utöver mig, som faktiskt aktivt lyfter och håller igång verksamheten, och som jag har fullt förtroende för.

Just vi tre har ett väldigt gott samarbete oss emellan, och det är ofta pågrund av oss som saker faktiskt blir gjorda och där vi ibland får går in och göra andras jobb, för att det överhuvudtaget ska bli gjort. Medans dom andra bara står där som idioter, rullar tummar och driver omkring.

Vi brukar skämta lite ibland oss emellan att verksamheten troligen hade gått under om vi inte hade varit där och om vi hade lämnat alla idioter åt sitt öde. Vilket också verkar extra tydligt när någon av oss eller alla tre har semester på sommaren samtidigt, då kan det vara totalt kaos på arbetsplatsen när vi kommer tillbaka.

Det sa min pappa om de unga på 70-talet också. Dvs de som var födda på 50-talet och de som var födda på 90-talet verkar då vara skräpiga. Minst. Kan detta gälla någon annan årgång också?

Vid 50+ orkar jag inte bry mig mer. Just go with the flow…

Ja, lite så. Man kan också kalla det erfarenhet…..
Man förstår att arbetet är just är ett arbete. Man har insett att man inte är oumbärlig och fullt utbytbar.
Jag tror även att högpresterande människor är relativt få på totalen.
Många vill nog gärna se sej som högpresterande, duktiga, oumbärliga, och sliter ut sej istället.
Jag tror att många jobbar ineffektivt men upplever själva att man presterar riktigt bra på arbetet.
Det brukar förr eller senare leda till sjukskrivning eller annat.

Vad jobbar du med?

De flesta människor går bara till sina jobb för att få ut en lön varje månad, sedan hur bra de presterar lägger de ofta mindre vikt vid och i dagsläget då¨så många är introverta och/ eller har diagnoser så kan man nog lätt uppfatta medarbetare som lite efterblivna.

När jag bodde i Nederländerna tog jag ett temporärt jobb på ett lager medan jag väntade på min nya anställning. Det var det värsta jag har varit med om. Det var folk från alla möjliga bakgrunder i hela EU; fattiga migranter från t.ex. Portugal, Rumänien, Spanien m.m. Alla var ju inte idioter, men det kändes som att gå in i grundskolan igen. Man höll på att bli galen. Det var som att arbeta med vuxna barn. Jag klarade inte av det alls. De var kvar på nivån där "I was with your mother" var det grövsta man kunde säga till någon. Det var bokstavligen som att kliva in i en B-filmsparodi som ingen tycker är rolig. Jag drog lika fort som jag började. Det där rekommenderar jag inte någon.

WordWarrior om jag inte missminner mig jobbar du inom vården (Dr?), offentlig verksamhet med majoritet kvinnor, rusande tillväxt med administration som är destruktiv och inte förstår eller ignorerar vad kärnuppdraget är skapar en väldigt dålig arbetsmiljö samt ger personligheter inte ska ha makt stort utrymme.

Kommer själv från privat verksamhet och jobbat inom lite olika branscher, skolade om mig och jobbar nu inom vården och satan vad det hade behövt rensas där. Stundtals undrar jag även om kvinnor verkligen ska ha rösträtt den enskilda kvinnan kan vara fantastisk men som grupp är kvinnor enormt destruktiva.

Kan inte komma på att jag jobbat med någon som är en inkompetent.
Däremot har jag blivit utsatt för mobbing på en arbetsplats.

Började på jobbet och blev inte inkluderad överhuvudtaget. Man underhöll information direkt jag började, pratade bakom min rygg, gav mig skituppgifter att slutföra (Läs; scanna in dokument och sortera upp avtal), frös ut mig, pratade över mitt huvud.
Givetvis var det en kvinna som låg bakom detta, en riktig psykopat. Hur trevlig som helst och man anförtrodde sig lätt till henne. Hon fick 3 personer sparkade från jobbet under den tiden jag var där.
Där har vi en riktig manipulativ idiot.

Det är nog du som inte förstår poängen.

Att bli rånad är ett allvarligt brott och kan förstöra ett liv.

Men att tre år senare inte lämna sitt hem för att man är rädd att bli rånad igen är victimization och man förstör sitt eget liv.

Ännu värre om man inte går ut fast man aldrig blivit rånad, man bara tror man blir rånad. Fast Sverige är ett av världens mest säkra länder.

Att du ens tar detta som exempel visar att du har nära till victimization.

Exakt, vad är oddsen att alla runt dig är idioter. Eller att du är idiot.